dessutom att göra sin höga ställning ännu äro-
rikare genom att åtaga sig ett visst beskyddare-
skap öfver,de mindre mäktiga provinser, hvilka
voro i fara att blifva öfvermannade i det
kommande riksrådet: M
En gifven följd af denna förändrade sinnes-
stämning är att ran med det lifligaste in-
tresse motser Frans Josefs. ankomst till Ungern
i maj månad för att låta sig krönas. Man lär
då få se ett skådespel af oerhörd och originel
ståt; Man kan döma till hvad som då skall
blifva af nedanstående skildring utaf hvad som
föregick i Pesth; då Frans Josef kom till Un-
gerns hufvudstad och man visste att han skulle
gifva landet dess rätt.
Konungens af Ungern besök hade länge motsetts
med det lifligaste intresse och tidigt på morgonen
den 12 mars hade systerstäderna Pesth och Buda
fullbordat den lysande toilett, de sedan några da-
gar hade hållit på att ikläda sig för att mottaga
sin suverän. HWHvarje gata, nästan hvarje hus i de
båda städerta var siradt med de nationelafägerna och
ungerska vapnet, och den väg som konungen skulle
färdas fram från banstationen till sitt slott var prydd
med tusentals flaggor. Till jernvägsstationen an-
kommo samtlige ministrarne efterhand under detatten
hedersvakt af 100 utvalde män från regementet Meck-
lenburg med sin musikkår i spetsen uppmarscherade
och uppställde sig vid stationshusets ingång, utan-
för hvilken borgaregardet bildade hay. Detta var hela
den militära ståten i denna ceremoni. Deputatio-
ner från embetsverken och presterskapet intogo
sina för dem anordnade platser, och mellan 40 och
50,000 åskådare voro samlade kring och i närheten
af bangården. Plötsligt slogs dörren till det för
konungen iordningställda väntningsrummet upp och
en högre tjensteman inträdde och tillkännagaf att
den kungliga tränen var i antågande. Sakta gled
den in på stationen; konungen af Ungern stod en-
sam, på en plattform utanpå den kungliga vagnen,
och hans ståtliga figur visade sig i sin fulla längd.
Han liknade mera en imponerande bildstod än en
lefvande monark Det var en präktig coup de
theatre. Så snart den otåligt väntande, böljande
folkmassan fått honom fullkomligt i sigte gaf
hänryckningen sig luft på ett sätt, som kanske
aldrig förr kommit någon monark till del. Ett
långt utdraget Eljön!, som till hälften var en suck,
kom stationens tak och väggar att darra; och kej-
Barens kind bleknade starkt då han till återsvar
aflyftade sin tschakot. Frans Josef framstod mycket
till sin fördel i en ungersk divisions-generals ly-
gande uniform — ljusblått, scharlakansrödt, hvitt
och guld. Med ett lätt hopp stod ban på platt-
formen och fortsatte genast sin väg, oupphörligt
bugande och djupast för ministrarne, med hvilka
han vexlade några få ord, och vände sig sedan till
de civila deputationerna för att mottaga deras till-
gifvenhetsadresser. Från stationen for konungen
till slottet i Ofen. På den väg han hade
att passera hade allt hvad mattor, sammet och bord-
dukar hette samt brokiga tyger af allehanda slag,
som kunnat hopsamlas, hängts ut genom fönstren,
hvilka voro uppfyllde med damer och barn i ly-
Bande toiletter. Han färdades fram mellan tvenne
murar af menniskor, sträckande sig ända från
bangården till slottets vindbrygga; vägen hölls
öppen af borgare med dragna svärd och med tre-
färgade linor, hvilka voro spända ända från ban-
gården till slottet, ett afstånd af mer än !4 mil.
Större och mindre afdelningar af Uhlaner med
bistert utseende svärmade omkring på den.
öppna vägen eller sutto i gathörnen såsom
statyer på sina präktiga hästar. Solen sken klart
på Jlandtfolkets och borgrarnes brokiga drägter,
och ett visst barbariskt element, ytterst pittoreskt,
genomträngde hela scenen. I slottets praktrum var
hela den stolta ungerska och siebenbärgska adeln
samlad, klädde i drägter af sådan rikedom och
mångfald, att det icke låter beskrifva sig. Diamanter,
guld, pelsverk, som gkulle komma det att vattnas
i munnen på en rysk kejsarinna, sammetskappor
af yppersta tyg och de klaraste färger, krokiga
sablar, rikt besatta med ädla stenar, svajande
plymer, halskedjor, gnistrande af juveler, sådant var
det skådespel, som i tronsalen framställde sig för
åskådarens blickar. Öfver hundra ädla familjer
voro representerade af sina olika ättlingar och
många af desse ädle män voro fullkomliga typer
för manlig skönhet.
Några minuter af spänd, orolig väntan — ty huru
många års lidanden skulle icke förlåtas, hvilka
strömmar af blod och tårar skulle icke för alltid
torka i nästa ögonblick — och sorlet dernedifrån
förkunnade att konungen for uppför den höjd; på
hvilken slottet ligger. Företrädd af de två borg-
mästarne, eskorterad af borgare till häst från Pesth
och Ofen, åtföljd af ministrarne, en lysande svit
och en sqvadron ungerska husarer, for hans majestät
Jångsamt öfver bron och uppför bergshöjden.
Ännu en kort mellanstund af andlös spänning och
militärmusiken spelade upp österrikiska folksån-
gen; en vagn kör in på den rymliga borggården.
Ytterligare en minut och han står midt ibland den
ädla församlingen med tschakoten i band, mycket
blek, synbarligen upprörd, men allvarligt bugande
sig åt aila sidor. Ljudet af hurra-ropen dernere
trängde upp i salen; detta ljud elektriserade och
verkan deraf spridde sig såsom eld i torrt hö till hela
den ädla församlingen. Plymerna kommo i häftig,
svajande rörelse; konungen blickade stolt omkring
sig för ett ögonblick — ännu ett enstämmigt, entu-
siastiskt Eljn! — han har fått förlåtelse! och
hans mäktigaste konungarikes store magnater trän-
gas omkring honom för att betyga honom sin vörd-
nad. Kan man väl undra på, att en sådan scen
kom tårar att bana sig väg öfver mer än ett
åldrigt, vördnadsvärdt ansigte vid minnet af 1848
och de sednare årens lidanden?
Konungen drog sig snart tillbaka i sina enskilda
rum och den stora tilldragelsen — stora förhopp-
ningar födda i ädla hjertan — var förbi. Den 23
mars återvände Frans Josef till sin hufvudstad.
——— !
Telegrafnyheter.