genom ert skurkaktiga förräderi i verldens ögon
gjort mig till en slösare och drinkare; ni vill
ookså förolämpa mig, ni vill söka förmå mig
till att blifva en föraktlig skrymtare, till att
bönfalla om hjelp hos en person som blifvit
så djupt kränkt. Om det ringaste tecken till
heder fanns hos er skulle ni skämmas att se
mig i ansigtet:
— Lugna er, min gosse, sade Blackburn utan
att låta sin väns vrede skrämma sig: Jag vän-
tade väl att ni skulle hålla litet väsen, när ni
fick höra sakens sammanhang, men att ni skulle
taga så illa vid er kunde jag aldrig inbilla mig.
Se ej så dyster ut. Fn cigarr, gamle gosse?
Med dessa ord framräckte han en stor, tung
mahognylåda.
Lydande ögonblickets ingifvelse ryckte Gay-
love denna låda ur hans hand, slog honom med
densamma i hufvudet, så att han sjönk till
golfvet, samt rusade derefter ut ur rummet:
Blackburn döfvades för ett par sekunder, men
reste sig derefter upp,
— Vore ni också min egen broder; måste
jag se ert blod, skrek ban. Han fattade kara-
finen som stod på bordet, och hans vilda blic-
kar sökte den flyende motståndaren. Det ljud
som trängde till hans öron, då den yttre dör-
ren smälldes igen, tillkännagaf att Gaylove var
i säkerhet.
— Kanhända är det bäst som det är, tillade
han dystert. En hämnd, sådan som jag vill
ha, måste noga öfvervägas. Han skall förr el-
ler sednare inse att det skulle ha varit bättre
att underkasta sig nägra hundrade sådana der
små prof än att uppväcka ett hat, hvilket en-
dast hans blod kan släcka;