inser tydligen att den der karlen ej kan uppe
hållas längre. I morgon är Blackburns vexe
förfallen och jag nvåste inbetala halfva summan
Jag kan ej gå ett steg utom dörren utan at
från höger och venster ansättas af fordrings
egare och midt i eländet skulle också det för
dömda domstolsutslaget komma. Nu är jag
riktigt i knipan.
Han stödde hufvudet mot Handen och fun
derade:
— Den gamle Trustworth kunde; om har
ville, hjelpa mig, fortfor han; och för en gång
skulle han måhända göra det, så snål han är
är, om ej den fördömda masugnsaffären varit
Satans otyg! Jag önskar att jag aldrig hör
talas om pris-skjutningar. Men hvarför tänks
derpå: jag blir tokig om jag gör det. Kom
mer jag bara ur den här förlägenheten, så skal
jag vända om bladet; den som vill må skratts
åt mig. Men ännu är jag ej i säker hamn
och, lHvad värre är, jag inser icke huru jag
skall Komma dit.
Han funderade ånyo och tillade derefter:
— Det tjenar till ingenting att hoppas på
Robert; han kan icke hjelpa mig med anna
än den der vexelns inlösning; Han åtager sig
naturligtvis äfven min andel; han yttrade ju
att Han skulle göra det ifall det behöfdes, och
jag är säker på att han både vill och kan tjen:
mig dermed; Jag vill icke att gamle Free skal
få nys om saken; och det finnes ingen annar
än Trustwortb. Det blir en hård nöt att knäcka
Men jag måste vända mig till honom. Han:
bjelp är; så att säga, det enda Kort som åter
står mig ock vinst eller förlust måste jag sätt
på detta Kort.