inser tydligen att den der karlen ej kan uppe hållas längre. I morgon är Blackburns vexe förfallen och jag nvåste inbetala halfva summan Jag kan ej gå ett steg utom dörren utan at från höger och venster ansättas af fordrings egare och midt i eländet skulle också det för dömda domstolsutslaget komma. Nu är jag riktigt i knipan. Han stödde hufvudet mot Handen och fun derade: — Den gamle Trustworth kunde; om har ville, hjelpa mig, fortfor han; och för en gång skulle han måhända göra det, så snål han är är, om ej den fördömda masugnsaffären varit Satans otyg! Jag önskar att jag aldrig hör talas om pris-skjutningar. Men hvarför tänks derpå: jag blir tokig om jag gör det. Kom mer jag bara ur den här förlägenheten, så skal jag vända om bladet; den som vill må skratts åt mig. Men ännu är jag ej i säker hamn och, lHvad värre är, jag inser icke huru jag skall Komma dit. Han funderade ånyo och tillade derefter: — Det tjenar till ingenting att hoppas på Robert; han kan icke hjelpa mig med anna än den der vexelns inlösning; Han åtager sig naturligtvis äfven min andel; han yttrade ju att Han skulle göra det ifall det behöfdes, och jag är säker på att han både vill och kan tjen: mig dermed; Jag vill icke att gamle Free skal få nys om saken; och det finnes ingen annar än Trustwortb. Det blir en hård nöt att knäcka Men jag måste vända mig till honom. Han: bjelp är; så att säga, det enda Kort som åter står mig ock vinst eller förlust måste jag sätt på detta Kort.