LEXIIL
En vacker engelsk höstdag trängdes en stor
menniskomassa utanför jernvägsstationen vid
Peterborough, afrvaktande bantågets ankomst;
När detta anländt och passagerarne stigit ur
kupterna, ställde sig tvenne herrar, som för-
moduligen sutit bredvid hvarandra under färden
och språkade i banhallen. Den ene yttrade:
— Hvart ämnar ni er? Kanske vi få göra
sällskap ännu ett godt stycke?
— Jag ämnar mig till Stamford, der jag har
litet att uträtta, svarade den andre. Hvart
kosan sedan bär, vet jag icke.
Härvid afbröts han af en qvinlig stämma,
som utropade:
— Denna röst!
Och ett fruntinmer sjönk med detsamma
sanslös till marken.
Den man; som sist yttrat sig, ryggade till-
baka och skyndade fram för att hindra qvinnan
från att falla, men kom för sent. Att upp-
lyfta benne var ett ögonblicks verk; först be-