skyndade derföre direkte till sin principal, hvii-
ken bodde i samma hug, der bans stora etablis-
sement var. Hon ville anhålla hos honom om
tillåtelse att vara borta några dagar.
Foxall trodde straxt att hon hade sia egen
bostad i detta hus, men för att skaffa sig full
visshet i detta afseende, ringde han på porten
och frågade portvakten, hvar han kunde träffa
mamsell Browning. Porivaktaren, eom intet
ondt snade, uppgaf hennes adress och upp-
lyste, på tillfrågan af Foxall, att hon var en
af föreståndarinnorna vid inrättningen: Foxall
tänkte genast derpå att han; om han fick henne
till hustru, skulle komma i ett visst välstånd
och att han då, äfven om han af sjukdom hin-
drades från att sjelf arbeta, aldrig skulle be-
höfva lida någon nöd.
Tidigt den följande morgonen då Aunie satt
och åt frukost, underrättades hon om att en
person sökte henne. Hon tillsade att den be-
sökande genast skulle bli insläppt; men när
Foxall inträdde och hon igenkände sia gamle
förföljare, intogs hon af så stor bäpnad, att
hon på en lång stund icke förmådde säga ett
enda ord.
Foxall skyndade att begagna sig af hennes
tystnad.
— M.msell Browniog, sade han, jag har
uppsökt er för act urskuida raig med afseeudo
på mitt uppförande vid vårt sista möte. Jag
skulle gjort det förr, men jag har cj lyckais
wäffa er. — Jag var vid det ifrågavarande till-
fället mycket närgången och bega.nade ett språk,
hvilket jag sedermera djupt ångrav.
Er Jag har för längesedan glömt allt, gen-