skyndade derföre direkte till sin principal, hviiken bodde i samma hug, der bans stora etablissement var. Hon ville anhålla hos honom om tillåtelse att vara borta några dagar. Foxall trodde straxt att hon hade sia egen bostad i detta hus, men för att skaffa sig full visshet i detta afseende, ringde han på porten och frågade portvakten, hvar han kunde träffa mamsell Browning. Porivaktaren, eom intet ondt snade, uppgaf hennes adress och upplyste, på tillfrågan af Foxall, att hon var en af föreståndarinnorna vid inrättningen: Foxall tänkte genast derpå att han; om han fick henne till hustru, skulle komma i ett visst välstånd och att han då, äfven om han af sjukdom hindrades från att sjelf arbeta, aldrig skulle behöfva lida någon nöd. Tidigt den följande morgonen då Aunie satt och åt frukost, underrättades hon om att en person sökte henne. Hon tillsade att den besökande genast skulle bli insläppt; men när Foxall inträdde och hon igenkände sia gamle förföljare, intogs hon af så stor bäpnad, att hon på en lång stund icke förmådde säga ett enda ord. Foxall skyndade att begagna sig af hennes tystnad. — M.msell Browniog, sade han, jag har uppsökt er för act urskuida raig med afseeudo på mitt uppförande vid vårt sista möte. Jag skulle gjort det förr, men jag har cj lyckais wäffa er. — Jag var vid det ifrågavarande tillfället mycket närgången och bega.nade ett språk, hvilket jag sedermera djupt ångrav. Er Jag har för längesedan glömt allt, gen