I nära öfverensstämmelse med den af h. exc. framställa uppfattning af denna fråga har här äfven yttrats, att om än en nedsättning ej hör i landet skulle tolkas såsom ett bevis på misstroende till utrikes ministern, det dock otvifvelaktigt skulle y utomlands betraktas som ett af representationen tillkännagifvet ogillande af den hittills följda utrikes politiken, helst i andra länder man för att uttrycka sitt missnöje med en minister vanligen tillgriper medlet att nedsätta hans budget. Häremot får jag för det första göra dea anmärkningen att minisioren och representationen här i landet intaga en annan ställning till hvarandra än i andra konstitutionella stater. I de flesta andra länder voteras nemligen de särskilda ministrarnes budgeter i klump, och representationen ingår sällan i granskning af de särskilda utgiftsposternas behöflighet, under det ati här i lauuet representationen pröfvar, och någon gåog voterar, äfven Öfver de obetydligaste anslag. Vi ha äfven sett att till och med under den tid den nuvarande ministeren varit vid makten och åtnjutit ewt så stort och rättmätigt förtroende, represeutationen likväl dels nedprutat, dels afslagit af regeringen begärda anslag; och jag är glad att kunna konstatera att ledamöterne af den nuvarande regeringen ej af dylika små nederlag tagit sig anledning att lemna den embetsställning som de till landets nytta och belåtenbet uader många år innehaft. Jag tror ej heller att, äfven om de främmande makterna skulle egna oss den uppmärksamheten att taga del af våra debatter och beslut angående vår statreglering, dessa, ehvad de föranledde vår utrikes minister att afträda eller icke, skulle förmå någon utländsk makt att till os: intaga någon förändrad politisk ställning. Jag tror det ej derföre, att det visserligen icke är vår nuvarande utrikes ministers person, som bör anses företrädesvis iepresentera fredspolitiken. Dertill uppmaras och anbefallas vi såväl af vår bögst ofullständiga militära utrustning, som af vår financiellx ställning, hvilken ej medger ens de utgifter som äro nödvändiga för vår materiella utveckling, ännu mindre krigiska företag. Jag tror ej heller att, hvem helst som än blefve utrikes minister, han skulle vara nog pligtförgäten att våga tillråda sin konung en politik, hvilken kunde ialeda landet i krigiska förvecklingar. På dessa skäl, och ehuru jag beklagar om bh. exc. skulle afgå, får jag dock anhålla om afslag å utskottets första punkt och bifall till hvad herr Björck i de tre första punkterna af sin reservation föreslagit. J.g öfvergår nu till andra punktenvoch får dervid förorda autagandet af det förslag, som af herr Indebetou blifvit framstäldt. Emot detsamma har blifvit anmärkt, att detta förslag förutsatter adels att Sverges diplomatiska intressen skulle utan olägenhet kunna skötas af embetsmän af lägre rang,, dels att Sverges politiska förhållanden vore förändrade, hvilka förutsättvingar dock ej skullehafva blifvit bevisade. Hvad först rangen beträffar, så tror jag ej att den så mycket inverkar, då inflytandet väl numera bestämmes, icke af de societetsförbindelser som en diplomatisk agent kan förskaffa sig, utan fasthellre at det lands maktställning och inflytande som han representerar. Hvad åter beträffar påståendet att vår politiska ställning ej vore förändrad, så hemställer jag huruvida det ej finnes en betydlig skillnad melian våra politiska förhållanden under de sednaste 10 a 12 åren och den ställning, som vi, enligt kungl. maj:ts tbrontal nu intagit. Ar 1859 deltogo vi aktivt i den utländska politiken; vi gjorde oss genom protesten mot Savojens införlifvande till försvarare af Wienerkongressens beslut, eller af de s. k. 1815 års fördrag; från 1858 till 1864 gjorde vi oss till riddare för danska monarkiens integritet genom h. exc. nuvarande utrikesministerns förklarande catt om Tyskland inträngde i ett angränsande land och hotade dess tillvaro, vi voro alltför nära och våra intressen alltför mycket berörda för att icke en sådan sakernas ställning skulle för 038 vara af den största vigt och egnad att ingifva oss de allvarligaste farhågor,,-—catt våra dyrbarasteiniressen icke kunde tillåta os3 att med lugnt öga åse, huru våra grannar krossades under: försvändningar, som senare kunde sätta vårt eget oberoende i farac, — att ci händelse Tyskland angrepe Slesvig, vi skulle i mån af krafter och tillgångar, lemna Danmark den hjelp, som kunde begärase Ur dessa storarcade drömmar, som under någon tid sysselsatte oss och hvilkas kulmination beteckuas af det 1859 gängse rykset att vi tillika med Spanien skulle upphöjas till rangen af stormakt, och att vi skulle få deltaga i den konferens i Pariz, som ej blef af, ha vi nu uppvaknat vid den förklaring, som kungl. maj:t från thronen afgifvit till svenska folkets representanter: Sverge hyser icke vidare någon önskan att deltaga i lösningen af de tvistefrågor, som upprört eller hota att uppröra andra delar af Europa: så lyder äg kungliga ord, som anger rikets yttre poIUK. Jag klandrar icke nu det resultat, hvartill vår politik kommit, icke heller att en skillnad finnes mellan vår förra europeiska, eller åtminstone nordiska, politik och den, som af throntalet angifvits; jag endast begär att mina motståndare måtte eränna verkligbeten af denna skillnad. Det återstår oss under närvarande förhållanden endast att hos utlandet bevaka våra egna politiska och kommersiella intressen, och vi få underkasta oss att vårt ord numera gäller föga i den europeiska vågskålen, helst det svärd vi kunna ditkasta, för att gifva vigt åt ordet, beklagligen är alltför lätt. Till denna moderna roll torde en mindre dyrbar diplomatisk apparat än den nuvarande vara fulltlämplig. Vidare har man sagt att det ej vore lämpligt att i den föreslagna skrifvelsen till kungl. maj:t framställa några grunder för en ny siat för utrikes departementet, då kungl. maj:t bäst vore i tillfälle att känna dithörande förhållanden. Jag vill deremot invända att, då representationen af kungl. maj:t äskar ett förslag till ny organisation, det äfven må anse8 lämpligt att kungl. maj:t ej lemias i okunvighet om den riktning, hvari representationen önskar att denna reform bör gå, kungl. maj:t dock obetaget att derå fästa det afseende han behagar. Representationen har äfven vid många föregående tilifällen gått på enahanda sätt tillväga. Det har äfven yttrats att en nedsättning af rangen för vissa diplomater kan innebära något. förFT. 21 0