I nära öfverensstämmelse med den af h. exc.
framställa uppfattning af denna fråga har här
äfven yttrats, att om än en nedsättning ej hör i
landet skulle tolkas såsom ett bevis på misstroende
till utrikes ministern, det dock otvifvelaktigt skulle
y utomlands betraktas som ett af representationen
tillkännagifvet ogillande af den hittills följda ut-
rikes politiken, helst i andra länder man för att
uttrycka sitt missnöje med en minister vanligen
tillgriper medlet att nedsätta hans budget. Här-
emot får jag för det första göra dea anmärknin-
gen att minisioren och representationen här i lan-
det intaga en annan ställning till hvarandra än i
andra konstitutionella stater. I de flesta andra
länder voteras nemligen de särskilda ministrarnes
budgeter i klump, och representationen ingår sällan
i granskning af de särskilda utgiftsposternas be-
höflighet, under det ati här i lauuet representatio-
nen pröfvar, och någon gåog voterar, äfven Öfver
de obetydligaste anslag. Vi ha äfven sett att till
och med under den tid den nuvarande ministe-
ren varit vid makten och åtnjutit ewt så stort och
rättmätigt förtroende, represeutationen likväl dels
nedprutat, dels afslagit af regeringen begärda an-
slag; och jag är glad att kunna konstatera att le-
damöterne af den nuvarande regeringen ej af dy-
lika små nederlag tagit sig anledning att lemna
den embetsställning som de till landets nytta och
belåtenbet uader många år innehaft. Jag tror ej
heller att, äfven om de främmande makterna skulle
egna oss den uppmärksamheten att taga del af våra
debatter och beslut angående vår statreglering,
dessa, ehvad de föranledde vår utrikes minister
att afträda eller icke, skulle förmå någon utländsk
makt att till os: intaga någon förändrad politisk
ställning. Jag tror det ej derföre, att det visser-
ligen icke är vår nuvarande utrikes ministers per-
son, som bör anses företrädesvis iepresentera freds-
politiken. Dertill uppmaras och anbefallas vi så-
väl af vår bögst ofullständiga militära utrustning,
som af vår financiellx ställning, hvilken ej medger
ens de utgifter som äro nödvändiga för vår mate-
riella utveckling, ännu mindre krigiska företag.
Jag tror ej heller att, hvem helst som än blefve
utrikes minister, han skulle vara nog pligtförgäten
att våga tillråda sin konung en politik, hvilken kun-
de ialeda landet i krigiska förvecklingar. På dessa
skäl, och ehuru jag beklagar om bh. exc. skulle
afgå, får jag dock anhålla om afslag å utskottets
första punkt och bifall till hvad herr Björck i
de tre första punkterna af sin reservation före-
slagit.
J.g öfvergår nu till andra punktenvoch får
dervid förorda autagandet af det förslag, som af
herr Indebetou blifvit framstäldt.
Emot detsamma har blifvit anmärkt, att detta
förslag förutsatter adels att Sverges diplomatiska
intressen skulle utan olägenhet kunna skötas af
embetsmän af lägre rang,, dels att Sverges politi-
ska förhållanden vore förändrade, hvilka förutsätt-
vingar dock ej skullehafva blifvit bevisade. Hvad först
rangen beträffar, så tror jag ej att den så mycket
inverkar, då inflytandet väl numera bestämmes, icke
af de societetsförbindelser som en diplomatisk agent
kan förskaffa sig, utan fasthellre at det lands makt-
ställning och inflytande som han representerar.
Hvad åter beträffar påståendet att vår politiska
ställning ej vore förändrad, så hemställer jag huru-
vida det ej finnes en betydlig skillnad melian våra
politiska förhållanden under de sednaste 10 a 12
åren och den ställning, som vi, enligt kungl. maj:ts
tbrontal nu intagit. Ar 1859 deltogo vi aktivt i den
utländska politiken; vi gjorde oss genom protesten
mot Savojens införlifvande till försvarare af Wiener-
kongressens beslut, eller af de s. k. 1815 års för-
drag; från 1858 till 1864 gjorde vi oss till riddare
för danska monarkiens integritet genom h. exc. nu-
varande utrikesministerns förklarande catt om Tysk-
land inträngde i ett angränsande land och hotade
dess tillvaro, vi voro alltför nära och våra intres-
sen alltför mycket berörda för att icke en sådan
sakernas ställning skulle för 038 vara af den stör-
sta vigt och egnad att ingifva oss de allvarligaste
farhågor,,-—catt våra dyrbarasteiniressen icke kunde
tillåta os3 att med lugnt öga åse, huru våra gran-
nar krossades under: försvändningar, som senare
kunde sätta vårt eget oberoende i farac, — att ci
händelse Tyskland angrepe Slesvig, vi skulle i mån
af krafter och tillgångar, lemna Danmark den hjelp,
som kunde begärase Ur dessa storarcade dröm-
mar, som under någon tid sysselsatte oss och hvil-
kas kulmination beteckuas af det 1859 gängse ryk-
set att vi tillika med Spanien skulle upphöjas till
rangen af stormakt, och att vi skulle få deltaga i
den konferens i Pariz, som ej blef af, ha vi nu uppvak-
nat vid den förklaring, som kungl. maj:t från thro-
nen afgifvit till svenska folkets representanter:
Sverge hyser icke vidare någon önskan att deltaga
i lösningen af de tvistefrågor, som upprört eller
hota att uppröra andra delar af Europa: så lyder
äg kungliga ord, som anger rikets yttre po-
IUK.
Jag klandrar icke nu det resultat, hvartill vår
politik kommit, icke heller att en skillnad finnes
mellan vår förra europeiska, eller åtminstone nor-
diska, politik och den, som af throntalet angifvits;
jag endast begär att mina motståndare måtte er-
änna verkligbeten af denna skillnad. Det åter-
står oss under närvarande förhållanden endast att
hos utlandet bevaka våra egna politiska och kom-
mersiella intressen, och vi få underkasta oss att
vårt ord numera gäller föga i den europeiska våg-
skålen, helst det svärd vi kunna ditkasta, för att
gifva vigt åt ordet, beklagligen är alltför lätt. Till
denna moderna roll torde en mindre dyrbar diplo-
matisk apparat än den nuvarande vara fulltlämplig.
Vidare har man sagt att det ej vore lämpligt att
i den föreslagna skrifvelsen till kungl. maj:t fram-
ställa några grunder för en ny siat för utrikes de-
partementet, då kungl. maj:t bäst vore i tillfälle att
känna dithörande förhållanden. Jag vill deremot
invända att, då representationen af kungl. maj:t
äskar ett förslag till ny organisation, det äfven må
anse8 lämpligt att kungl. maj:t ej lemias i okun-
vighet om den riktning, hvari representationen ön-
skar att denna reform bör gå, kungl. maj:t dock
obetaget att derå fästa det afseende han behagar.
Representationen har äfven vid många föregående
tilifällen gått på enahanda sätt tillväga.
Det har äfven yttrats att en nedsättning af ran-
gen för vissa diplomater kan innebära något. för-
FT. 21 0
