med lön är att tillgå, från den högsta till den lägsta,
så är tilloppet af sökande vanligen mångfaldigt
större, än att alla kunna tillfredsställas. Huru ville
man då fordra af en departementschef, att sjelf-
mant införa reduktioner i löneanslagen inom den
embetsmannastat som tillhör hans departement.
Detta gällde nu tjenstemannastater i allmänhet,
men ännu långt mer för utrikesdepartementet.
Anställningarne inom detta departement voro de
begärligaste af alla för unge män; de anses ega
ett visst företräde framför alla andra grenar af den
civila embetsmannahierarkien, vida mer än des. k.
rangregementena inom den militära. Dessa platser
öppna öfverallt inträdet till gräddan af societeten;
om en i kabinettet anställd ung man efter kort tid
får åtfölja en gratulationsambassad, så får han sig
genast en orden på bröstet — och man vet huru svaga
vi litet hvar äro för sådana prydnader! — och när
han blir legationssekreterare är han sjelfskrifven
gäst vid högtidligheter i fremmande hof, får bese
olika länder, har en lätt tjenstgöring, som icke
hindrar honom att sköta sina nöjen, och derjemte
en temligen säker utsigt att avancera till löner, af
hvilka en del äro vida större än inom de andra
civila embetsverken. Huru vill man då begära att
chefen för utrikesdepartementet skall kunna komma
med förslag till en nedsatt stat, om man icke när-
mare påpekar, hvad som i allmänna omdömet an-
ses böra verkställas. Man bör och kan icke fordra
att en chef af sig sjelf skall ställa sig i en obe-
haglig position till sina underlydande; tvärtom plä-
gar det ju räknas till förtjenst hos chefen attvara
så mån som möjligt om de sina och söka skaffa
dem förmåner. Detta hade varit orsaken hvarför
talaren ansett nödigt att motivera en till Kongl.
Maj:t ställd skrifvelse närmare på sätt som skett i
reservationen. Dock ville han ej ovilkorligt hålla
på den föreslagna nedsättningen af 20,000 rdr, om
hans exc. chefen för utrikesdepartementet skulle
anse dem icke kunna undvaras.
Hr Moljerberg upptog till besvarande ett yttrande
af utrikesministern att det ifrågavarande anslaget
borde förblifva oförminskadt om Sverge ville häfda
sin Jemnbördighet med andra stater. Tal. ansåg
att landet visserligen kunde vinna i anseende genom
dess diplomater om dessa vore verkliga statsmän,
men att det ock kunde förlora i anseende om dess
diplomatiska representanter läte leda sig af äre-
lystnadens förespeglingar och de af en talare vid-
rörda stormakts-traditionerna ocK sökte spela en
roll, som, när det komme till handling, ej kunde
upprätthållas. Landets verkliga anseende och jemn-
bördighet med andra stater berodde af dess inre
styrka, hvilken fremmande makter, utan diploma-
tisk tillhjelp, kunde på siffran uträkna; af dess
söners sedliga kraft, fosterlandskärlek och mod;
af landets tillgångar på vapen och penningar. Dessa
tillgångar kunde ej erhållas utan nödiga besparin-
gar, der besparingar kunde ske, och detta vore,
enligt talarens åsigt, förhållandet med tredje hufvud-
titeln. Tal. ansåg sig likväl, af förekomna skäl,
böra bifalla utskottets betänkande i dess första
punkt, men förena sig med hr Indebetou i afseende
å innehållet af den föreslagna skrifvelsen till kungl.
maj:t angående framtida indragningar.
ANSLAGEN TILL LANDTFÖRSVARET.
Första kammaren medhann redan i sitt för-
middagssammanträde en del af statsutskottets
betänkande angående fjerde hufvudtiteln; Den
biföll regeringens af statsutskottet afstyrkta be-
gäran om 6200 rdr till aflöning åt ökad revi-
sionspersonal hos armåeförvaltningen; men ned-
satte det af regeringen ökade anslaget till krigs-
högskolan (genom votering; med 61 röster mot
32) till 14,155 rdr.
Sammanträdena i går afton.
Första kammaren:
Under detta sammanträde fortsattes föredrag-
ningen af statsutskottets utlåtande angående
fjerde hufvudtiteln, och medhunnos dervid punk-
terna 5—35, af hvilka endast den 24:de; hvari
föreslås skrifvelse till k. m:t angående utred-
ning af väckt fråga om arfvodes-förhöjning till
Gotlands nationalbevärings underbefäl, på hem-
ställan af grefve C. G. Mörner och hr C: Ek-
man helt och hållet afslogs. Beträffande den i
36:te punkter, mom: a gjorda hemställan om
ett extra anslag af 1,000,000 rdr; att under år
1868 från riksgäldskontoret utgå; uppstod en
långvarig diskussion; hvarunder följande yrkande
framställdes: at frib. A. C. Raab, — med hvil-
ken hrr Malmberg, v: Möller; Ekenman, frih; Bildt;
hr Bennich, frih. Sprengtporten och frih: Silfver-
sköld instämde, dock utan att biträda ett af
förstnämnde talare uttaladt klander af regerin-
gens förfaringssätt att fortfarande låta tillverka
gevär af gammal modell — att för anskaffande
af gevär, som inom 1868 böra vara färdiga,
må ställas till k. ms disposition ett belopp
af 1,500,000 rdr att med högst 500,000 rdr
utgå under innevarande år; af hrr Schar-
tau, G: Ekman, grefve Beck-Friis och hr
Wern bifall till utskottets förslag; af gref-
ve af Ugglas detsamma med det tillägg
att högst 500,000 rdr skulle utgå under ipne-
varande år; af frih; af Ugglas anslag af 1,000,000
rdr att i mån af behof utgå redan under inne-
varande år. Under debatten uttalade såväl
grefve Platen som hr Ehrenheim; i egenskap af
konungens rådgifvare, den förhoppning att repre-
sentationen måtte så mycket som möjligt gå
regeringens önskningar till mötes samt icke
bevilja ett mindre belopp än det af frih. Raab
föreslagna. Resultatet af förhandlingarna om
denna sak blef; att frih; Raabs förslag antogs
med 60 röster mot 31; som voro för bifall till
utskottets hemställan.
Andra Kammaren
började behandlingen af 4:de hufvudtiteln: I
öfverensstämmelse med utskottets tillstyrkan;
vägrade kammaren det anslag af 6,200 rdr, som