måtte i en temligen lam skrifvelse begära af regeringen utredning om huruvida icke inskränkningar å anslagen till tredje hufvudtiteln skulle kunna vidtagas och förslag till nedsatt utgiftsstat framläggas för nästa riksdag. Rådman Björck hade föreslagit 20,000 rdrs nedsättning å anslaget till expenser och en annorlunda formulerad skrifvelse. Hr Hierta hade; förenande sig om nedprutningen; föreslagit en skrifvelse, som bestämdare angaf huru beskaffade förändringar riksdagen önskade: I första kammaren talade hr Schartau för hr Björcks reservation. För utskottets betänkande yttrade sig deremot justitieministern, som förklarade att nedprutningen skulle blifva ansedd som ett misstroendevotum mot ledningen af den utrikes politiken, samt hrr C ÅA. Raab, L. af Ugglas, Ehrensvärd, von Schwerin, C. G. Mörner och Sprengtporten. Utskottets betänkande blef derefter i sin helhet bifallet: I andra kammaren talade utrikesministern samt hir Ribbing, Hedlund, P. Pettersson, von Troil, Gripenstedt, Lithner, Otterström, Nils Larson och Alströmer för statsutskottets betänkande: Mot detsamma och för nedsättning samt en tydligare skrifvelse talade hrr Hierta, Indebetou; de Muare, Meijerberg, Carl Ifvarsson, Ersson, Liljencrantz, Jöns Pährson, O. B. Olsson; C. J: Bengtsson, och Blanche w. fl. Ärendets utgång bestämdes af wtrikesministerns förklaring att om anslaget blefve nedsatt skulle han afgå från sitt statsrådsembete. Flere talare; bland dem hr Björck sjelf, afstodo i anledning häraf från yrkandet om nedsättning; men andra vidblefvo det, under förklaring att de dervid icke; handlade af andra än finansiella skäl och att de fullkomligt gillade grefve Manderströms förhållande i de utrikes frågorna: Vid anställd votering blef statsutskottets betänkande; tillstyrkande det hittills utgående anslaget oförändradt; bifallet med 100 röster mot 71; hvilka sednare voro för nedsättning. Med 87 röster mot 72 beslöts en af hr Indebetou föreslagen skrifvelse till regeringen; af innehåll att då det synes sannolikt, att Sveriges diplomatiska intressen i flera länder skulle kunna utan men besörjas af sändebud af mindre rang än de för närvarande der anställda, eller af ett sändebud gemensamt för flera af dessa länder, k. m:t täcktes låta tillse och utreda huruvida icke; med hänseende till de under de sednare åren förändrade politiska förhållandena samt landets finansiella ställning; betydliga inskränkningar å anslagen under tredje hufvudtiteln skulle kunna vidtagas, samt för näst sammanträdande riksdag framlägga förslag till nedsatt utgiftsstat för nämnda hufvudtitel: Vi hafva för dagen icke utrymme för flere af de under diskussionen afgifna yttranden än följande: Ur Hierta öppnade diskussionen med anledning af den reservation, han afgifvit vid utskottets betänkande, och hvilken redan varit införd i Dagens Nyheter. Hr Hierta upptog först till granskning en betänklighet, som han sade sig hafva hört framställas såväl vid öfverläggningen inom utskottet, gom vid enskilda sammanträden, hvarvid detta ämne varit under rådplägning, nämligen att en sådan skrifvelse, som i reservationen föreslås, skulle komma att såväl af chefen för utrikesdepartementet, som af allmänheten betraktas såsom ett misstroendevotum emot denne embetsman. Han ville derför förklara, att han för sin del ansåg, och han trodde att denna mening delades af allmänna tänkesättet, att det allmänna stod i förbindelse till hans excellens för det han uppfattat en konungens rådgifvares plikter i deras konstitutionella betydelse med afseende på rikets sannskyldiga nytta, både gemensamt med sina herrar kolleger genom sin medverkan till den representationsreform, på grund hvaraf kammaren nu vore församlad, och särskildt derigenom, att efter hvad tal. ansåg, hans excellens vetat iakttaga hvad rikets frid tillhörde, och göra klokhetens och försigtighetens råd gällande under en tidpunkt, då detta rike, genom att taga ledning af en blott känslopolitik, hade kunnat råka i de mest hotande förvecklingar, hvilkas följder och slut hade varit ytterst svåra, om ej omöjliga, att förutse. Ett sådant tänkesätt om regeringen samfäldt eller dess fedamöter särskildt ansåg han dock ej kunna utgöra något hinder emot vidtagande af de besparingar i utgiftsstaterna, som kunna ske utan skada för det allmänna, emedan han måste anse, att en regering, som är lifvad för det allmänna bästa, sjelf måste önska att, i hvad den kån, medverka till sådana besparingar, när den finansiella ställningen påkallar dem. Utskottet hade också tyckts uppfatta saken så genom förslaget att i allmänna ordalag begära af regeringen en nedsatt utgiftsstat för 3:dje hufvudtiteln vid nästa riksdag. Men just detta gaf talaren anledning att fästa uppmärksamheten på ett förhållande, som erfarenheten visat vara eget för vårt land; nämligen att, under det önskningar vid hvarje riksdag blifvit yttrade, att regeringen skulle till ständerna afgifva förslag till nya organisationer, ledande till besparing, så hade budgeten under tiden inom en mansålder, eller omkring 30 år, svällt till tredubbla beloppet. Tal. lade ingalunda skulden härför ensamt På regeringen, ty det måste erkännas att en stor el deraf härrört af den olyckliga tanke, som vid slutet af trettiotalet hittade på ett nytt slag af statsutgifter under rubriken af anslag för allmänna arbeten och dermed öppnade porten för enskilda lystnader och för det köpslagande om anslag på statens bekostnad, som måhända varit den största orsaken till det allmänna missnöjet med ståndsrepresentationen. Men äfven om man höll sig vid den ordinarie statsregleringen, så visade den en tillväxt på 30 år, eller från 1835 till 1865 års riksAs ONE 1 AHN APA MAN maa gp