måtte i en temligen lam skrifvelse begära af
regeringen utredning om huruvida icke inskränk-
ningar å anslagen till tredje hufvudtiteln skulle
kunna vidtagas och förslag till nedsatt utgifts-
stat framläggas för nästa riksdag. Rådman
Björck hade föreslagit 20,000 rdrs nedsättning
å anslaget till expenser och en annorlunda for-
mulerad skrifvelse. Hr Hierta hade; förenande
sig om nedprutningen; föreslagit en skrifvelse,
som bestämdare angaf huru beskaffade förän-
dringar riksdagen önskade:
I första kammaren talade hr Schartau för hr
Björcks reservation. För utskottets betänkande
yttrade sig deremot justitieministern, som för-
klarade att nedprutningen skulle blifva ansedd
som ett misstroendevotum mot ledningen af den
utrikes politiken, samt hrr C ÅA. Raab, L. af
Ugglas, Ehrensvärd, von Schwerin, C. G. Mör-
ner och Sprengtporten. Utskottets betänkande
blef derefter i sin helhet bifallet:
I andra kammaren talade utrikesministern
samt hir Ribbing, Hedlund, P. Pettersson, von
Troil, Gripenstedt, Lithner, Otterström, Nils
Larson och Alströmer för statsutskottets betän-
kande: Mot detsamma och för nedsättning samt
en tydligare skrifvelse talade hrr Hierta, Inde-
betou; de Muare, Meijerberg, Carl Ifvarsson,
Ersson, Liljencrantz, Jöns Pährson, O. B. Ols-
son; C. J: Bengtsson, och Blanche w. fl.
Ärendets utgång bestämdes af wtrikesmini-
sterns förklaring att om anslaget blefve ned-
satt skulle han afgå från sitt statsrådsembete.
Flere talare; bland dem hr Björck sjelf, af-
stodo i anledning häraf från yrkandet om ned-
sättning; men andra vidblefvo det, under för-
klaring att de dervid icke; handlade af andra
än finansiella skäl och att de fullkomligt gil-
lade grefve Manderströms förhållande i de ut-
rikes frågorna:
Vid anställd votering blef statsutskottets be-
tänkande; tillstyrkande det hittills utgående
anslaget oförändradt; bifallet med 100 röster
mot 71; hvilka sednare voro för nedsättning.
Med 87 röster mot 72 beslöts en af hr Inde-
betou föreslagen skrifvelse till regeringen; af
innehåll att då det synes sannolikt, att Sveriges
diplomatiska intressen i flera länder skulle kunna
utan men besörjas af sändebud af mindre rang
än de för närvarande der anställda, eller af ett
sändebud gemensamt för flera af dessa länder,
k. m:t täcktes låta tillse och utreda huruvida
icke; med hänseende till de under de sednare
åren förändrade politiska förhållandena samt
landets finansiella ställning; betydliga inskränk-
ningar å anslagen under tredje hufvudtiteln
skulle kunna vidtagas, samt för näst samman-
trädande riksdag framlägga förslag till nedsatt
utgiftsstat för nämnda hufvudtitel:
Vi hafva för dagen icke utrymme för flere
af de under diskussionen afgifna yttranden än
följande:
Ur Hierta öppnade diskussionen med anledning
af den reservation, han afgifvit vid utskottets be-
tänkande, och hvilken redan varit införd i Dagens
Nyheter. Hr Hierta upptog först till granskning
en betänklighet, som han sade sig hafva hört fram-
ställas såväl vid öfverläggningen inom utskottet,
gom vid enskilda sammanträden, hvarvid detta ämne
varit under rådplägning, nämligen att en sådan
skrifvelse, som i reservationen föreslås, skulle komma
att såväl af chefen för utrikesdepartementet, som
af allmänheten betraktas såsom ett misstroende-
votum emot denne embetsman. Han ville derför
förklara, att han för sin del ansåg, och han trodde att
denna mening delades af allmänna tänkesättet, att
det allmänna stod i förbindelse till hans excellens
för det han uppfattat en konungens rådgifvares
plikter i deras konstitutionella betydelse med af-
seende på rikets sannskyldiga nytta, både gemen-
samt med sina herrar kolleger genom sin medver-
kan till den representationsreform, på grund hvaraf
kammaren nu vore församlad, och särskildt derigenom,
att efter hvad tal. ansåg, hans excellens vetat iakttaga
hvad rikets frid tillhörde, och göra klokhetens och för-
sigtighetens råd gällande under en tidpunkt, då
detta rike, genom att taga ledning af en blott
känslopolitik, hade kunnat råka i de mest hotande
förvecklingar, hvilkas följder och slut hade varit
ytterst svåra, om ej omöjliga, att förutse. Ett så-
dant tänkesätt om regeringen samfäldt eller dess
fedamöter särskildt ansåg han dock ej kunna ut-
göra något hinder emot vidtagande af de bespa-
ringar i utgiftsstaterna, som kunna ske utan skada
för det allmänna, emedan han måste anse, att en
regering, som är lifvad för det allmänna bästa,
sjelf måste önska att, i hvad den kån, medverka
till sådana besparingar, när den finansiella ställ-
ningen påkallar dem. Utskottet hade också tyckts
uppfatta saken så genom förslaget att i allmänna
ordalag begära af regeringen en nedsatt utgiftsstat
för 3:dje hufvudtiteln vid nästa riksdag. Men just
detta gaf talaren anledning att fästa uppmärk-
samheten på ett förhållande, som erfarenheten visat
vara eget för vårt land; nämligen att, under det
önskningar vid hvarje riksdag blifvit yttrade, att
regeringen skulle till ständerna afgifva förslag till
nya organisationer, ledande till besparing, så hade
budgeten under tiden inom en mansålder, eller om-
kring 30 år, svällt till tredubbla beloppet.
Tal. lade ingalunda skulden härför ensamt På
regeringen, ty det måste erkännas att en stor el
deraf härrört af den olyckliga tanke, som vid slu-
tet af trettiotalet hittade på ett nytt slag af stats-
utgifter under rubriken af anslag för allmänna
arbeten och dermed öppnade porten för enskilda
lystnader och för det köpslagande om anslag på
statens bekostnad, som måhända varit den största
orsaken till det allmänna missnöjet med stånds-
representationen. Men äfven om man höll sig vid
den ordinarie statsregleringen, så visade den en
tillväxt på 30 år, eller från 1835 till 1865 års riks-
As ONE 1 AHN APA MAN maa gp