ker sig mestadels till att ändra armöernas gamla gevär, såsom statsutskottet har föreslagit att här skall göras. Sjelfva Österrike här ännu ej bestämt sig definitivt för pågon viss modell: Hvanrifrån har gevärsropet kommit, och hvarifrån kommer det ännu? Från Skandinaverna — desamma som ropade så högljudt år 1863 på förstärkande af krigsmakten, att regeringen slutligen nästan mot sin vilja begärde 3 millioner rdr. Då framhölls också det röda spöket af någon krigsfara, som skulle hota oss. Och hvilken krigsfara hotade i sjelfva verket? Ingen annan än den som Skandinaverne sjelfva försökte, men icke lyckades att åstadkomma, i det att de ville drifva oss till krig mot Preussens och Österrikes förenade makt. — De 3 millionerna blefvo emellertid till stor del förspilda. Må riksdagen låta detta exempel lända sig till varning och nu bättre än 1863 taga sig till vara för allt hvad som kommer från Skandinaverne. Frågan om försvarsväsendet är öfverlemnad åt ett särskildt utskott, bestående för det mesta af militärer; man kan vara förvissad att desse icke komma att spara på yrkanden om åtgärder till landets betryggande. Och låtom oss hvad gevären beträffar icke gå till väga på samma sätt som vid anskaffandet af jernvägsmateriel. Får inlandet icke de första stora beställningarne, så att maskiner för gevärstillverkning nu blifva anskaffade, så sker det näppeligen sedermera, när beställningarne blifva mindre, och sålunda blifva vi beroende af utlandet äfven under krig, då gevär, såsom krigskontraband, icke få hitföras från fremmande land och vi således aldrig kunna bereda oss ersättnivg för de gevär som gå förlorade. SENASTE SNES SEE SATTE SST TEESE