ker sig mestadels till att ändra armöernas
gamla gevär, såsom statsutskottet har föreslagit
att här skall göras. Sjelfva Österrike här ännu
ej bestämt sig definitivt för pågon viss modell:
Hvanrifrån har gevärsropet kommit, och hvar-
ifrån kommer det ännu? Från Skandinaverna —
desamma som ropade så högljudt år 1863 på
förstärkande af krigsmakten, att regeringen slut-
ligen nästan mot sin vilja begärde 3 millioner
rdr. Då framhölls också det röda spöket af
någon krigsfara, som skulle hota oss. Och hvil-
ken krigsfara hotade i sjelfva verket? Ingen
annan än den som Skandinaverne sjelfva för-
sökte, men icke lyckades att åstadkomma, i det
att de ville drifva oss till krig mot Preussens
och Österrikes förenade makt. — De 3 millio-
nerna blefvo emellertid till stor del förspilda.
Må riksdagen låta detta exempel lända sig
till varning och nu bättre än 1863 taga sig
till vara för allt hvad som kommer från Skan-
dinaverne. Frågan om försvarsväsendet är öfver-
lemnad åt ett särskildt utskott, bestående för
det mesta af militärer; man kan vara förvissad
att desse icke komma att spara på yrkanden
om åtgärder till landets betryggande. Och
låtom oss hvad gevären beträffar icke gå till
väga på samma sätt som vid anskaffandet af
jernvägsmateriel. Får inlandet icke de första
stora beställningarne, så att maskiner för gevärs-
tillverkning nu blifva anskaffade, så sker det
näppeligen sedermera, när beställningarne blifva
mindre, och sålunda blifva vi beroende af ut-
landet äfven under krig, då gevär, såsom krigs-
kontraband, icke få hitföras från fremmande land
och vi således aldrig kunna bereda oss ersätt-
nivg för de gevär som gå förlorade.
SENASTE SNES SEE SATTE SST TEESE