LX.
Hr Freestone blef naturligtvis glad öfver att
han erhållit det vinstbringande uppdraget att
bygga de båda husen åt herr Belleville; Han
visste, att han härför hade att tacka sin kassör
och de ord; hvarmed han lyckönskade denne
voro utmärkt hjertliga:
— Här ha vi nu ett exempel på huru långt
man kan komma genom flit och en fast vilja;
sade han; Thornway, vi skola göra allt för
att byggnaden på Manor House må blifva ett
riktigt mästerstycke: Vi skola fara dit en dag
och se hurudan belägenheten är:
Man bestämde sig för att resa en söndag;
vädret var herrligt och herr Freestone vid ett
briljant humör: Han hade fått i sitt hufvud
att Lucy skulle följa med på färden; ty hon
behöfde väl, såsom han uttryckte sig; chemta
frisk luft och öfva sig i konsten att köra:
Trogen sin föresats att hålla sig på ett så
långt afstånd som möjligt från Lucy; förklarade
Frank att han för sin del helst ville tillrygga-
lägga vägen till fots, emedan den icke var sär-
deles lång:
Herr Freestone frågåde om han var räddjför
att flickan skulle köra omkull med honom:
— Nej; visst icke; svarade den unge man-
nen; men motionen skall göra mig godt:
Byggmästaren hade ingenting att säga här-
emot. Emellertid tyckte han icke riktigt om att
Frank på sådant sätt skiljde sig från sällskapet
och yttrade något derom till sin dotter, när han
tagit plats bredvid henne i åkdonet.
— Ja; jag medgifver att äfven jag finner hr
Thornways uppförande besynnerligt; sade Lucy