ren var för tillfället borta och Frank tog således emot den besökande: Bland annat bad denne att få se ritningar på smakfulla lusthus, emedan han ämnade låta uppföra ett sådant i sin trädgård: — Vi ha inga sådana ritningar; genmälde Frank; — Det var ledsamt; svarade herr Belleville. Jag skulle helst se att jag slapp härför enkom anlita en arcehitekt. Hvad är detta? tillade han; i det hans ögon föllo på den portfölj i hvilken Frank hade sina egna teckningar förvarade. Kanske det deri finnes någon ritning som duger? — O, nej, min herre! utropade den unge mannen. Det är blott några små utkast af min egen hand. Jag är säker om att ni icke kan gilla något af dem: — Hvarföre icke? sade herr Belleville, som emellertid öppnat portföljen: Den här tycker jag mycket om; och väl är den utförd. Skicka gå fort som möjligt några af era arbetare till mig; så att jag kan få byggnaden färdig med det aldra första. Medan han talade; fortfor han att bläddra i portföljen, och ibland fästade han med synbart intresse sin blick på ritningar som han måste ha tyckt vara ännu bättre utförda än de öfriga: — År det verkligen sannt att ni gjort alla dessa ypperliga utkast? frågade han efter en stund. — Ja, min herre; svarade Frank msd en viss blygsamhet Jag öfvar mig för att måhända framdeles bli skicklig i denna konst: — Ni har redan hunnit mycket långt; yttrade herr Belleville; Jag kan bedöma sådana här saker; och jag får uppriktigt säga er att