beträffade; menade talaren att det icke endast
gällde att mötas; utan äfven se sig för; till
hvilken utsträckning de måste bevaka sin rätt
att mötas; Han för sin del ämnade icke låta
en poliskonstapels battong krossa sin hufvudskål.
Om polisen blandade sig i folkets politiska rät-
tigheter; tillvällade den sig en makt som icke
tillkom densamma och blefve sålunda inkräktare,
och folket hade rätt att aflägsna den och de
personer; som den utsändt hade. Men detta
kunde icke folket göra utan att stå såsom en
man:
Öfverstelöjtnant Dickson instämde i hvarje
ord som den föregående talaren yttrat och trodde
att tiden nu var kommen att handla;
En annan talare föreslog mötet att förena
sig i följande beslut: Att det nu vore onödigt
att afgifva några vidare resolutioner; då man
klarligen kunde inse att tiden att handla vore
kommen och:att mötet derför bordekonstituera sig
till en komite för ordnande af offentliga möten.
Vidare föreslogs att alla reformvänner skulle
mötas hvarje lördag i Hyde-park för att chemta
frisk luft och promenera.
Häremot uppträdde en annan talare; som
tyckte det vara bättre att utfärda en allmän
inbjudning till reformvännerna att mötas i Hyde-
park på söndagsaftnarne för att skaka hand
och utbyta tankar och åsigter; och att i öfrigt
göra hvad som helst utom att afgifva resolutio-
ner; och om en sådan inbjudning utfärdades,
trodde talaren att många tusen skulle komma
att mötas i Hyde-park hvarje söndag;
Slutligen bifölls en framställd proposition:
att reformvännerna från London och provin-
serna mötas i Hyde-park nästa långfredag aför
att fördrifva tiden;
Till sist förenade mötet sig med acklamation
i följande beslut: Att om icke ett tillfredsstäl-
lande förslag framläggesiparlamentet; hvarigenom
de arbetande klasserna insättas i sina medfödda
rättigheter på de allmänna grunder; som re-
formsällskapet uppställt och antagit; måste man
anse att dessa klasser äro i sin goda rätt om
de allmänt afhålla sig från arbete till dess deras
politiska rättigheter äro dem medgifna.