Meå gårdagens post erhöllo vi ett vidlyftigt
sammandrag af det tal, som förre ministern
Thiers under fyra timmar underbållit franska
kammaren med. Det varetttendentiöst opposi-
tionstal och företedde märkliga likheter med baron
Raabs icterpellation till svenska utrikesministern
— också ett anförande för att göra opposition:
I begge talen var det styrelsens utrikespolitik,
som anfallet gällde; och begge talarne voro
missnöjde af samma anledning, nemligen att
Preussen fått ostördt utvidga sig. Hr Thiers,
liksom baron Raab, förmenade att härigenom
deras land förlorat i styrka; och den förre lik-
som den sednare drog upp en hemsk målning
om att alla Europas makter stå färdiga att upp-
sluka hvarandra:
Anmärkningsvärdt är att de båda kammarle-
damöterna dock stå på så olika grund: frih.
Raab är ifrare för vationalitetsprincipen, hr
Thiers är fiende till den. Men framförallt, som
man nu sett, äro de motståndare, till utrikes-
politikens ledning, här af utrikesministern Man-
derström och der af utrikesministern Napoleon.
Anmärkningsvärdt är ock att dessa båda her-
rar vädra krigsfara öfverallt, under det att Eng-
lands drottning, Frankrikes kejsare och Preus-
sens konung nyss i sina trontal, Rysslands utri-
kesminister i sina depescher och Rysslands tid-
ningar i sina artiklar förklarat att det fredli-
gaste och vänskapligaste förbållande är rådande
å alla sidor. Dessa trontal och depescher väga
väl ändock något litet emot hrr Raabs och
Thiers förmodanden i motsatt riktning!
Hr Thiers tal har föga intresse för Sverge:
Fr ers