r, emveda deras intresse här vid lag i det
ela beröres vida mer än Sverges-Norges.
Rysslands politik måste således, ur synpuak-
en af dess eget intresse, numera sedan det er-
ållit Finland, sträfva till !utvidgning åt öster
ler Asien; der det redan eger och ytterligare
örbereder besittningar af så vidt omfattande
änder, derifrån det kan hemta sitt guld jemte
friga dyrbara produkter och der det öfriga
luropa saknar snart sagdt all möjlighet att
ejda eröfringslystnaden — eller ock åt söder;
warvid det likväl måste bekämpa icke blott
)sterrike och den Höga Porten utan tillika Eu-
opas mäktigaste sjöstater.
I sistnämnda hänseende och hufvudsakligen i
letta, kan det innebära en farhåga för Europas
ugn; om det bekräftar sig, att ett närmare för-
gund blifvit afslutadt mellan det autokratiska
Czarväldet och de demokratiska eller republi-
kanska Förenta Nordstaterna i Amerika, men
icke ens detta angår direkte Sverge och Nor-
ve, som ju till de sednare stå i de vänskapliga-
ste förhållanden.
Om ofvanstående raissonementer grunda sig
på obestridliga fakta och deraf dragna slutsat-
ser, så måste deraf följa, att under närvarande
omständigheter och så vida icke dessa helt och
hållet vändas upp och ned, Sverge-Norge icke;
med något ens sken af sannolika beräkningar,
kunna hafva att befara något angrepp från vår
mäktiga östra granne, derest icke; det Gud för-
bjude, vår politik handhafves på det sätt; att
vi sjelfva kasta en utmaningshandske åt detta
håll, hvartill dock ingen rimlig anledning för
närvarande företer sig.
Kasta vi en blick på det öfriga Europas
ställning, lärer man väl ej heller derifrån kunna
leda sig till farhågor, som på något sätt kunna
hota Sverges-Norges neutralitet, såvida nemli-
gen man icke vill följa det lilla fåtals anvisning,
som arbetar på en politisk förening med Dan-
mark, vare sig genom de tre kronornas förening
på ett hufvud, eller ett off- och defensiv-förbund
mellan de tre länderna, hvarigenom Sverge-
Norge de jure åtoge sig att försvara Danmark
och dess besittningar i förestående konflikter
med Tyskland, eller egentligare sagdt Preussen,
utan att derföre Sverge-Norge kunde vänta sig
något slags verksamt bistånd från Danmark,
derest, emot hvad vi ofvan förutsatt, Sverge
skulle anfallas från östra sidan. Ur denna syn-
punkt våga vi äfven påstå, att Preussen, i sitt
eget intresse, måste önska ega Sverge till vän
och att detta land numera är Sverges mnaturli-
gaste bundsförvandt emot Ryssland. Det är
derföre man, i vår tanke, långt ifrån att aflägsna
Preussen från ett vänligt sinnelag mot Sverge
Norge, tvärtom bör önska, att banden mellan
dess regering och den Skandinaviska allt fastare
tillknytas.