r, emveda deras intresse här vid lag i det ela beröres vida mer än Sverges-Norges. Rysslands politik måste således, ur synpuaken af dess eget intresse, numera sedan det erållit Finland, sträfva till !utvidgning åt öster ler Asien; der det redan eger och ytterligare örbereder besittningar af så vidt omfattande änder, derifrån det kan hemta sitt guld jemte friga dyrbara produkter och der det öfriga luropa saknar snart sagdt all möjlighet att ejda eröfringslystnaden — eller ock åt söder; warvid det likväl måste bekämpa icke blott )sterrike och den Höga Porten utan tillika Euopas mäktigaste sjöstater. I sistnämnda hänseende och hufvudsakligen i letta, kan det innebära en farhåga för Europas ugn; om det bekräftar sig, att ett närmare förgund blifvit afslutadt mellan det autokratiska Czarväldet och de demokratiska eller republikanska Förenta Nordstaterna i Amerika, men icke ens detta angår direkte Sverge och Norve, som ju till de sednare stå i de vänskapligaste förhållanden. Om ofvanstående raissonementer grunda sig på obestridliga fakta och deraf dragna slutsatser, så måste deraf följa, att under närvarande omständigheter och så vida icke dessa helt och hållet vändas upp och ned, Sverge-Norge icke; med något ens sken af sannolika beräkningar, kunna hafva att befara något angrepp från vår mäktiga östra granne, derest icke; det Gud förbjude, vår politik handhafves på det sätt; att vi sjelfva kasta en utmaningshandske åt detta håll, hvartill dock ingen rimlig anledning för närvarande företer sig. Kasta vi en blick på det öfriga Europas ställning, lärer man väl ej heller derifrån kunna leda sig till farhågor, som på något sätt kunna hota Sverges-Norges neutralitet, såvida nemligen man icke vill följa det lilla fåtals anvisning, som arbetar på en politisk förening med Danmark, vare sig genom de tre kronornas förening på ett hufvud, eller ett offoch defensiv-förbund mellan de tre länderna, hvarigenom SvergeNorge de jure åtoge sig att försvara Danmark och dess besittningar i förestående konflikter med Tyskland, eller egentligare sagdt Preussen, utan att derföre Sverge-Norge kunde vänta sig något slags verksamt bistånd från Danmark, derest, emot hvad vi ofvan förutsatt, Sverge skulle anfallas från östra sidan. Ur denna synpunkt våga vi äfven påstå, att Preussen, i sitt eget intresse, måste önska ega Sverge till vän och att detta land numera är Sverges mnaturligaste bundsförvandt emot Ryssland. Det är derföre man, i vår tanke, långt ifrån att aflägsna Preussen från ett vänligt sinnelag mot Sverge Norge, tvärtom bör önska, att banden mellan dess regering och den Skandinaviska allt fastare tillknytas.