oe tt Rådkusrättes. Anklafelse för mened. Vid rådbusrättens sjette afdeluing fortsattes i måndags ransakningsmålet med förre snickaremästaren J. P. Petterssov, af förre landtbrukaren J. P. Lundqvist anklagad för mened. Vid detta tillfälle hördes följande af Lundqvist åberopade vittnen: 1:0 bokhållaren Sellman från Westmanland, men denna hade ingenting af vigt att omförmäla, 2.0 tjensteflickan Charlotta Nilsson, dotter till ladugårdsarrendatorn Nilsson vid Erstavik, vittnade att hennes fader hade sjelf skrifvit och äfven egenhändigt undertecknat en skrift till landskansliet, hvilken Pettersson förut uppgifvit sig hafva skrifvit. Pettersson medgaf att Nilsson sjelf skrifvit nämnda afhandling, men efter Petterssons diktamen eller koncept. Vidare vittnade Nilsson, att hon flera gånger och äfven under april 1864 varit hos Pettersson och lemnat honom åtskilliga handlingar, från fadren, men kunde ej bestämdt erinra sig hvilka dagar ej heller visste hon hvad dessa handlingar innehöllo. Deremot påminte hon sig med visshet, att det af Pettersson åberopade vittnet, C. J. A. Jonsson, den 19 april 1864 åkt med henne ur staden omkring kl.1 e. m., ehuru Jonsson sjelf vittnat, att han samma dag kl. 27 3 e. m. inlemnat berörda handling å landskansliet; 3:o skräddaren Pettersson, vittnade att kan icke hört Lundqvist locka eller tubba sitt vittne, arbetskarlen N. F. Jonsson, att vittna annat än han visste sannt vara. Härvid ville Pettersson låta förstå att denna Lundqvists uppmaning till vittnet Jonasson endast varit gjord på omsvep eller för att draga vittnet Pettersson vid nåsan; 4:o Vittnet Andersson, att han gifvit Lundqvist anvisning på N. F. Jonsson och att enligt A:s förmodan, det då vore första gången Lundqvist och Jonsson sett hvarandra. Pettersson förmenade att äfven detta af vittnet förmodade första sammanträffandet skett på omsvep. Lundqvists rättegångsbiträde, notarien P. A. Synnerberg aflägsnade sig för några ögonblick ur sessionssalen. Detta gaf Pettersson anledning att yrka ansvar å 9. för detta si:t förfarande isynnerhet som der finnes vittnen uti förmaket och Pettersson förmenade att Synnerberg begagnade tillfället och tuta dessa i öronen hvad de skulle vittna. Häruti instämde äfven allmänna åklagaren. Synnerberg, vid återkomsten härom tillspord af ordföranden, förklarade att han hade ett mål vid andra afdelningen att bevaka; att om han varit sjelf part i målet, hade anmärkningen varit befogad, men bestred densamma på den grund, att han här blott uppträdde som rättegångsbiträde. Efter öfverläggning lemnade domstolen anmärkningen utan afseende och utsatte målet att åter förekomma den 1 nästkommande april, då Lundqvist, Pettersson och vittnet Jonsson skola iakttaga inställelse vid hemtnings äfventyr samt de denna rättegångsdag uteblifna vittnena vid 10 rdr vite för dem hvardera. Dou falske poilskommissarien, Skrifvaren Carl A. Ekberg blef i går för sina sednaste bedrifter, nemligen sitt uppträdande i egenskap af poliskommissarie, dömande åtskilliga mjölkmagasinsförestånderskor till böter för olaga rättigheters m. m., dömd att hållas i fängelse i 3 månader. Garnstöld å OCarlsvik. För någon tid sedan omtalades en stöld af garn som blifvit begången å Carlsviks fabrik. Såsom misstänkte för delaktighet i, eller vetskap om stölden ha flere personer varit inför rätten inställde. Af desse kunde dock endast tvenne, för delaktighet i brottet dömas till något straff, nemligen en hustru Ljungqvist till 25 rdrs böter och en hustru Lothigius till 3 månaders straffarbete, den sednare jemväl att i 5 år vara medborgerligt förtroends förlustig. Hustru Lothigius fick genast träda i häkte. En skrädderlarbetare vid namn Johan Ludvig Arvidson var i går inställd inför rådhusrättens 6:te afdelning, anklagad för att från fanjunkaren vid andra lifgardet G. E. Liljegren ha stulit 4 fot kommisskläde, värderadt af hr Liljegren till 9 rdr. Arvidsson medgaf att han, hvilken hos hr Liljeoren några dagar varit anställd som tillskärare af uniformsbyxor, den 21 febr. råkat askära till siga de ofvannämnde 2 alnarne för eget användande. Arvidsson, som förut varit tvenne gånger fälld för stöld, nemligen år 1860 för första resan, till 6 månaders straffarbete och år 1862 till 2 år och 8 månader för andra resan stöld jemte förfalskning, förklarade emellertid att stredje resan begåtts i ett anfall af deliriuma. Allmänna åklagaren yrkade endast ansvar å Arvidsson för förskingring af anförtrodt gods. Förmodligen för att rätten skulle komma i tillfälle att göra sig underkunnig om Arvidssons adeiriume, uppsköts målet på 8 dagar, då dom kommer att afkunnas.