oe tt Rådkusrättes.
Anklafelse för mened. Vid rådbusrättens
sjette afdeluing fortsattes i måndags ransaknings-
målet med förre snickaremästaren J. P. Petterssov,
af förre landtbrukaren J. P. Lundqvist anklagad
för mened. Vid detta tillfälle hördes följande af
Lundqvist åberopade vittnen: 1:0 bokhållaren Sell-
man från Westmanland, men denna hade ingenting
af vigt att omförmäla, 2.0 tjensteflickan Charlotta
Nilsson, dotter till ladugårdsarrendatorn Nilsson
vid Erstavik, vittnade att hennes fader hade sjelf
skrifvit och äfven egenhändigt undertecknat en
skrift till landskansliet, hvilken Pettersson förut
uppgifvit sig hafva skrifvit. Pettersson medgaf
att Nilsson sjelf skrifvit nämnda afhandling, men
efter Petterssons diktamen eller koncept. Vidare
vittnade Nilsson, att hon flera gånger och äfven
under april 1864 varit hos Pettersson och lemnat
honom åtskilliga handlingar, från fadren, men kunde
ej bestämdt erinra sig hvilka dagar ej heller visste
hon hvad dessa handlingar innehöllo. Deremot
påminte hon sig med visshet, att det af Pettersson
åberopade vittnet, C. J. A. Jonsson, den 19 april
1864 åkt med henne ur staden omkring kl.1 e. m.,
ehuru Jonsson sjelf vittnat, att han samma dag
kl. 27 3 e. m. inlemnat berörda handling å lands-
kansliet; 3:o skräddaren Pettersson, vittnade att
kan icke hört Lundqvist locka eller tubba sitt vittne,
arbetskarlen N. F. Jonsson, att vittna annat än
han visste sannt vara. Härvid ville Pettersson låta
förstå att denna Lundqvists uppmaning till vittnet
Jonasson endast varit gjord på omsvep eller för att
draga vittnet Pettersson vid nåsan; 4:o Vittnet An-
dersson, att han gifvit Lundqvist anvisning på N.
F. Jonsson och att enligt A:s förmodan, det då
vore första gången Lundqvist och Jonsson sett
hvarandra.
Pettersson förmenade att äfven detta af vittnet
förmodade första sammanträffandet skett på omsvep.
Lundqvists rättegångsbiträde, notarien P. A. Syn-
nerberg aflägsnade sig för några ögonblick ur ses-
sionssalen. Detta gaf Pettersson anledning att yrka
ansvar å 9. för detta si:t förfarande isynnerhet
som der finnes vittnen uti förmaket och Pettersson
förmenade att Synnerberg begagnade tillfället och
tuta dessa i öronen hvad de skulle vittna. Häruti
instämde äfven allmänna åklagaren. Synnerberg,
vid återkomsten härom tillspord af ordföranden,
förklarade att han hade ett mål vid andra afdel-
ningen att bevaka; att om han varit sjelf part i
målet, hade anmärkningen varit befogad, men be-
stred densamma på den grund, att han här blott upp-
trädde som rättegångsbiträde. Efter öfverläggning
lemnade domstolen anmärkningen utan afseende
och utsatte målet att åter förekomma den 1 näst-
kommande april, då Lundqvist, Pettersson och vitt-
net Jonsson skola iakttaga inställelse vid hemt-
nings äfventyr samt de denna rättegångsdag ute-
blifna vittnena vid 10 rdr vite för dem hvardera.
Dou falske poilskommissarien, Skrifvaren
Carl A. Ekberg blef i går för sina sednaste be-
drifter, nemligen sitt uppträdande i egenskap af
poliskommissarie, dömande åtskilliga mjölkmagasins-
förestånderskor till böter för olaga rättigheters m.
m., dömd att hållas i fängelse i 3 månader.
Garnstöld å OCarlsvik. För någon tid sedan
omtalades en stöld af garn som blifvit begången å
Carlsviks fabrik. Såsom misstänkte för delaktighet
i, eller vetskap om stölden ha flere personer varit
inför rätten inställde. Af desse kunde dock endast
tvenne, för delaktighet i brottet dömas till något
straff, nemligen en hustru Ljungqvist till 25 rdrs
böter och en hustru Lothigius till 3 månaders straff-
arbete, den sednare jemväl att i 5 år vara med-
borgerligt förtroends förlustig. Hustru Lothigius
fick genast träda i häkte.
En skrädderlarbetare vid namn Johan Ludvig
Arvidson var i går inställd inför rådhusrättens 6:te
afdelning, anklagad för att från fanjunkaren vid
andra lifgardet G. E. Liljegren ha stulit 4 fot kom-
misskläde, värderadt af hr Liljegren till 9 rdr.
Arvidsson medgaf att han, hvilken hos hr Lilje-
oren några dagar varit anställd som tillskärare
af uniformsbyxor, den 21 febr. råkat askära till siga
de ofvannämnde 2 alnarne för eget användande.
Arvidsson, som förut varit tvenne gånger fälld
för stöld, nemligen år 1860 för första resan, till 6
månaders straffarbete och år 1862 till 2 år och 8
månader för andra resan stöld jemte förfalskning,
förklarade emellertid att stredje resan begåtts i
ett anfall af deliriuma.
Allmänna åklagaren yrkade endast ansvar å Ar-
vidsson för förskingring af anförtrodt gods.
Förmodligen för att rätten skulle komma i till-
fälle att göra sig underkunnig om Arvidssons ade-
iriume, uppsköts målet på 8 dagar, då dom kom-
mer att afkunnas.