Operamaskeraden
i går afton var i det närmaste sin föregångar
lik: lyster och animerad; En väsendtlig skil
nad förefanns emellertid, den nemligen att de
rymliga, smakfullt och väl ordnade lokale
denna gång icke var öfverfylld, hvadan trefns
den i alla afseenden var större, åtminstone fö
alla utom de dansande, ty svårigheten att få dans
var nästan lika stor, men detta får mera skri
vas på den svenska tröghetens räkning än p
något annat; det fordras mer än kännbara cknuf
ningar för alt förmå en muraf icke dansande
skådelystne att gifva de dansande utrymme at
någotsånär fritt röra sig.
Under de tvenne första timmarne rådd
just ej någon synnerligt liflig sinnesstämninj
i salongen, men allt efter som balgäster
nas antal ökades, tilltog helt naturligt ock
så den callmänna glädjen; glada, skämt
samma grupper började fylla den stora hufvud
salen; många gamla bekanta från förra maske
raden, understödde af många nya figurer gåfv
snart lif och rörelse åt taflan, hvars färgton
som sagdt, hotat att blifva något dyster.
Alla anordningarne; såväl med hänseende til
servering som annat voro väsendtligt förbättrad
och visade att man hemtat och tillgodogjort si;
mången lärdom från den förra maskeraden.
Antalet af besökande var omkring 1000 min
dre än förra gången. Stämningen blef mer oc
mer liflig och steg till sin angenämaste höj
klockan omkring 1, hvarefter de maskeradbe
sökande började efterhand aflägsna sig:
Utvändigt var teaterhuset upplyst liksom förr
gången, med en list af tält placerade gaslågo
öfver hufvudingången.