Operamaskeraden i går afton var i det närmaste sin föregångar lik: lyster och animerad; En väsendtlig skil nad förefanns emellertid, den nemligen att de rymliga, smakfullt och väl ordnade lokale denna gång icke var öfverfylld, hvadan trefns den i alla afseenden var större, åtminstone fö alla utom de dansande, ty svårigheten att få dans var nästan lika stor, men detta får mera skri vas på den svenska tröghetens räkning än p något annat; det fordras mer än kännbara cknuf ningar för alt förmå en muraf icke dansande skådelystne att gifva de dansande utrymme at någotsånär fritt röra sig. Under de tvenne första timmarne rådd just ej någon synnerligt liflig sinnesstämninj i salongen, men allt efter som balgäster nas antal ökades, tilltog helt naturligt ock så den callmänna glädjen; glada, skämt samma grupper började fylla den stora hufvud salen; många gamla bekanta från förra maske raden, understödde af många nya figurer gåfv snart lif och rörelse åt taflan, hvars färgton som sagdt, hotat att blifva något dyster. Alla anordningarne; såväl med hänseende til servering som annat voro väsendtligt förbättrad och visade att man hemtat och tillgodogjort si; mången lärdom från den förra maskeraden. Antalet af besökande var omkring 1000 min dre än förra gången. Stämningen blef mer oc mer liflig och steg till sin angenämaste höj klockan omkring 1, hvarefter de maskeradbe sökande började efterhand aflägsna sig: Utvändigt var teaterhuset upplyst liksom förr gången, med en list af tält placerade gaslågo öfver hufvudingången.