XLIV. Vi hafva flera än! en gång talat om herr Freestones lärling Edward Gaylove. Han var numera icke lärling, utan hade fulländat sin kurs och var, såsom allmänt sades cen ytterst sprättig ung man. Som han hade rika slägtingar och ansågs sjelf ega en liten förmögenhet, undrade menniskorna deröfver att han stannade qvar hos herr Freestone i stället för att börja drifva egen rörelse: Det var naturligt att denna förvåning delades af byggmästarens eget husfolk: — Jag kan icke begripa honom, yttrade herr Freestones tjenstflicka Betty till Scrutern, en af timmermännen, som en afton satt och språkade med henne i köket: Det torde måhända vara i sin ordning att vi förklara för våra läsare hur det kom till att Scrutern gjorde visiter hos kökspersonalen. Saken var den, att han hade i uppdrag att hugga och iobära den ved som åtgick till spiseln, och som han till följd häraf ofta kom i beröring med Betty hade ett kärleksförhållande uppstått mellan dessa värda personer. — Jag kan icke begripa honom; sade Betty, nej, det kan jag verkligen icke: Af allt hvad jag hört om Gaylove kunde jag ej tro annat än att han, så snart lärlingstiden var slut, skulle lemaa huset med samma hastighet som en kork flyger ur en sodavattensflaska, sedan man tagit bort den ståltråd, hvaraf den hållits qvar. Jag tog för afgjordt att han skulle uppträda såsom vår husbondes medtäflare; men det tycks visst icke vara hans mening. Han går