gä framåt med långsamma steg, smålog han
och mumlade synnerligen belåten:
— Han går bortåt: Jag borde ha kunnat
begripa att en främmande person icke bryr sig
det ringaste om mig.
Sedan han nästan hörbart utsagt dessa ord;
fortsatte han vägen; utan att hysa några vidare
farhågor:
Den förklädde poliskonstapel, som af sin
kamrat fått i uppdrag att se efter hvart han skulle
gå, höll sig på ett temligen långt afstånd ifrån
honom, men likväl så nära att han icke förlo-
rade honom ur sigte; Härigenom undvek han
att väcka misstankar hos den förföljde; hvilken
slutligen inträdde på ett utskänkningsställe, som
såg långt ifrån inbjudande ut:
— Aha! är ni af den sorten? tänkte tjenste-
mannen: Denna lokal är ett af de värsta orm-
bon i hela staden; Om det är sådant sällskap
ni väljer, min gosse; skola vi snart bli närmare
bekanta; det lofvar jag er. Att mannen är en
ny skälm; som kommit att öka antalet af dem,
hvilka förut funnits i dessa qvarter är klart som
dagen:
Han gick en stund fram och tillbaka i när-
heten af huset och som mörkret efter hand till-
tog, ådrog han sig ingen uppmärksamhet.
Mason syntes icke vidare till, men några illa
klädda karlar, som hade rockkragarne uppdragna
högt öfver örönen och hattarne djupt nedtryckta
i pannan, så att blott en mycket obetydlig del
af deras ansigten var synlig, kommo från olika
håll och på olika tider samt stannade utanför
den ifrågavarande restaurationslokalen; i hvilken
de gingo in; sedan de med förstulna blickar
förvissat sig om att de icke voro bevakade: