gä framåt med långsamma steg, smålog han och mumlade synnerligen belåten: — Han går bortåt: Jag borde ha kunnat begripa att en främmande person icke bryr sig det ringaste om mig. Sedan han nästan hörbart utsagt dessa ord; fortsatte han vägen; utan att hysa några vidare farhågor: Den förklädde poliskonstapel, som af sin kamrat fått i uppdrag att se efter hvart han skulle gå, höll sig på ett temligen långt afstånd ifrån honom, men likväl så nära att han icke förlorade honom ur sigte; Härigenom undvek han att väcka misstankar hos den förföljde; hvilken slutligen inträdde på ett utskänkningsställe, som såg långt ifrån inbjudande ut: — Aha! är ni af den sorten? tänkte tjenstemannen: Denna lokal är ett af de värsta ormbon i hela staden; Om det är sådant sällskap ni väljer, min gosse; skola vi snart bli närmare bekanta; det lofvar jag er. Att mannen är en ny skälm; som kommit att öka antalet af dem, hvilka förut funnits i dessa qvarter är klart som dagen: Han gick en stund fram och tillbaka i närheten af huset och som mörkret efter hand tilltog, ådrog han sig ingen uppmärksamhet. Mason syntes icke vidare till, men några illa klädda karlar, som hade rockkragarne uppdragna högt öfver örönen och hattarne djupt nedtryckta i pannan, så att blott en mycket obetydlig del af deras ansigten var synlig, kommo från olika håll och på olika tider samt stannade utanför den ifrågavarande restaurationslokalen; i hvilken de gingo in; sedan de med förstulna blickar förvissat sig om att de icke voro bevakade: