OS m—— JOJO — Nu har ni väl vaknat; herr Foxall; och kommit underfund med huru bra ni ställt till åt er, mumlade han. Ha, ha; hal det tycks brinna förträffligt; Jag önskar blott att jag vore litet närmare och finge höra bjelkarnes brakande: Den förnöjelsen skulle jag värdera lika högt som en fempunds-sedel: I detta ögonblick öppnades ett fönster i en koja; som låg på kullen. — Ar det någon som står bredvid trädet? frågade en qvinnoröst: — Hvad vill ni då? genmälde Mason: — Jag tycker det ser ut som om elden vore lös i Stamford, och jag har två söner som vistas der i staden: Icke kan ni händelsevis upplysa mig, hvar det brinner? — Huru kan ni tro att jag; som är här, vet mera än ni sjelf? ropade Mason: Jag anser sannolikt att det är i Stamford; men det kan äfven vara på något ställe i närheten af staden. Jag kommer från ett annat håll och stannade på kullen endast för att betrakta lågorna. — Jaså, sade qvinnan. Jag hoppas, ingen olycka händt mina stackars gossar; Emellertid tillsluter jag fönstret; ty jag tål icke vid att se på det förfärliga skådespelet. — Men det tål jag vid, tänkte Mason. Jag har ännu icke tillfredsställt min nyfikenhet: Fyra dagar sednare satt han med pipan i munnen på en bierstuga uti en af hufvudstadens förstäder: Han tog en tidning som händelsevis låg framför honom på bordet och i hvilken han snart upptäckte följande notis: Förliden nattt eller tidigt på morgonen i dag utbröt en eldsvåda i Stamford; hvilken hotade att blifva ganska allvarsam; Den började