OS m—— JOJO
— Nu har ni väl vaknat; herr Foxall; och
kommit underfund med huru bra ni ställt till
åt er, mumlade han. Ha, ha; hal det tycks
brinna förträffligt; Jag önskar blott att jag
vore litet närmare och finge höra bjelkarnes
brakande: Den förnöjelsen skulle jag värdera
lika högt som en fempunds-sedel:
I detta ögonblick öppnades ett fönster i en
koja; som låg på kullen.
— Ar det någon som står bredvid trädet?
frågade en qvinnoröst:
— Hvad vill ni då? genmälde Mason:
— Jag tycker det ser ut som om elden vore
lös i Stamford, och jag har två söner som vi-
stas der i staden: Icke kan ni händelsevis
upplysa mig, hvar det brinner?
— Huru kan ni tro att jag; som är här,
vet mera än ni sjelf? ropade Mason: Jag an-
ser sannolikt att det är i Stamford; men det
kan äfven vara på något ställe i närheten af sta-
den. Jag kommer från ett annat håll och stan-
nade på kullen endast för att betrakta lågorna.
— Jaså, sade qvinnan. Jag hoppas, ingen
olycka händt mina stackars gossar; Emellertid
tillsluter jag fönstret; ty jag tål icke vid att
se på det förfärliga skådespelet.
— Men det tål jag vid, tänkte Mason. Jag
har ännu icke tillfredsställt min nyfikenhet:
Fyra dagar sednare satt han med pipan i
munnen på en bierstuga uti en af hufvudsta-
dens förstäder: Han tog en tidning som hän-
delsevis låg framför honom på bordet och i
hvilken han snart upptäckte följande notis:
Förliden nattt eller tidigt på morgonen i
dag utbröt en eldsvåda i Stamford; hvilken ho-
tade att blifva ganska allvarsam; Den började