barn af båda könen kostnadsfritt bekomma underhåll och undervisning, har blifvit häktad för ett nedrigt missbruk af sin ställning såsom lärare. Offren för hans missbrukade makt, en flicka om 11 och en om 8 år, hafva deraf erfarit synnerligen menliga följder. Den usle läraren är en medelålders karl och gift för andra gången. Misstänkt dråp. I går natt (natten till fredagen) blef af en timmerman å Djurgården, i närheten af skolhuset, funnen en död mansperson, iklädd mörk kavaj, svarta byxor och höga stöflor. Vid närmare efterseende befanns att den döde bade djupa knifehugg bakom venstra örat, hvarföre man antager att han blifvit dräpt. Timmermannen trodde sig i den döde igenkänna en dräng Jeremias Persson. Saken anmäldes genast till polisen. Tappade penningar. En handelsbokhållare vid namn Carlqvist anmälde förliden torsdag till polisen att han dagen förut borttappat icke mindre än 660 rdr rmt; bestående af 6 sedlar å 100 och 6 dito å 10 rdr rmts valör af Rikets Ständers Bank. Han hade enligt uppgift haft penningarne förvarade i bröstfickan. Tagelstöld. För några dagar sedan inkom till staden en bonde och tog in i ett bondqvarter å norr med en 4-årig vacker häst; hvad som icke utgjorde hästens minsta prydnad var en rik tagelsvans som räckte ända ned till marken. Bonden, som följande dag tänkte sälja den vackra hästen, inställde honom i ett skjul öfver natten och gick derefter lugnt till hvila — så lugnt gom man kan hafva det i ett bondqvarter. Morgonen derpå, då han kom ut till sin häst, stod denne och hviftade vänligt med svansen åt honom — men hvilken svans! — 0 ve! — det var en liten stump utan ett enda strå långt tagel. Bonden måste, efter fruktlösa försök att få sälja sin putte, taga honom med sig hem, som han sade, för att ställa honom ett par tre år på tageltillvext. Man har ännu ej lyckats komma tageltjufven på spåren. En soen 1 polisdomstolen. En hemslagtare Svensson hade i onsdags låtit instämma ett aslagtardrängsbiträde, vid namn Engman, derför att den gednare skulle å Hötorget, någon dag i förliden vecka, företagit sig att med biträde af en kamrat trumfa på nämnde Svensson. Vid målets pårop inställde sig parterne; kärandeparten medhafvande fom vittnen, hvarefter började följande förhör: Domaren. Nå Svensson, hur hänger det ihop med den här saken? Svensson. Jo herr lagman, han der, Engman, och en som heter Johansson öfverföll mig och klappaj mig alldeles rysligt. Men jag ser inte till ohansson som hjelpte till. Domaren. Jaså, nå, hör nu Engman, erkänner du öfvervåldet? Engman. Nej herr öfverkonst..., jaså öfverdomare, det gör jag inte på vilkor, utan det var tvärt om, sa kärringen, trilla...., nå ja, det gör detsamma det, men si saken var den att Svensson här, slagtarn förstås, gaf mej två sparkar åsså strypte, d. v. 8. han tänkte strypa mej, men då kom Johansson å räddade lifhanken på mej. Domaren. Jaså, Engman nekar. Då få vi väl höra de vittnen Svensson har låtit uppkalla. Fyra vittnen hördes härefter, hvilka intygade att Engman, med hjelp af sin gode vän Johansson slagit ikull Svensson i hans vagn samt sagdt cuff och apuff och drifvit honom i ryggen. Domaren (till det femte vittnet): Nå hustru Hammerin, hvad vet hon om saken? Hammerin (med skrikande röst): Jo, herr öfverlagman, det gick alldeles till som jag nu säjer: först var det så, att Svensson sa åt mej: hör nu madam Hammerin sa han, jag går in och tar mej en gaffelbit, sa han (för si jag stog breve och sålde smör), kommer de någon, sa han, så sälj kött åt mej, sa han. Ja, tala aldri om det, kära Svensson, sa ja, åsså gick han; men si nu blef det så att en mamsell eller en fru eller en tocke der kom å köpte smör af mej; ge mej si nu, hur mycke var de hon skulle ha — va de ett skålp., nej de va... Domaren. Det der bryr vi oss inte om. Håll dig till saken nu bara, och prata inte så mycket onödigt. Hammerin. Jaha, det förståss, nåja, jag sålde smör, åsså kom di å ville köpa kött, åsså kom den der Engman och sålde kött åt dom; åsså kom Svensson tillbakas, å då sa han åt Engman, hör du, sa han, jag hade så och så många bitar kött sa han, hvar har du pengarne för dom? sa han. Då tog Engman och Johansson å vände opp-ner på honom i kärran, å då svor Svensson te, och sa det var väl f—n ska man bli öfverfallen i sin egen butik, sa ban, och sen börja di trumfa pån i kärran alldeles vådligt. Domaren. Såg du hvar slagen träffade? Hammerin. Dom träffa midt på Hötorget, nådig lagman (skratt. omaren. Nej, jag menar, om du såg på hvilken del af Svenssons kropp slagen träffade? Hammerin. Nej herr lagman det kunde jag då inte si, för då stog jag igen och sålde smör åt en....ja, Gud vet....men.... Domaren. Ja, tyst nu. Målet uppsköts till i går, då Engman och Johansson fälldes att böta för våld mot person å allmän plats, hvardera 40 rdr, samt ersätta afhörda vittnen med tillsammans 8 rdr. Rättelse. Under afdelningen för rättegångsoch polissaker hade i gårdagsbladet af misstag vid ombrytningen blifvit insatt såsom rubrik ordet Länscellfängelset, hvilket kunde gifva anledning till den oriktiga föreställningen att Sollentuna hära darätt dor hållit sitt vintertino