barn af båda könen kostnadsfritt bekomma under-
håll och undervisning, har blifvit häktad för ett
nedrigt missbruk af sin ställning såsom lärare.
Offren för hans missbrukade makt, en flicka om 11
och en om 8 år, hafva deraf erfarit synnerligen
menliga följder. Den usle läraren är en medel-
ålders karl och gift för andra gången.
Misstänkt dråp. I går natt (natten till fre-
dagen) blef af en timmerman å Djurgården, i när-
heten af skolhuset, funnen en död mansperson, iklädd
mörk kavaj, svarta byxor och höga stöflor. Vid
närmare efterseende befanns att den döde bade
djupa knifehugg bakom venstra örat, hvarföre man
antager att han blifvit dräpt. Timmermannen
trodde sig i den döde igenkänna en dräng Jere-
mias Persson. Saken anmäldes genast till polisen.
Tappade penningar. En handelsbokhållare
vid namn Carlqvist anmälde förliden torsdag till
polisen att han dagen förut borttappat icke mindre
än 660 rdr rmt; bestående af 6 sedlar å 100 och
6 dito å 10 rdr rmts valör af Rikets Ständers Bank.
Han hade enligt uppgift haft penningarne förvarade
i bröstfickan.
Tagelstöld. För några dagar sedan inkom till
staden en bonde och tog in i ett bondqvarter å
norr med en 4-årig vacker häst; hvad som icke utgjor-
de hästens minsta prydnad var en rik tagelsvans som
räckte ända ned till marken. Bonden, som följande
dag tänkte sälja den vackra hästen, inställde honom
i ett skjul öfver natten och gick derefter lugnt till
hvila — så lugnt gom man kan hafva det i ett
bondqvarter. Morgonen derpå, då han kom ut
till sin häst, stod denne och hviftade vänligt med
svansen åt honom — men hvilken svans! — 0 ve!
— det var en liten stump utan ett enda strå långt
tagel. Bonden måste, efter fruktlösa försök att få
sälja sin putte, taga honom med sig hem, som han
sade, för att ställa honom ett par tre år på tagel-
tillvext. Man har ännu ej lyckats komma tagel-
tjufven på spåren.
En soen 1 polisdomstolen. En hemslagtare
Svensson hade i onsdags låtit instämma ett aslag-
tardrängsbiträde, vid namn Engman, derför att den
gednare skulle å Hötorget, någon dag i förliden
vecka, företagit sig att med biträde af en kamrat
trumfa på nämnde Svensson. Vid målets pårop
inställde sig parterne; kärandeparten medhafvande
fom vittnen, hvarefter började följande förhör:
Domaren. Nå Svensson, hur hänger det ihop
med den här saken?
Svensson. Jo herr lagman, han der, Engman,
och en som heter Johansson öfverföll mig och klap-
paj mig alldeles rysligt. Men jag ser inte till
ohansson som hjelpte till.
Domaren. Jaså, nå, hör nu Engman, erkänner
du öfvervåldet?
Engman. Nej herr öfverkonst..., jaså öfver-
domare, det gör jag inte på vilkor, utan det var
tvärt om, sa kärringen, trilla...., nå ja, det gör
detsamma det, men si saken var den att Svensson
här, slagtarn förstås, gaf mej två sparkar åsså strypte,
d. v. 8. han tänkte strypa mej, men då kom Johans-
son å räddade lifhanken på mej.
Domaren. Jaså, Engman nekar. Då få vi väl
höra de vittnen Svensson har låtit uppkalla.
Fyra vittnen hördes härefter, hvilka intygade att
Engman, med hjelp af sin gode vän Johansson sla-
git ikull Svensson i hans vagn samt sagdt cuff och
apuff och drifvit honom i ryggen.
Domaren (till det femte vittnet): Nå hustru
Hammerin, hvad vet hon om saken?
Hammerin (med skrikande röst): Jo, herr öfver-
lagman, det gick alldeles till som jag nu säjer:
först var det så, att Svensson sa åt mej: hör nu
madam Hammerin sa han, jag går in och tar mej
en gaffelbit, sa han (för si jag stog breve och sålde
smör), kommer de någon, sa han, så sälj kött åt
mej, sa han. Ja, tala aldri om det, kära Svens-
son, sa ja, åsså gick han; men si nu blef det så
att en mamsell eller en fru eller en tocke der kom å
köpte smör af mej; ge mej si nu, hur mycke var
de hon skulle ha — va de ett skålp., nej de va...
Domaren. Det der bryr vi oss inte om. Håll
dig till saken nu bara, och prata inte så mycket
onödigt.
Hammerin. Jaha, det förståss, nåja, jag sålde
smör, åsså kom di å ville köpa kött, åsså kom den
der Engman och sålde kött åt dom; åsså kom Svens-
son tillbakas, å då sa han åt Engman, hör du, sa
han, jag hade så och så många bitar kött sa han,
hvar har du pengarne för dom? sa han. Då tog
Engman och Johansson å vände opp-ner på honom
i kärran, å då svor Svensson te, och sa det var
väl f—n ska man bli öfverfallen i sin egen butik,
sa ban, och sen börja di trumfa pån i kärran
alldeles vådligt.
Domaren. Såg du hvar slagen träffade?
Hammerin. Dom träffa midt på Hötorget, nådig
lagman (skratt.
omaren. Nej, jag menar, om du såg på hvil-
ken del af Svenssons kropp slagen träffade?
Hammerin. Nej herr lagman det kunde jag
då inte si, för då stog jag igen och sålde smör åt
en....ja, Gud vet....men....
Domaren. Ja, tyst nu.
Målet uppsköts till i går, då Engman och Johans-
son fälldes att böta för våld mot person å allmän
plats, hvardera 40 rdr, samt ersätta afhörda vittnen
med tillsammans 8 rdr.
Rättelse. Under afdelningen för rättegångs-
och polissaker hade i gårdagsbladet af misstag vid
ombrytningen blifvit insatt såsom rubrik ordet
Länscellfängelset, hvilket kunde gifva anledning
till den oriktiga föreställningen att Sollentuna hä-
ra darätt dor hållit sitt vintertino