hörda armåer, och icke blott arm6er rustade till
sjelfftörsvar, utan till anfall. Är icke ett sådant
förhållande hotande för detta land? Kan någon
;ro att dessa regeringar med välbehag se den grad
Af frihet, åt hvilken vi hafva att glädja oss, och
len skillnad, som i många hänseenden förefinnes
mellan 083 och deras undersåter i följd af vår
rihet? Nej, långt derifrån. Och i hvilken ställ-
ning befiona vi oss då? Vi, med vår lilla armö —
och. jag hoppas vi aldrig skola komma att få en
större — kunna likvisst icke hålla den fulltalig.
Och detta derför att vi icke kunna få rekryter);
denna omständighet är, som jag tror, af beskaffen-
bet att böra ådraga sig den allmänna uppmärk-
samheten såsom ett af de mest anmärknigsvärda
tidens tecken — folket i detta land och i andra
länder äfven, men synnerligen i vårt, vill icke
gripa till vARen för en sak, som icke vidkommer
detsamma. Männen vilja icke slå sig på krigare-
yrket såsom man väljer ett annat yrke; åtminstone
minskas oupphörligt antalet af dem, hvilka vilja
låta lega sig till att utgjuta andras blod, då det
icke gäller att skydda sig sjelfve, sin egen frihet
och sina lagar. en vi hafva ett vackert exem-
pel på hur ett folk kan strida, då det strider för
egen sak, för sin egen frihet, eller för rättsgrund-
satser, hvilka de sätta lika högt som friheten —
vi .hafva ett exempel härpå i den sednaste hjelte-
modiga och ärorika striden i Förenta Staterna.
Vi hafva sett en million menniskor under vapen
för sin egen frihet, men hufvudsakligen för andras
frihet, hufvudsakligen för frihetens sak i allmän-
het — en million män under vapen, och nästan
hvarje familj inom landet hade någon af sina an-
höriga med i denna armå — det finnes knappast
en enda familj inom Förenta Staterna, som icke
nu har sorg i följd af kriget. Icke desto mindre
stredo de till dess de segrade, och då de hade
segrat återvände de till sina plogar och sina väf-
stolar och återtogo sina borgerliga yrken, och
tänkte så litet på att fortsätta det militära lifvet,
eller att göra något anfall på eller någon eröf-
ring från sina grannar, som om de aldrig i sitt
lif haft ett gevär i handen. Det är en sådan
försvarshär som vi behöfva, och vi böra med
all kraft sätta oss emot hvarje försök att gifva oss
en större, för anfall användbar armö. Hvad vi
behöfva är, att folket öfvas och beväpnas
och är redo att träda fram och kämpa, såsom
amerikanarne gjorde, för egen sak eller för någon
sak, hvarför de hysa ett oegennyttigt intresse —
att det är för egen sak och icke för andras som
det griper till vapen; och att den högsta platsen
i denna folkhär skall gifvas icke åt dem, hvilka
köpt densamma), eller åt dem, hvilka genom föd-
seln anse sig berättigade dertill, utan till dem,
hvilka gjort och allt framgent göra sig förtjente
af ett sådant förtroende.
) England är det enda land i Europa som har endast
värfvade trupper.
) I England köpas officersfullmakter ännu i dag.