af -piskslängarne. En -mängd glas, buteljer och ett par fönsterrutor krossades af slagskämparne pnder, bataljen. — Någon pölis fanns då ej i grannskapet. Apropos polis, så har den här ganska beqvämt, en får här i staden gå hem och lägga sig kl. 10 om qvällarne och behöfver ej under natten stiga upp om ej elden blir lös. Detta är ock ett godt vittnesbörd om att invånarne ej äro oroliga af sig. Hygglig är äfven vår polis, det bör erkännas. Sällskapet Alvitzia hade i söndags anordnat en vinterfest, som var serdeles lyckad. Den lilla nätta teatern hade man förvandlat till ett vinterlandskap med naturliga granar, tallar och björkar. I fonden var anbringad en smakfull transparent med namnet Alvitzia, omgifvet af en strålgloria, hvarur det allseende ögat blickade fram. Derunder lästes följande tänkespråk: TROFAST VÄNSKAP. REDLIG VANDEL. ÄRA ÅT ARBETET. TRÖST I SORGEN. SEYDD ÅT DYGDEN. HJELP I NÖDEN. LUGN I DÖDEN. Om sällskapets verksamhet kommer i öfverensstämmelse härmed, så synes det hafva en vacker och välsignelserik framtid för Big. Sällskapets valspråk är: Upplysning, Rättvisa, Arbete och Bröd! Festen öppnades med ett karnavalståg kring salen, af en brokig skara i svenska nationaldrägter. En prest saknades icke heller. Han höll ett slags tal, hvari både unga och gamla uppmanades att för tillfället glömma mödor, sorger och bekymmer och i stället glädjas efter bästa förmåga. Sedan spelade musiken upp en vals, hvari den gråhårige pastorn äfven lifligt deltog. Sedan dans och lekar fortgått en stund, flyttades två stora bord midt i salongen och en fatti torparefamilj inkom, dragande en stor kälke, lasta med diverse förfriskningar, såsom glödgadt vin, smörgåsar och t6. En undersätsig dalkarl intog nu värdgsplatsen vid bordet, och sedan han. ringt med en stor klocka höll han på det kärnfulla dalaspråketett tal till menigheten, hvaraf inbämtades att han köpt en egendom i Westmanland, dit han nu flyttat, hvarför han, för att få lära känna sin omgifning, inbjudit både unge och gamle, fattige och rike på en liten ögtidlighet, och bad dem ålla till godo med hvad an ade, fest det ej var myttjet. Stämningen var högst lifvad och glädjen och belåtenheten: lyste ur allas blickar. Mellan danMd gjordes folklekar, promenerades och samtaades. i) Till slut utfördes en scen på teatern, föreställande vinterns slut och vårens ankomst. Gubben Bore beklagade i ett versifieradt föredrag sitt nära förestående glut och lemnade makten åt den ungdomliga och blomsterkransade Flora, af hvars varina fläkt Bore föll ned och utandadegs sin sista suck. Det hela var ett folknöje, sådant det vore önskligt man kunde åstadkomma litet hvarstädes. Man må icke tro att nöjet var dyrt; det kostade 75 öre för manliga och 50 öre för qvinliga medlemmar, förfriskningen inberäknad oo Samma afton hade man vinternöje i arbetareföreningen. Detta nöje bestod uteslutande i dans och kostadee 75 öre för de dansande och 25 öre för dem, som sågo på. I afton har man i arbetareföreningen kostymbal, som väntas blifva mycket peflig. TE olyckshändelser hafva inträffati följd deraf att isen på gatorna ej är upphuggen ent berg abriel.