af -piskslängarne. En -mängd glas, buteljer och
ett par fönsterrutor krossades af slagskämparne
pnder, bataljen. — Någon pölis fanns då ej i grann-
skapet.
Apropos polis, så har den här ganska beqvämt,
en får här i staden gå hem och lägga sig kl.
10 om qvällarne och behöfver ej under natten
stiga upp om ej elden blir lös. Detta är ock ett
godt vittnesbörd om att invånarne ej äro oroliga
af sig. Hygglig är äfven vår polis, det bör er-
kännas.
Sällskapet Alvitzia hade i söndags anordnat
en vinterfest, som var serdeles lyckad. Den
lilla nätta teatern hade man förvandlat till ett
vinterlandskap med naturliga granar, tallar och
björkar. - I fonden var anbringad en smakfull trans-
parent med namnet Alvitzia, omgifvet af en
strålgloria, hvarur det allseende ögat blickade fram.
Derunder lästes följande tänkespråk:
TROFAST VÄNSKAP. REDLIG VANDEL.
ÄRA ÅT ARBETET. TRÖST I SORGEN.
SEYDD ÅT DYGDEN. HJELP I NÖDEN.
LUGN I DÖDEN.
Om sällskapets verksamhet kommer i öfverens-
stämmelse härmed, så synes det hafva en vacker
och välsignelserik framtid för Big.
- Sällskapets valspråk är: Upplysning, Rättvisa,
Arbete och Bröd!
Festen öppnades med ett karnavalståg kring sa-
len, af en brokig skara i svenska nationaldrägter.
En prest saknades icke heller. Han höll ett slags
tal, hvari både unga och gamla uppmanades att
för tillfället glömma mödor, sorger och bekymmer
och i stället glädjas efter bästa förmåga. Sedan
spelade musiken upp en vals, hvari den gråhårige
pastorn äfven lifligt deltog.
Sedan dans och lekar fortgått en stund, flytta-
des två stora bord midt i salongen och en fatti
torparefamilj inkom, dragande en stor kälke, lasta
med diverse förfriskningar, såsom glödgadt vin,
smörgåsar och t6. En undersätsig dalkarl intog
nu värdgsplatsen vid bordet, och sedan han. ringt
med en stor klocka höll han på det kärnfulla
dalaspråket- ett tal till menigheten, hvaraf inbäm-
tades att han köpt en egendom i Westmanland,
dit han nu flyttat, hvarför han, för att få lära
känna sin omgifning, inbjudit både unge och
gamle, fattige och rike på en liten ögtidlighet,
och bad dem ålla till godo med hvad an ade,
fest det ej var myttjet.
Stämningen var högst lifvad och glädjen och
belåtenheten: lyste ur allas blickar. Mellan dan-
Md gjordes folklekar, promenerades och samta-
ades. i)
Till slut utfördes en scen på teatern, förestäl-
lande vinterns slut och vårens ankomst. Gubben
Bore beklagade i ett versifieradt föredrag sitt nära
förestående glut och lemnade makten åt den ung-
domliga och blomsterkransade Flora, af hvars
varina fläkt Bore föll ned och utandadegs sin
sista suck.
Det hela var ett folknöje, sådant det vore önsk-
ligt man kunde åstadkomma litet hvarstädes. Man
må icke tro att nöjet var dyrt; det kostade 75
öre för manliga och 50 öre för qvinliga medlem-
mar, förfriskningen inberäknad oo
Samma afton hade man vinternöje i arbetare-
föreningen. Detta nöje bestod uteslutande i dans
och kostadee 75 öre för de dansande och 25 öre
för dem, som sågo på. I afton har man i arbe-
tareföreningen kostymbal, som väntas blifva mycket
peflig.
TE olyckshändelser hafva inträffati följd deraf
att isen på gatorna ej är upphuggen ent berg
abriel.