Frank skulle ha velat svara; men den välvillige herr Freestone hindrade honom derifrån genom att hastigt tillsluta dörren. Han fick sålunda hvarken förklara att han fann den utlofvade veckpenningen alltför hög, eller ens uttrycka sin tacksamhet för det hederliga anbudet: När byggmästaren gick tillbaka, för att återtaga sin plats; gåfvo hans säkra steg och den häftighet; hvarmed han satte klacken i golfvet, tillkänna att han väpnat sig med mod till att börja ett oangenämt men nödvändigt samtal: Herr Robert reste sig upp i afsigt att begifva sig ut ur rummet. — Stanna; munsjör; sade byggmästaren helt torrt; jag måste tala med er innan vi skiljas: — Jag hoppas, ni icke ämnar banna honom nu igen, inföll fru Freestone. Stackars gossel Om ban gjort något orätt, är han mycket ledsen deröfver; derom kan ni vara öfvertygad: — Jaså, ni tycker han ser ut som han ångrade sig? yttrade hennes man, i det han pekade på Robert i hvilkens anletsdrag raseri; harm och hämndlystnad tydligen afspeglade sig: Han visade nyss huru förhärdadt hans hjerta är, när han icke ens kunde beqväma sig till att tacka den unge man; han så djupt förorättat, och som med sällspordt ädelmod räddade honom från vanära och ett strängt straff: Men var lugn, hustru; jag tänker icke banna honom: Jag har gjort det redan så många gånger, att mitt tålamod blifvit tillfullo uttömdt; Det är nu fråga om handling; icke om ord. Hör mig; Robert: När er stackars far dog och lemnade er ensam i verlden; tog jag vård om er; och det var min mening att, så godt jag kunde; ersättgoden stora förlust ni lidit; Jag har låtit