Frank skulle ha velat svara; men den väl-
villige herr Freestone hindrade honom derifrån
genom att hastigt tillsluta dörren. Han fick
sålunda hvarken förklara att han fann den ut-
lofvade veckpenningen alltför hög, eller ens ut-
trycka sin tacksamhet för det hederliga anbudet:
När byggmästaren gick tillbaka, för att åter-
taga sin plats; gåfvo hans säkra steg och den
häftighet; hvarmed han satte klacken i golfvet,
tillkänna att han väpnat sig med mod till att
börja ett oangenämt men nödvändigt samtal:
Herr Robert reste sig upp i afsigt att begifva
sig ut ur rummet.
— Stanna; munsjör; sade byggmästaren helt
torrt; jag måste tala med er innan vi skiljas:
— Jag hoppas, ni icke ämnar banna honom
nu igen, inföll fru Freestone. Stackars gossel
Om ban gjort något orätt, är han mycket led-
sen deröfver; derom kan ni vara öfvertygad:
— Jaså, ni tycker han ser ut som han ång-
rade sig? yttrade hennes man, i det han pe-
kade på Robert i hvilkens anletsdrag raseri;
harm och hämndlystnad tydligen afspeglade sig:
Han visade nyss huru förhärdadt hans hjerta är,
när han icke ens kunde beqväma sig till att
tacka den unge man; han så djupt förorättat,
och som med sällspordt ädelmod räddade ho-
nom från vanära och ett strängt straff: Men
var lugn, hustru; jag tänker icke banna honom:
Jag har gjort det redan så många gånger, att
mitt tålamod blifvit tillfullo uttömdt; Det är
nu fråga om handling; icke om ord. Hör mig;
Robert: När er stackars far dog och lemnade
er ensam i verlden; tog jag vård om er; och
det var min mening att, så godt jag kunde;
ersättgoden stora förlust ni lidit; Jag har låtit