ning inom utskött vore stridande mot riksdagsordningen, kunde ej medgifvas;: Ledamöternes sjelfständighet vore ej utsatt för fara, enär hvarje hederlig karl bör vara fast i sin öfvertygelse. Särskildt yttrade hr Casperson, att då, enligt hans åsigt, öppen votering inom utskott enligt 4 Sriksdagsordningen är tillåten, ett beslut, att endäst sluten omröstning får ega rum; innefattar en ändring i grundlagen och således ej kan föreskrifvas genom något slags reglementerande. För återremiss talade frih. af Ugglas, hrr von Koch och Nordström; frih. Sprengtporten instämde slutligen äfven i detta förslag, hvilket efter votering blef kammarens böslut med 64 röster mot 30; som yrkade afslag: I andra kammaren fick den högre: ledningen af försvarsverket ett nedergörande misstroendevötum. Regeringen hade, som bekant, föresla git den förändring af 10 S beväringslagen,att i st. för att,.konungen nu eger att uppbåda beväringen under krig eller när eljest han pröfvar rikets försvar det påkallaw; skulle han-ega-samma rätt vunder krig eller eljest när han funne omtanken: för rikets säkerhet det påkallaa. Lagutsköttet hade tillstyrkt bifall till detta förslag, hvaremot herrar Bälter Sven Ersson och S. Rosenberg reserverat sig. I kammaren uppträdde först frih. Liljencrantz mot förändringen; han ansåg den icke behöfvas till förtydligande af paragrafen, men vådlig derföre, att den skulle kunna lemna regeringen en allt för farlig makt öfver -beväringen. Paragrafen har nu dex förtjensten, att den gör omöjligt för regeringen att sammandraga beväringen för anfallskrig. I samma syftning yttrade sig en mängd talare; såsom hrr Ahlgren, J. Andersson, Siljeström, P. A. Andersson, O. B: Olsson, Åke Andersson, Bengtsson; Medin, Svensen, Erik Ersson, And. Jonsson, J. E. Johansson, Hedlund, Bjerkander; Björck ms; fl. Skarpast yttrade sig hr Siljeström mot förslaget. Han såg deri en möjlighet att utsträcka tiden för beväringens öfningar ända derhän; att någon beväringsklass skulle årligen kunna inkallas till regementsöfningarna för att exerceras tillsammans med stammen, något som ständigt kunde anses erforderligt för landets säkerhet under den politiska ställning, som nu är rådande i Europa. Han ansåg motiveringen till förslaget kunna tydas derhän, att man ville insticka beväringen i den stående armån, hvilket vore förhatligt för folket, om ock kärt för den ensidiga militarismen, som vore emot all allvarlig omörganisering af vårt försvarsväsende. Statsråderne Platen och FEhrenheim talade för det kungliga förslaget. . Den sednare uttalade särskilt den förhoppningen att den nya representationen måtte känna sig stark nog, atticke misstro regeringen då den förklarar att under det kungliga förslaget icke ligger något annat :än hvad deri är uttaladt, nemligen att till försvar mot öfverrumpling armeens förstärkning behöfver vara på förhand mera öfvad då den politiska ställningen visar sig mindre lugn eller låter befara utbrottet af ett krig. Statsrådet Ehrenbeim tillade att konungen icke vill undanskjuta den fullständiga omorganisering af arm6en som önskas och hänvisade till konun.gens eget yttrande i detta afseende till statsrådsprotokollet. Han erinrade jemväl att det skulle blifva omöjligt för regeringen att, såsom någre talare befarat; sammandraga beväringen till långvarigare öfningar, emedan regeringen icke har några penningeanslag dertill. — För regeringens förslag yttrade sig för öfrigt den i militära frågor ultra rojalistiske herr Ridderstad samt hrr Bovin, H. Eriksson; Ribbing, Rehnström och Alströmer. Oviljan mot förslaget och mot all utvidgning af konungens makt öfver beväringen var dock så stor att regeringens, proposition blef förkastad med 116 röster mot 36. — A 2 221 000 emma