ning inom utskött vore stridande mot riksdags-
ordningen, kunde ej medgifvas;: Ledamöternes
sjelfständighet vore ej utsatt för fara, enär
hvarje hederlig karl bör vara fast i sin öfver-
tygelse. Särskildt yttrade hr Casperson, att då,
enligt hans åsigt, öppen votering inom utskott
enligt 4 S- riksdagsordningen är tillåten, ett
beslut, att endäst sluten omröstning får ega
rum; innefattar en ändring i grundlagen och
således ej kan föreskrifvas genom något slags
reglementerande. För återremiss talade frih. af
Ugglas, hrr von Koch och Nordström; frih.
Sprengtporten instämde slutligen äfven i detta
förslag, hvilket efter votering blef kammarens
böslut med 64 röster mot 30; som yrkade
afslag:
I andra kammaren fick den högre: ledningen
af försvarsverket ett nedergörande misstroende-
vötum. Regeringen hade, som bekant, föresla
git den förändring af 10 S beväringslagen,- att
i st. för att,.konungen nu eger att uppbåda bevär-
ingen under krig eller när eljest han pröfvar
rikets försvar det påkallaw; skulle han-ega-sam-
ma rätt vunder krig eller eljest när han funne
omtanken: för rikets säkerhet det påkallaa.
Lagutsköttet hade tillstyrkt bifall till detta
förslag, hvaremot herrar Bälter Sven Ersson och
S. Rosenberg reserverat sig. I kammaren upp-
trädde först frih. Liljencrantz mot förändringen;
han ansåg den icke behöfvas till förtydligande
af paragrafen, men vådlig derföre, att den skulle
kunna lemna regeringen en allt för farlig makt
öfver -beväringen. Paragrafen har nu dex för-
tjensten, att den gör omöjligt för regeringen
att sammandraga beväringen för anfallskrig. I
samma syftning yttrade sig en mängd talare;
såsom hrr Ahlgren, J. Andersson, Siljeström, P.
A. Andersson, O. B: Olsson, Åke Andersson,
Bengtsson; Medin, Svensen, Erik Ersson, And.
Jonsson, J. E. Johansson, Hedlund, Bjerkander;
Björck ms; fl.
Skarpast yttrade sig hr Siljeström mot för-
slaget. Han såg deri en möjlighet att utsträcka
tiden för beväringens öfningar ända derhän;
att någon beväringsklass skulle årligen kunna
inkallas till regementsöfningarna för att exer-
ceras tillsammans med stammen, något som
ständigt kunde anses erforderligt för landets
säkerhet under den politiska ställning, som nu
är rådande i Europa. Han ansåg motiveringen
till förslaget kunna tydas derhän, att man ville
insticka beväringen i den stående armån, hvil-
ket vore förhatligt för folket, om ock kärt för
den ensidiga militarismen, som vore emot all
allvarlig omörganisering af vårt försvarsväsende.
Statsråderne Platen och FEhrenheim talade för
det kungliga förslaget. . Den sednare uttalade
särskilt den förhoppningen att den nya repre-
sentationen måtte känna sig stark nog, atticke
misstro regeringen då den förklarar att under
det kungliga förslaget icke ligger något annat
:än hvad deri är uttaladt, nemligen att till för-
svar mot öfverrumpling armeens förstärkning
behöfver vara på förhand mera öfvad då den po-
litiska ställningen visar sig mindre lugn eller
låter befara utbrottet af ett krig. Statsrådet
Ehrenbeim tillade att konungen icke vill un-
danskjuta den fullständiga omorganisering af
arm6en som önskas och hänvisade till konun-
.gens eget yttrande i detta afseende till statsråds-
protokollet. Han erinrade jemväl att det skulle
blifva omöjligt för regeringen att, såsom någre
talare befarat; sammandraga beväringen till lång-
varigare öfningar, emedan regeringen icke har
några penningeanslag dertill. — För regerin-
gens förslag yttrade sig för öfrigt den i militära
frågor ultra rojalistiske herr Ridderstad samt
hrr Bovin, H. Eriksson; Ribbing, Rehnström och
Alströmer.
Oviljan mot förslaget och mot all utvidgning
af konungens makt öfver beväringen var dock
så stor att regeringens, proposition blef förka-
stad med 116 röster mot 36.
— A 2 221 000 emma