å det hängde på ett hår att engelsmännen hade
lifvit helt och hållet fördrifna ur Indien. Och
vad hände då? Jo, ministern för Indien blef om-
ränd till mina åsigter. Hela ministören blef om-
ränd. Begge kamraärne blefvo omvända. Och detta
compani, hvilket man nyss förut hade beskrifvit
åsom det mest väluttänkta och beundransvärda
lag af styrelse, blef bortsopadt, kanske icke utan
n viss sorg; men det blef dock bortsopadt och
len kungliga brittiska regeringen trädde i stället.
Vid den tiden följde man dock icke en anvis-
ning som jag tog mig friheten gifva: Jag yrkade
utt det stora indiska väldet skulle delas i fem eller
sex sjelfständiga presidentskaper eller stater. Jag
menade att de tjugu millionerna menniskor i
presidentskapet Madras skulle blifva mycket bättre
styrda från staden Madras än de kunde styras i
förening med alla de öfriga presidentskaperna utaf
en regering i Calcutta; och jag yrkade att denna
delning måtte ske af två anledningar: — för
det första att Indien skulle blifva bättre rege-
radt af en följd af presidents-styrelser än af en
enda centralmyndighet, och för det andra använde
jag ett argument af mycket större omfattning och
betydelse, nemligen att den tiden måste komma,
då England upphör att styra Indien, och det är
vår plist mot det land, hvilket vi sjelfve hafva att
tacka för så mycket, att försöka om möjligt der
åvägabringa en samling af särskilda nationer, så
att när Englands öfverallt reglerande styrelse upp-
hör, det må finnas i hvart presidentskap en tyd-
ligt utpräglad nationalitet som är i stånd att uppe-
hålla en egen styrelse och en fortfarande ordnad
samhällsinrättning, hvaremot, om ingenting i detta
syfte göres af England, jag befarar att det af
Indien blir ett stort chaos. Ett bestående uni-
verselvälde finns icke. Alexanders rike splittrades
efter hans död. Carl den Stores välde föll i spill-
ror efter hans död. Det såg ut som den förste
Napoleon skulle kunna upprätta ett stort konti-
nertalrike, men så fort hans hand skiljdes från
spiran upplöstes detta välde i skilda stater. Och
när Eogland drager sin hand från Indien, så skola
der icke 120—130 millioner hänga tillsammans
som ett folk och i en stat, utan det skall sanno-
likt blifva allmän upplösning, chaos och aldrig slut
på inbördes strider. Men deremot om vi innan
dess utbildat fem eller sex nationaliteter af lagom
storlek, skall det stora väldet, när vår tid att draga
oss derifrån är kommen, sannolikt dela sig i fem
eiler sex stater, i hvilka kan uppehållas åtminstone
lika god styrelse och ordning som de flesta euro-
peiska folk nu kunna skryta af.
Ett annat land, som jag måste yttra mig om, är
i geografiskt hänseende icke så aflägset från oss
som Ostindien, men tyvärr är det ännu till en del
lika främmande för oss — ja till och med fient-
ligt mot oss. Jag menar Irland. Det finns ett parti
i England som talar om att man bör göra Irland
rättvisa alldeles som om detta bara vore en fras
att fånga allmänheten med i det landet, och som
om det icke behöfdes att hafva allvarlig mening
dermed. Men i mina ögon är det, att man uti
ett land understödjer en för invånarne fremmande
och fientlig kyrka), och att man gifverj alla landets
kyrkoinkomster åt den fremmande kyrkan, och detta
oaktadt denna kyrkas bekännare äro blott en ringa
de) af folket — detta är en orättvisa, som jag
tror att statsmän aldrig gjort sig skyldiga till i
något annat land. Jag säger vidare att det, att
man upprätthåller lagar, som hindra jordens natur-
liga delning, och att i två århundraden konfiskera
all jorden, såsom i Irland skett, det är att före-
viga folkets utestängning från besittningen af deras
egna fält — att skapa pauperism och missnöje och
att göra dem beständiga. Om detta hade gjorts i
Polen, Ungern eller Venetien af en eröfrande makt,
så tror jag att det icke finns en man eller en qvinna
i England, som ej skulle ha på det högsta ogillat
ett sådant förhållande.
Sedan talaren härefter i korthet berört sin
opposition mot de barbariska jagtlagarne, som
lemna jordbrukarnes gröda till rof åt adelns
vildbråd, mot dödsstraffet och mot fideikom-
miselagarney :hvilka bibehålla Englands jord i
ett ringa antal personers händer, samt erinrät
huruledes han vid många tillfällen talat för
införande af allmänna skolor under kommuner-
nas styrelse; öfvergick han : till frågan om fred
mellan nationerna; om valrättens utsträckning
till arbetarnem. m. Denna slutafdelning af
hans tal skole vi en annan dag meddela.
?) Irland är katolskt, men engelska regeringen och Tory-
partiet i parlamentet vilja hafva den protestantiska kyrkan
ansedd som statskyrka i Irland, fastän der finnas få prote-
stanter.