honom ankom för att afvärja olyckan och, sedar denna inträffat, rädda de i ångslupen befintligs passagerarne m. m. Af samma mening var äfver allmänna åklagaren. Utslag i målet meddelas der 18 nästkommande mars. En Cato som oj är något dygdemönster. På åkarestationen vid Nybrohamnen finns en åkardräng som heter Cato och som tyckes hafva lika motvilja för poliskonstaplar som den ryktbare romaren hyste mot Karthaginenserna. Orsaken är den att poliskonstaplar emellanåt blanda sig i hans strider på krogar. Då ger han dem öknamn, då narrar han dem att springa lång väg för att få fast honom, och understundom sätter han sig handgripligt till motvärn. Han har blifvit fälld i polisdomstolen till böter än för skäktning4e), än för fylleri, än för öfvervåld å person och än för motstånd mot poliskönstaplar. Han har sålunda blifvit fälld den 17, 23, 25 januari samt den 7 februari. Dessutom var han i går inför rådhusrätten tilltalad för att den 30 januari ha våldsamt satt sig emot en poliskonstapel. Han var härför häktad, men rådhusrätten förklarade honom ej kunna hållaslängre i häkte, utan ålade honom inställa sig annan dag, vid hemtnings äfventyr. — De böter, till hvilka han blifvit fälld i polisdomstolen, uppgå till 3—400 rdr, med hvilkas betalande han erhållit uppskof. Landsertenr, Ett marknadsäfventyr på Distingen med efterspel. Hemslagtaren Nilsson från Sundsborg i Brännkyrka socken besökte Upsala marknad den 5 dennes. Han blef der på öppen gata helt öfverraskad, då tvenne bönder från Estuna socken utpekade honom såsom den hvilken frånstulit den ene af dem sin plånbok. Denna bestämda angifvelse föranledde Nilssons införande på polisvaktkontoret, hvarest han undergick visitation och förhör, dervid han snart ådagalade sin oskuld, helst han styrkte att han icke ens varit på det. ställe, der plånboksstölden egt rum. Nilsson fick derför i allsköns ro vända Fyrisfloden Tyggen. Men hemkommen begynte han att öfverväga böndernas ohemula beteende och begaf sig sistliden lördag, åtföljd af fjerdingsman Andersson på Rosenbill till Upsala och erhöll på nämnda vaktkontor underrättelse om böndernas namn, hvarefter en brottmålsstämning uppsattes och försågs med borgmästarens resolution, som, innefattande yrkande om strängaste ansvar, blifvit bönderne kommunicerad till inställelse vid rådhusrätten derstädes den 25 dennes. i Följaktligen, icke nog med att bonden mister sin plånbok, han nödgas äfven sjelf göra bekantskap med strafflagen och dess ansvarsbestämmelser, förutom vidare penningeförlust medelst den rättegångskostnad, som honom kan drabba. När skall detta ske. Den 6 febr. dömdes befälhafvaren å engelska ångf. Artemis, som den 30 jan. stötte på grund vid ingåendet till Landskrona hamn, för det han kastat omkring 800 tunnor stenkel i sjön och derigenom uppgrundat vattnet från 14 fot till 4, att härför böta 100 rdr rmt samt att åter upptaga kolen. — Detta arbete skall bli inintressant att åskåda, säger Korrespondenten från Landskrona — endast man lefver så länge, tills det skall börjas. Från utlandet. Loudon. Karl Andersson, 30 år gammal, stod den 31 sistlidne januari anklagad inför polisdomstolen i Themsens polisdistrikt för uppsåtligt mord på James Marmelien, föröfvadt den 24 sistlidne november ombord på skeppet Raby Castle på höjden af Kap Lequellas på Afrikas södra kust. En gentleman från svenska konsulatet var tillstädes i afsigt att begära tillåtelse att få se och tala med fången, för att erhålla närmare detaljer af den bekännelse han aflagt om det mord, för hvilket hon stod anklagad. Svenske konsuln sades wara af den åsigt, att den anklagade icke varit vid wina sinnensg fulla bruk vid brottets begående. Domaren anmärkte att han ingenting hade att skaffa med fångens sinnestillstånd; denna fråga skulle behandlas och afgöras inför en annan domstol. Han hade ingenting emot att den svenske gentlemannen finge se och tala med fången och lät uppläsa den bekännelse, som fången aflagt, hvarefter svenske konsulns representant aflade ett besök i fångens cell och hade ett längre samtal med ihonom. Under förhöret kunde icke något motiv till brottet uppletas. De båda männen hade aldrig varit i delo med hvarandra och mördaren hade aldrig låtit undfalla sig några hotelser mot sitt offer På eftermiddagen den dag brottet föröfvades hade Andersson nedgått i skansen sedan Marmelien gått till kojs och öfverfallit honom under det han sof. Mordet föröfvades på det sätt, att A. med en yxa tilldelade M. sju hugg i bakre delen af hufvudet och på skuldrorna och nästan skiljde hufvudet från kroppen, De matroser, som lågo i skansen, uppväcktes af bullret och sprungo upp för att försöka att fasttaga mördaren: Denne slet sig emellertid lös och sprang upp på däck, der han genast fasttogs och slogs i bosor. Förste styrmannen på Raby Castle vittnade, att.en:vecka eller tio dagar före brottets begående hade Andersson, då han stått vid rodret, utropat Det här — duger inte. Jag måste döda den der — ryska finnen, annars komma vi aldrig till London. Jag kan lätt komma undan då vi komma dit. Styrmannen tillsade honom att vara tyst och sköta hvad han hade om händer. Efter mordet frågade styrmannen den fångne: Hvarför mördade du James? hvarpåce han svarade: aFör att rädda oss från att törna på landa. Den mördade hade emellertid aldrig gjort sig saker till försummelse eller olydnad eller någonsin haft den aflägsnaste tanke på att sätta fartyget i fara. Fången ansågs om bord såsom en enfaldigt men .tullkomlig oförarglig menniska och måste hafva varit rubbad till sina sinnen då han kunde taga Marmelien för en rysk finne, ty M. var, såsom hvar man visste, från Westindien. Sjömän hysa en vidskeplig fruktan för ryska finnar och tro, bland annat, att de kunna tappa blod ur ett fartygs stormast sr — Ko mV rr rr RA rr RÖ I RAR