honom ankom för att afvärja olyckan och, sedar
denna inträffat, rädda de i ångslupen befintligs
passagerarne m. m. Af samma mening var äfver
allmänna åklagaren. Utslag i målet meddelas der
18 nästkommande mars.
En Cato som oj är något dygdemönster. På
åkarestationen vid Nybrohamnen finns en åkardräng
som heter Cato och som tyckes hafva lika motvilja
för poliskonstaplar som den ryktbare romaren hyste
mot Karthaginenserna. Orsaken är den att polis-
konstaplar emellanåt blanda sig i hans strider på
krogar. Då ger han dem öknamn, då narrar han
dem att springa lång väg för att få fast honom,
och understundom sätter han sig handgripligt till
motvärn. Han har blifvit fälld i polisdomstolen till
böter än för skäktning4e), än för fylleri, än för
öfvervåld å person och än för motstånd mot polis-
könstaplar. Han har sålunda blifvit fälld den 17,
23, 25 januari samt den 7 februari. Dessutom var
han i går inför rådhusrätten tilltalad för att den
30 januari ha våldsamt satt sig emot en poliskon-
stapel. Han var härför häktad, men rådhusrät-
ten förklarade honom ej kunna hållaslängre i häkte,
utan ålade honom inställa sig annan dag, vid hemt-
nings äfventyr. — De böter, till hvilka han blifvit
fälld i polisdomstolen, uppgå till 3—400 rdr, med
hvilkas betalande han erhållit uppskof.
Landsertenr,
Ett marknadsäfventyr på Distingen med
efterspel. Hemslagtaren Nilsson från Sundsborg
i Brännkyrka socken besökte Upsala marknad den
5 dennes. Han blef der på öppen gata helt öfver-
raskad, då tvenne bönder från Estuna socken ut-
pekade honom såsom den hvilken frånstulit den
ene af dem sin plånbok. Denna bestämda angif-
velse föranledde Nilssons införande på polisvakt-
kontoret, hvarest han undergick visitation och för-
hör, dervid han snart ådagalade sin oskuld, helst
han styrkte att han icke ens varit på det. ställe,
der plånboksstölden egt rum. Nilsson fick derför
i allsköns ro vända Fyrisfloden Tyggen. Men hem-
kommen begynte han att öfverväga böndernas ohe-
mula beteende och begaf sig sistliden lördag, åt-
följd af fjerdingsman Andersson på Rosenbill till
Upsala och erhöll på nämnda vaktkontor under-
rättelse om böndernas namn, hvarefter en brott-
målsstämning uppsattes och försågs med borgmä-
starens resolution, som, innefattande yrkande om
strängaste ansvar, blifvit bönderne kommunicerad
till inställelse vid rådhusrätten derstädes den 25
dennes. i
Följaktligen, icke nog med att bonden mister
sin plånbok, han nödgas äfven sjelf göra bekant-
skap med strafflagen och dess ansvarsbestämmel-
ser, förutom vidare penningeförlust medelst den
rättegångskostnad, som honom kan drabba.
När skall detta ske. Den 6 febr. dömdes be-
fälhafvaren å engelska ångf. Artemis, som den 30
jan. stötte på grund vid ingåendet till Landskrona
hamn, för det han kastat omkring 800 tunnor sten-
kel i sjön och derigenom uppgrundat vattnet från
14 fot till 4, att härför böta 100 rdr rmt samt att
åter upptaga kolen. — Detta arbete skall bli in-
intressant att åskåda, säger Korrespondenten från
Landskrona — endast man lefver så länge, tills
det skall börjas.
Från utlandet.
Loudon. Karl Andersson, 30 år gammal, stod
den 31 sistlidne januari anklagad inför polisdom-
stolen i Themsens polisdistrikt för uppsåtligt mord
på James Marmelien, föröfvadt den 24 sistlidne
november ombord på skeppet Raby Castle på höj-
den af Kap Lequellas på Afrikas södra kust.
En gentleman från svenska konsulatet var till-
städes i afsigt att begära tillåtelse att få se och
tala med fången, för att erhålla närmare detaljer
af den bekännelse han aflagt om det mord, för
hvilket hon stod anklagad. Svenske konsuln sades
wara af den åsigt, att den anklagade icke varit vid
wina sinnensg fulla bruk vid brottets begående.
Domaren anmärkte att han ingenting hade att
skaffa med fångens sinnestillstånd; denna fråga
skulle behandlas och afgöras inför en annan dom-
stol. Han hade ingenting emot att den svenske
gentlemannen finge se och tala med fången och lät
uppläsa den bekännelse, som fången aflagt, hvaref-
ter svenske konsulns representant aflade ett be-
sök i fångens cell och hade ett längre samtal med
ihonom.
Under förhöret kunde icke något motiv till brot-
tet uppletas. De båda männen hade aldrig varit i
delo med hvarandra och mördaren hade aldrig lå-
tit undfalla sig några hotelser mot sitt offer På
eftermiddagen den dag brottet föröfvades hade An-
dersson nedgått i skansen sedan Marmelien gått
till kojs och öfverfallit honom under det han sof.
Mordet föröfvades på det sätt, att A. med en yxa
tilldelade M. sju hugg i bakre delen af hufvudet
och på skuldrorna och nästan skiljde hufvudet
från kroppen, De matroser, som lågo i skansen,
uppväcktes af bullret och sprungo upp för att för-
söka att fasttaga mördaren: Denne slet sig emel-
lertid lös och sprang upp på däck, der han genast
fasttogs och slogs i bosor. Förste styrmannen på
Raby Castle vittnade, att.en:vecka eller tio dagar
före brottets begående hade Andersson, då han
stått vid rodret, utropat Det här — duger inte.
Jag måste döda den der — ryska finnen, annars
komma vi aldrig till London. Jag kan lätt komma
undan då vi komma dit. Styrmannen tillsade
honom att vara tyst och sköta hvad han hade om
händer. Efter mordet frågade styrmannen den
fångne: Hvarför mördade du James? hvarpåce han
svarade: aFör att rädda oss från att törna på landa.
Den mördade hade emellertid aldrig gjort sig saker
till försummelse eller olydnad eller någonsin haft
den aflägsnaste tanke på att sätta fartyget i fara.
Fången ansågs om bord såsom en enfaldigt men
.tullkomlig oförarglig menniska och måste hafva
varit rubbad till sina sinnen då han kunde taga
Marmelien för en rysk finne, ty M. var, såsom
hvar man visste, från Westindien. Sjömän hysa
en vidskeplig fruktan för ryska finnar och tro,
bland annat, att de kunna tappa blod ur ett far-
tygs stormast
sr — Ko mV rr rr RA rr RÖ I RAR