Men hvad som änn mer karakteriserar den
store mannen; hvad som gör honom: till Frank-
rikes man; det är hans djupa passion, hans
brinnande religiösa nit för rättvisa och mensk-
lighet! Hvem känner icke hans hängifvenhet;
hans oaflåtliga fejder för återupprättande af
Calas minne och för dess familjs bästa?
En hederlig man; en gubbe, blir anklagad
att ha mördat sin son: Den olycklige ynglin-
gen hade sjelf tagit sig af daga: — Familjen
var protestantisk och bodde i Toulouse, som
då var en ofördragsam och fanatisk stad. Un-
der intrycket af det religiösa hatet blir gubben
fälld. . Parlamentet låter stegla honom lefvande:
Hans familj blir landsförvisad och dess egen-
dom belagd med beslag: Voltaire uppröres:
Hans röst ljuder som åskan. Han vädjar till
allmänna meningen, till folket, till furstarne,
till konungarne, till alla: Han väcker rörelse
hos hela Frankrike. Han segrar; han får mar-
tyrens oskuld erkänd och vinner rättvisa åt
dess familj.
Efter Calas kom Sirven: anklagad för dylikt
brott som den förstnämnde; och oskyldig som
denne, undflyr han de fanatiske; Hvar skall
han söka skydd? På Ferney, hos Voltaire, i
den tillflyktsort som stod öppen för alla för-
tryckta. Och äfven nu förskaffar Voltaire rätt-
visa:
Han kom för sent att rädda La Barre; yng-
lingen af ännu icke tjugo år, som lades på
pinbänken samt blef halshuggen och bränd i
Abbeville derför, att han icke gjort vördnads-
betygelsen för korset då det bars i procession;
men han uppfyllde dock Frankrike med den
harm han sjelf kände deröfver; han bränn-
märkte domrarne; och han ingjöt i allas bjer-
tan sitt hat mot ofördragsamheten och fa a-
tismen.
Men det var icke allena offren för det reli-
giösa förtrycket som funno stöd hos denne
storsihnade ande; Hvemhelst som är oskyldig
och lider har honom till försvarare; Montbailly,
Lally-Tolendal och så många andra!
Under sextio år bragte han murarne kring
den gamla ordningen att skälfva; han anföll
all det förflutnas orättvisa; all dess ofördrag-
samhet, allt dess tyranni. Snart kom den re-
volution; som han förutsade och som han i
sina önskningar frammanade, och gick hel och
hållen igenom de brescher han hade öppnat:
När demokratien föddes i Amerika var det
han som helsade dess gryning: Den stora re-
publikens förste ambassadör, Franklin, bragte
honom sin person för att undfå hans välsig-
nelse; och den åldrige, utsträckande sina hän-
der öfver barnet; uttalade de högtidliga orden:
God and liberty — Gud och friheten.
Demokrater, vi hafva att tacka Voltaire för
mycket af hvad vi äro; vi härstamma från ho-
nom; det är vår pligt att godtgöra den orätt-
visa som blifvit begången mot hans rykte.
Ögonblicket är gynsamt. Behöfs det att säga
hvarför? Hvar och en af oss känner det.
Le Sigele anser sig vara tolk af en känsla
som finnes i djupet af hvarje demokratiskt hjerta;
då det föreslår en folklig insamling för att i
Paris uppresa en staty öfver Voltaire; För att
gifva en helt och hållet demokratisk karakter
åt den nyllning som ämnas befrämjaren af den
franska revolutionen; mottager le Siecle icke
bidrag öfver 50 centimer; Den förlitar sig på
att alla den politiska och religiösa frihetens
vänner i Frankrike — och äfven utom dess
gränser — skola efterkomma denna uppmaning.