VER WYy NUV YI6R RV BREV VAN NV AVIDA SYS5R
mets afgång Mazablan.
Samhället sjakt i brist af sanna
läkare.
Under denna ovanligt kalla vinter är den
stående termen i rapporterna om sjukdomstill-
ståndet i hufvudstaden: sjukligheten betydlig.
Att den kalla årstiden i betydlig mån är orsa-
ken till dettatillstånd är nog sannt; men att
det äfven finnes andra medverkande omständig-
heter torde icke kunna betviflas.
En bland dessa är de för vårt klimat i så
hög grad olämpliga fransyska moderna. Märk
hur fruntimren i 10 graders kyla komma klädda
i en drägt, hvilken icke lemnar behöfligt skydd
åt de nedre delarne af kroppen; samt betrakta
dessa: franska: sommarhattar, hvilka lemna halfya
hjessan obetäckt! och man skall sannerligen icke
hafva skäl att förvåna sig öfver den allmänna
sjukligheten:
Betänk vidare hvad följder dessa vinterbaler
skola medföra för de unga dansande damerna,
blifvande husmödrar; hvilka, klädda uti en tunn
baldrägt, ofta otillräcklig. att uppfylla anständig-
hetens fordringar, först måste tillbringa en stund
i en kall vagn, utan att då kunna påkläda sig
en tillräckligt varm ytterklädnad och hufvud-
bonad; af fruktan att tillskrynkla klädningen
och förstöra coiffuren; och sedan de ofta blå-
frusna framkommit, börjas en dans, hvilken
med korta afbrott varar långt in på natten.
Under de korta uppehållen afkyles den upp-
hettade kroppen med glacer och kallt vatten,
hvilket just icke torde vara så helsosamt; Allt
detta förvärras ännu ytterligare af den dåliga
ventilationen, tillföljd af hvi!ken luften i dans-
salongen snart biir förskämd och skadlig att
inandas. Och om man vidare tillägger en hem-
färd af samma beskaffenhet som bortresan; så
torde icke orsaken. till de mångfaldiga fruntim-
merssjukdomarne och till den allmänna svaghet,
som eå ofta öfverklagas, vara svår att finna.
Att ynglingen och flickan, sålänge de ännu
ega sina krafter i behåll och lifvas af den friska
ungdomliga glädjen, icke lägga något märke
till dessa ohelsosamt tillbringade aftnar är klart
nog; men att den mognade mannen och den
utvecklade qvinnan icke iakttaga ett med natu
rens lagar mera öfverensstämmande lefnadssätt är
beklagansvärdt. Middagsborden äro ofta så
öfverlastade med mat och viuer, att ett tarflig-
hetsförbund: med 6 rätter mat sora maximum
har kunnat föreslås; och hos många familjer
brukas att dagligen före widdagen taga en middags-
sup, hvilket, så oskyldigt det än må tyckas vara,
likväl i längden är ganska skadligt. På aftnarne
förtäres ofta så mycket mat och dryck att söm-
nen blir störd deraf. Om ni behagar åtfölja
en fru på hennes förmiddagsvisiter skall ni se
henne bibehålla de varma öfverkläderna påinne
hos sina vänner för att sedan åter utgå i kylan:
Gå in en eftermiddag på stadens källare ocb
schweitzerier, och ni skall se dem uppfyllda
med punsch- och toddy-drickande unga män
och familjefäder, af hvilka många dagligen åter-
komma för att willbrioga några timmar i denna
af cigarrök; matos m. m. förorenade atmosfer.
Att alla dessa afvikelser från det enkla natur-
lifvet. måste förstöra och förslappa kroppen samt
medföra sjukdomar och ohelsa, ofta för hela lifs-
tiden, är ganska tydligt:
De försök som blifvit gjorda att hämma det
onda hafva strandat mot de en gång allmän-
blifne bruken. Först när sjukdomen kommer
straffande för det onaturliga lefnadssättet, skickas.
bud till doktor och apotek i hopp att äter få
en helsa; som man under åratal bemödat sig
förstöra, och hvilket åter skall försökas så snart
patienterna blifva friska.
Många ha såväl i: ord som skrift arbetat mot
dessa för helesn så skadliga sedvenor; men trots
tidningars ironi och proiessorers föredrag åter-
står likväl största delen af dessa oförnuftiga
bruk. Några plaumessiva, mera genomgripande
bemödanden hbafva icke blifvit vidtagna, och
allmänheten är, hvad beträffar helsans vård, att
betrakta såsom ett barn, okunnigt om sit eget
bästa, hvarför man icke kan begära att den
skall motverka de skadliga förhållanden; men
likarne äro de, som redan från vaggan skulle
strängare tillse, att naturens lagar blefvo hållna