trotsig och storordig. Följande resonnemang uppstod nu, sedan stämningen blifvit uppläst: Domaren. Erkänner Stabom förseelsen? Stabom. Ja vars, nedvräkningen, för det har jag fått tillstånd till; men jag bestrider precis fyllerit å d der andra, för då ä rena historier. Domaren. Jaså, ja vi få väl höra vittnen då. Stabom. Ja vars, låt dem komma, jag kan ta upp 25 till de fyra jag har uppe. Tio vittnen hördes härefter, hvilka temligen sammanstämmande påstodo att Stabom vid tillfället varit rusig och fört oljud. Domaren. Nå, Stabom hör nu hvad vitinena säga; är det inte sannt? Stabom (pekande på det sist hörda vittnet). Att di kasta sten på mej ja den der var för resten värst. Domaren. Stabom måste icke vara riktigt klok, som kan stå här och uttrycka sig på det viset! Stabom. Klok? Nej tacka f—n för det; man kan nog bli tokig, när man får gå här i rätterna. Domaren. Jaså; nå men Staboms egna vittnen ha ju berättat, att Stabom i deras sällskap, tagit en 3 å 4 supar. Stabom tål kanhända inte så mycket? t Stabom. Tål?...jag?...Jo om det vore... nåja, det gör detsamma, men nykter var jag. Ytterligare 4 af Staboms vittnen hördes härefter, hvilka påstodo, att 5. vid 12-tiden sagde dag varit nykter; men gom ej mer än en af dem varit på platsen, der oljudet fördes, kunde endast denne vittna om sistnämnde förhållande, och påstods af honom. att han, som kört i stället för en som var sjuk, vid tillfället såg Stabom som varit ond och sett ruskig ut,, men antog vittnet att detta endast härledt sig från det — arysliga yrvädret.. Domaren. Nå vill inte Stabom ännu erkänna att han varit öfverlastad och fört oljud. Angående snönedstjelpningen yrkar åklagaren numera intet ansvar? Stabom. Nej, jag skall ta upp en hel bundt vittnen till, som ska intyga att jag var nykter som en spik hela dan. Målet uppsköts till om måndag, då Stabom skulle medhafva alla de vittnen han i målet ville hafva hörda, med påföljd att vidare rådrum honom ej förunnades: Perret Me essssmsemm———————— — nio)