Han hade icke trott honom äga några andra källor, men den omständigheten att penningarne blifvit betalda tycktes bevisa att han i detta afseende misstagit sig: Den värde mannen fann sig härigenom svårligen bedragen. Att få Robert i sitt våld hade han länge önskat, och hans sträfvanden hade derpå; gått ut. I det ögonblick, då han inbillade sig ha nått sitt mål; hade den fångade fisken letat sig ut genom en af maskorna i hans nät; och hvarje försök att upptäcka huru han dervid burit sig åt visade sig vara fruktlöst. Men när Robert, — fullkomligt okunnig om dessa förhållanden och endast tänkande på att tillfredsställa sin hämdlystnad — ,meddelade honom rätta orsaken till Franks afskedande, blef honom allt klart. Han erinrade sig att han den ifrågavarande dagen lemnat kontoret middagstiden och varit borta omkring en timma. Under denna timma måste öfversten hafva gjoft sitt besök och under denna timma plägade Frank alltid vara ledig: Det var alltså Robert som mottagit penningarne; en slutsats som ännu mera bestyrktes deraf att han erkänt sin oförmåga att betala den skuld, hvari han stod till Marklove, men icke desto mindre en kort stund sedan han blifvit kräfd till fullo återgäldat densamma. Nyckela till gåtan var funnen. Herr Cleverdon kände sig så öfvertygad om rigtigheten af sitt resonnemang att han icke tvekade att säga åt den unge mannen: — Ni har spelat era kort väl; — Kort! Hvad menar ni? Jag förstår er icke, sade Robert med en viss tvekan; hvarigenom herr Cleverdon uppmuntrades att fortalla sållar da.