Han hade icke trott honom äga några andra
källor, men den omständigheten att penningarne
blifvit betalda tycktes bevisa att han i detta af-
seende misstagit sig:
Den värde mannen fann sig härigenom svår-
ligen bedragen. Att få Robert i sitt våld hade
han länge önskat, och hans sträfvanden hade
derpå; gått ut. I det ögonblick, då han inbil-
lade sig ha nått sitt mål; hade den fångade
fisken letat sig ut genom en af maskorna i hans
nät; och hvarje försök att upptäcka huru han
dervid burit sig åt visade sig vara fruktlöst.
Men när Robert, — fullkomligt okunnig om
dessa förhållanden och endast tänkande på att
tillfredsställa sin hämdlystnad — ,meddelade
honom rätta orsaken till Franks afskedande,
blef honom allt klart.
Han erinrade sig att han den ifrågavarande
dagen lemnat kontoret middagstiden och varit
borta omkring en timma. Under denna timma
måste öfversten hafva gjoft sitt besök och un-
der denna timma plägade Frank alltid vara ledig:
Det var alltså Robert som mottagit pennin-
garne; en slutsats som ännu mera bestyrktes
deraf att han erkänt sin oförmåga att betala
den skuld, hvari han stod till Marklove, men
icke desto mindre en kort stund sedan han
blifvit kräfd till fullo återgäldat densamma.
Nyckela till gåtan var funnen. Herr Cle-
verdon kände sig så öfvertygad om rigtigheten
af sitt resonnemang att han icke tvekade att
säga åt den unge mannen:
— Ni har spelat era kort väl;
— Kort! Hvad menar ni? Jag förstår er
icke, sade Robert med en viss tvekan; hvari-
genom herr Cleverdon uppmuntrades att fort-
alla sållar da.