öppningen hade rymmarne nedhalat sig på en lina, hvilken å inre borggården begagnats för upphissning af vatten ur en der befintlig brunn. Gynnade af ett tjockt mörker, regn och blåst, bade de yckats undgå de soldatpostere uppmärksamhet, hvilka befunno sig på något afstånd från sagde fönster (det enda å denna sida), och utför en trappa begifvit sig. ned. till hafsstranden oeh vidare utmed vallarne genom .stenhuggeriet samt öfver bergen utåt Apelvik.. Anda dit kunde man i snön spåra dem, men der hade de begifvit sig ut på landsvägen. Den vid borggårdsporten posterade vaktknekten. intill hvilken dörren till matrummet är belägen, hade funnit dem närvarande högst !, timma förr än de saknades. I den ändan af rummet, der ifrågavarande fönster är beläget, är mindre ljust, hvilket förklarar, att det kunnat undgå vaktknektens uppmärksamhet, hvad som tilldrog sig i rummet, som hade en glasruta å dörren för vaktknektens observationer. . Visitationer ha dagligen 2 gånger skett i detta som i andra rum. Genom åkande och andra expressbud, äfvensom pr telegraf, underrättades allmänheten om rymningen, och bevakning vid alla broöfvergångar i trakten anordnades. Vid Falkenbergsbron gjordes af den der utställda vakten en icke påräknad fångst. Der smög sig nattetid öfver bron en person, som, antastad, tog till bens. Gripen, befanns han hafva varit inne i Falkenberg och stulit, hvadan han häktades. I tordags e. m. kommo 3 bönder från Sibbarp körandes med 3 af rymmarne, hvilka af dem blifvit gripne uti en lada i Sibbarp. De voro vid gripandet ännu iklädde fångdrägten och hade icke medhunnit att under sin korta frihetstid begå något brott. Den fjerde rymmaren, en gubbe vid krycka, hade antagligen genast skilt sig från sällskapet och är ännu, oss veterligen, icke återfunnen. (Denne lärer en gång förr hafva rymt från fästning.) Troligen har han tagit en annan väg; men antagligt är, att han ej kan hinna långt, innan äfven han blir fast. Två samhällets olycksbarn. Vid Bjäre häradsrätt i Skåne handlägges för närvarande ett mål, anbängiggjordt af krenolänsman Trägårdh mot såväl ordf. och vice ordf.; hrr F; Suhbr å Huntly och Olof Andersson i Lyckorna, som äfven mot öfrige medlemmar i Hjernarps fattigvårdsstyrelse, hvilka anklagas för att, genom vanvård, hafva varit vållande till 2:ne proletärers, Nils Perssons och dennes son Nils Peter Nilssons i Lyckorna af Hjernarps socken, död; Man får bär en talande bild af på hvad sätt de fattige vårdas i mången församling på landet och en ännu mera upplysande bild af huru det kan gå till i en församling, hvars herde är en af de rikaste prester i stiftet. En rik prest med ihjelsvultna församlingsmedlemmar, det är en syn som ej ens de förderfvade judarne på Jesu tid torde haft att bjuda på! säger Oresunds-Posten härom. Målet har vid flera rättegångsdagar varit föremål för handläggning och Krist.-Bl. meddelar derom följande: För utredande af orsaken till de ifrågavarande personernas dödssätt uppgräfdes deras lik och underkastades obduktion, sedan de varit begrafne nära två månader. Provincialläkaren Scholander, som verkställde obduktionen; uttryckte i sitt utlåtande den förmodan, att orsaken till Nils Perssons död varit infammation i venstra lungan och orsaken till sonens död katarrh i lungorna och utgjutning i brösthålan; men huruvida brist på beklädnad och föda före insjuknandet eller saknad vård under sjukdomen, antingen sammanlagda eller hvar för sig bidragit till sjukdomarnas uppkomst och dödliga utgång, derom kunde ej af liköppningsföreteelserna något närmare bestämmas förr än efter erhållen del af ransakningshandlingarna, När nämnde provincialläkare erhållit del af rättegångshandlingarng, afgafs vidare utlåtande, hvarur vi afskrifva följande, som tillika gifver en sammanfattning af vittnesberättelserna. Handlingarne upplysa att aflidne Nils Persson och Nils Peter Nilsson under sista tiden befunnit sig i ytterligt elände, saknaude kläder att skyla sig med, enär deras kläder voro så trasiga, att de knappt hängde tillsammans och derjemte så smutsiga, att man omöjligen kunde se af hvad färg de ursprungligen varit, sumt tulla af ohyra och gifvande ifrån sig en vämjelig stank, att Nils Persson jemväl saknade skodon och förthy måste gå barfota midt i vintren, att Nils Peter Nilsson hela vintren fått ligga på golfvet utan täcke, till dess ban insjuknade, då han fick lägga sig, hos fadren i dennes bänk och hölja öfver sig ett gammalt bästtäcke, som fadren för sådant ändamål nyttjade, att de aflidne väl ända till på sista tiden kunde arbeta, men hade svårt att få arbete, hvaremot de icke kunde verkställa stenslagning, då de ej hade kläder att skyla sig med, att de många gånger under vintern före sin död voro både förfrusne och uthungrade, att de under sista tiden svultit och på alla sätt farit illa, att Nils Peter Nilsson innan han sjuknade, var förskräckligt eländig och beklagade sig öfver hunger, att de, när hungern tog alltför mycket öfverhand, försökte sälja sina usla kläder för att få mat; samt att, enligt 2:ae vittnens öfvertygelse, de aflidne dött af hunger (svält), köld och vanskötsel (ohyra). Andra vittnen uppgifva att afl: Nils Persson