öppningen hade rymmarne nedhalat sig på en lina,
hvilken å inre borggården begagnats för upphiss-
ning af vatten ur en der befintlig brunn. Gynnade
af ett tjockt mörker, regn och blåst, bade de yc-
kats undgå de soldatpostere uppmärksamhet, hvilka
befunno sig på något afstånd från sagde fönster
(det enda å denna sida), och utför en trappa be-
gifvit sig. ned. till hafsstranden oeh vidare utmed
vallarne genom .stenhuggeriet samt öfver bergen
utåt Apelvik.. Anda dit kunde man i snön spåra
dem, men der hade de begifvit sig ut på lands-
vägen.
Den vid borggårdsporten posterade vaktknekten.
intill hvilken dörren till matrummet är belägen,
hade funnit dem närvarande högst !, timma förr
än de saknades. I den ändan af rummet, der ifrå-
gavarande fönster är beläget, är mindre ljust, hvil-
ket förklarar, att det kunnat undgå vaktknektens
uppmärksamhet, hvad som tilldrog sig i rummet,
som hade en glasruta å dörren för vaktknektens
observationer. .
Visitationer ha dagligen 2 gånger skett i detta
som i andra rum.
Genom åkande och andra expressbud, äfvensom
pr telegraf, underrättades allmänheten om rymnin-
gen, och bevakning vid alla broöfvergångar i trak-
ten anordnades.
Vid Falkenbergsbron gjordes af den der utställ-
da vakten en icke påräknad fångst. Der smög sig
nattetid öfver bron en person, som, antastad, tog
till bens. Gripen, befanns han hafva varit inne i
Falkenberg och stulit, hvadan han häktades.
I tordags e. m. kommo 3 bönder från Sibbarp
körandes med 3 af rymmarne, hvilka af dem blif-
vit gripne uti en lada i Sibbarp. De voro vid gri-
pandet ännu iklädde fångdrägten och hade icke
medhunnit att under sin korta frihetstid begå nå-
got brott. Den fjerde rymmaren, en gubbe vid
krycka, hade antagligen genast skilt sig från säll-
skapet och är ännu, oss veterligen, icke återfunnen.
(Denne lärer en gång förr hafva rymt från fäst-
ning.) Troligen har han tagit en annan väg; men
antagligt är, att han ej kan hinna långt, innan
äfven han blir fast.
Två samhällets olycksbarn.
Vid Bjäre häradsrätt i Skåne handlägges för
närvarande ett mål, anbängiggjordt af kreno-
länsman Trägårdh mot såväl ordf. och vice ordf.;
hrr F; Suhbr å Huntly och Olof Andersson i
Lyckorna, som äfven mot öfrige medlemmar
i Hjernarps fattigvårdsstyrelse, hvilka anklagas
för att, genom vanvård, hafva varit vållande till
2:ne proletärers, Nils Perssons och dennes son
Nils Peter Nilssons i Lyckorna af Hjernarps
socken, död; Man får bär en talande bild af
på hvad sätt de fattige vårdas i mången för-
samling på landet och en ännu mera upply-
sande bild af huru det kan gå till i en för-
samling, hvars herde är en af de rikaste pre-
ster i stiftet. En rik prest med ihjelsvultna
församlingsmedlemmar, det är en syn som ej
ens de förderfvade judarne på Jesu tid torde
haft att bjuda på! säger Oresunds-Posten härom.
Målet har vid flera rättegångsdagar varit före-
mål för handläggning och Krist.-Bl. meddelar
derom följande:
För utredande af orsaken till de ifrågava-
rande personernas dödssätt uppgräfdes deras lik
och underkastades obduktion, sedan de varit
begrafne nära två månader. Provincialläkaren
Scholander, som verkställde obduktionen; ut-
tryckte i sitt utlåtande den förmodan, att or-
saken till Nils Perssons död varit infammation
i venstra lungan och orsaken till sonens död
katarrh i lungorna och utgjutning i brösthålan;
men huruvida brist på beklädnad och föda före
insjuknandet eller saknad vård under sjukdo-
men, antingen sammanlagda eller hvar för sig
bidragit till sjukdomarnas uppkomst och död-
liga utgång, derom kunde ej af liköppnings-
företeelserna något närmare bestämmas förr än
efter erhållen del af ransakningshandlingarna,
När nämnde provincialläkare erhållit del af
rättegångshandlingarng, afgafs vidare utlåtande,
hvarur vi afskrifva följande, som tillika gifver
en sammanfattning af vittnesberättelserna.
Handlingarne upplysa att aflidne Nils Pers-
son och Nils Peter Nilsson under sista tiden
befunnit sig i ytterligt elände, saknaude kläder
att skyla sig med, enär deras kläder voro så
trasiga, att de knappt hängde tillsammans och
derjemte så smutsiga, att man omöjligen kunde
se af hvad färg de ursprungligen varit, sumt
tulla af ohyra och gifvande ifrån sig en väm-
jelig stank, att Nils Persson jemväl saknade
skodon och förthy måste gå barfota midt i vintren,
att Nils Peter Nilsson hela vintren fått ligga
på golfvet utan täcke, till dess ban insjuknade,
då han fick lägga sig, hos fadren i dennes bänk
och hölja öfver sig ett gammalt bästtäcke, som
fadren för sådant ändamål nyttjade, att de af-
lidne väl ända till på sista tiden kunde arbeta,
men hade svårt att få arbete, hvaremot de icke
kunde verkställa stenslagning, då de ej hade
kläder att skyla sig med, att de många gånger
under vintern före sin död voro både förfrusne
och uthungrade, att de under sista tiden svul-
tit och på alla sätt farit illa, att Nils Peter
Nilsson innan han sjuknade, var förskräckligt
eländig och beklagade sig öfver hunger, att de,
när hungern tog alltför mycket öfverhand, för-
sökte sälja sina usla kläder för att få mat;
samt att, enligt 2:ae vittnens öfvertygelse, de
aflidne dött af hunger (svält), köld och van-
skötsel (ohyra).
Andra vittnen uppgifva att afl: Nils Persson