vakten åt löjto. Baeckström, som sade sig nyss ha
sett i sjökortet. Det vore icke omöjligt, men vitt-
net kunde icke erinra sig, hvarken att lotsen sagt
honom att strömmen var emot, ej heller att löjtna
sjelf sagt detta åt Gadelius. (Komm -kapt: Kafle på-
minde sig att löjtn. sagt någonting om fartyget i
kajutan, men kunde ej minnas hvad detvar). Var
i gunrummet, och hade ej vakt vid påstötningen.
Skyndade upp till backen och såg då i ena båten,
troligen i slupen, 2 man; till barkassen voro äfven
delade 2 man, men dem såg vittnet ej; det var kol-
mörkt, så att ej ens närmast stående personer
kunde igenkännas; arbetade att gifva förända åt
båtarne och firade sedan, när de halades längs
sidan. Hade ej märkt, att sedan båtarne lagt ut,
någon nedgått i dem, men ej heller hört något för-
bud deremot. I slupen voro slutligen 3 man och
i barkassen omkring ett dussin. Såg öfverskeppare
Lindqvist och några andra sysselsatte att hjelpa
upp en man ifrån båtarne, samt hjelpte sjelf, iför-
ening med löjto. Puke, upp en. Hörde nödrop från
dem som lågo i vattnet, hvarom dock ej särskildt
rapporterades. Måste före mastens fall draga sig
tillbaka, och såg ej när barkassen slets loss.
Kapten Lind af Hageby drog sig nu till minnes,
att fockmastens kapande måtte skett sedan slupen
slitits loss, såsom vittnena i dag uppgifvit. Vid
skeppsbrottet har naturligtvis ögonblickets vigt ta-
git uppmärksamheten så i anspråk, att dylika de-
taljer kunnat undfalla minnet.
Det upplystes nu af såväl chefen som löjtn. Puke,
att de återfunna liken tillhörde båtsmännen Pil,
Courage, Sund och Liten. — Det i förra numret
omtalade okända liket hade af kustboerna blifvit
begrafvet.
Understyrman Nilsson hade ej vakt vid tillfäl-
let, och märkte ej stöten, men sprang upp på däck,
när styrman Andersson ropade åt honom att far-
tyget stötte. Nilsson lodade sedermera enligt order.
Hade ej hört befaliningen att ingen obehörig finge
gå i båtarne.
Intet af vittnena hade hört något misthorn. Ett
sådant, hvari blåses med ånga, finnes å Dungeness.
— Det upplystes i dag, att olikheten emellan de
i chefens och i lotsens sjöförklaringar uppgifna vä-
derstrecken har sin orsak deri, att chefens bety-
der strecket på fartygets kompass, hvilken hade
lokalmissvisning, men lotsens det verkliga väder-
strecket.
Machinisten Scherström hade hört såväl stopp
som back kommenderas, och äfven sett machin-
telegrafen röra sig, men vet ej om detta sednare
skedde förut eller samtidigt med kommandot. Se-
dan backning visat sig ändamålslös och propellern
slutligen blifvit afkopplad, dref machinen ensamt
länspumparne, men då pannorna förskjöto sig kunde
ej fortfaras härmed, emedsn pannorna klämde på
ångrören, så att det var fara; att de sednare skulle
sprängas.
Slutligen förtjenar nämnas, såsom ett vackert
prof på mod och pligtkänsla, att, enligt hvad se-
konden nu inför rätten yttrade, machinisten Scher-
ström särdeles väl fyllde sin plats, och med myc-
ket lugn utförde orderna och afgaf rapporter, samt
dröjde i machinrummet, så länge det var möjligt.
Som kl. nu var !, till 5 på e. m. och rätten
varit samlad sedan kl. 10, uppsköts målet till i dag
onsdag. — : (Blekings-Posten).
SOON TEEN ETTAN ALVA ACK HET ABRRENKN FR ENNET E TINETTMENE VR RKAESOD