ra . Hvarjohanda Nyheter. Ett fromt bedrägeri, Ett välklädt fruntimmer med ett litet barn på armen inkom tidigt en morgon i katedralen i Antwerpen, under det att endast en prest ännu var der, hvilken ifrigt sysslade med att putsa och städa altaret. Fruntimret tilltalade honom i allvarliga och gripande ordalag och redogjorde för orsaken till sin djupa sorg. Hennes barn, sade hon; led af en dödlig sjukdom, hvilken motstått de skickligaste läkares bemödanden, och hon sade sig nu vara öfvertygad att intef annat kunde rädda hennes älskling från dödens käftar, än att barnet ett ögonblick finge hvila i den heliga jungfruns armar. En bild i marmor af den heliga jungfrun stod i en nisch, temligen högt upp på väggen, och framför nischen var en liten balkong. Presten lät slutligen beveka sig till att uppfylla fruntimrets begäran: Han hemtade en stege och klef upp till den heliga nischen, gick in på balkongen och, i det han lade barnet i bildens armar, frågade han den tacksamma modren om hon nu vore nöjd: Fullkomligt sade damen, och i det hon försigtigt flyttade stegen så långt åt sidan, att presten icke kunde räcka den, gick hon lugnt ut ur kyrkan samt lemnade det rosenkindade barnet och den förbluffade presten i sin upphöjda ställning hos den heliga jungfrun; der de fingo qvarblifva till dess en af de andra presterna ankom till kyrkan och hjelpte dem ner. Ja, jag tackar! Vid ett nyligen hållet bröllop på landsbygden svarade bruden, en blyg bygdens tärna, då hon af presten tillfrågades, om hon ville hafva denne N. N: till sin kärälskelige make o. s. v.; i det hon slog ned ögonen, rodnade och neg: Ja, jag tackar: Fräga och svar, När går en qvinnas tunga som snabbast? Då hon åker med snälltåg på jernväg. Uttydning på charaden i n:o 630. PFemtiotvå.