ra
. -
Hvarjohanda Nyheter.
Ett fromt bedrägeri, Ett väl-
klädt fruntimmer med ett litet barn på armen
inkom tidigt en morgon i katedralen i Antwer-
pen, under det att endast en prest ännu var
der, hvilken ifrigt sysslade med att putsa och
städa altaret. Fruntimret tilltalade honom i
allvarliga och gripande ordalag och redogjorde
för orsaken till sin djupa sorg. Hennes barn,
sade hon; led af en dödlig sjukdom, hvilken
motstått de skickligaste läkares bemödanden,
och hon sade sig nu vara öfvertygad att intef
annat kunde rädda hennes älskling från dödens
käftar, än att barnet ett ögonblick finge hvila
i den heliga jungfruns armar. En bild i mar-
mor af den heliga jungfrun stod i en nisch,
temligen högt upp på väggen, och framför nischen
var en liten balkong. Presten lät slutligen be-
veka sig till att uppfylla fruntimrets begäran:
Han hemtade en stege och klef upp till den
heliga nischen, gick in på balkongen och, i det
han lade barnet i bildens armar, frågade han
den tacksamma modren om hon nu vore nöjd:
Fullkomligt sade damen, och i det hon för-
sigtigt flyttade stegen så långt åt sidan, att
presten icke kunde räcka den, gick hon lugnt
ut ur kyrkan samt lemnade det rosenkindade
barnet och den förbluffade presten i sin upphöjda
ställning hos den heliga jungfrun; der de fingo
qvarblifva till dess en af de andra presterna
ankom till kyrkan och hjelpte dem ner.
Ja, jag tackar! Vid ett nyligen hål-
let bröllop på landsbygden svarade bruden, en
blyg bygdens tärna, då hon af presten tillfrå-
gades, om hon ville hafva denne N. N: till
sin kärälskelige make o. s. v.; i det hon slog
ned ögonen, rodnade och neg: Ja, jag tackar:
Fräga och svar, När går en qvin-
nas tunga som snabbast? Då hon åker med
snälltåg på jernväg.
Uttydning på charaden i n:o 630.
PFemtiotvå.