denna tillhört det stulna och hos Ringer påträffade kreaturet: Carely hade sjelf tillstått att han mottagit bogen af sin vän, och hans påstående att han fått den till skänks förbättrade icke saken mycket; Det var allmänt bekant att han länge umgåtts förtroligt med Ringer, och man visste bestämdt att denne haft en medbrottsling. En af arrendator Hopkins arbetare hade med ed betygat att han sett två fremmande personer i beteshagen: Foxall hade förklarat att han sett de båda vännerna i sällskap med hvarandra qvällen före den natt, då brottet begicks, och att han när han passerade dem, hört Ringer säga: Kom med mig i natt. Dessutom hade man gjort sig underrättad om att Carely icke sofvit i sitt hem, och tyvärr kunde han icke bevisa, hvar han uppehållit sig, medan stölden föröfvades, Han talade visserligen om att han tillbragt hela den ifrågavarande natten i den stuga, han kort förut hyrt, men ingen hade sett honom, under det han var der, ej heller då han kom dit eller gick derifrån. Alltså blef ingen vigt fästad vid detta påstående. Det syntes på jurymännens ansigten att dessa många omständigheter öfvertygat dem om hans brottslighet. Då han såg dem i ögonen och läste sin dom i dessa, intogs han af förtviflan: Salen; domarne och de många åskådarne dansade för hans syn, ech han måste stödja sig mot karmen al en stol, för att icke falla omkull. Plötsligen återfick han kraft; han rätade ut sig till sin fulla längd, vände sig till Ringer,som stod bredvid honom; och sade med imponerande