XIX.
— Hör hit; Frank, ropade herr Robert en
dag på kontoret; spring till posten med dessa
bref och kom snart tillbaka. Skynda er nu!
Låt se att ni icke påträffas sysselsatt med att
leka på gården; förslösande er husbondes tid;
Hör ni det?
— Jag förslösar aldrig min husbondes tid,
herre; svarade Erank: Jag vet, det är mycket
orätt att göra så: Det har min mor sagt mig.
— Låt bli att svara mig, pojke! yttrade
Blackburn: Annars trakterar jag er med en
dugtig örfil: Hvad bryr jag mig om er mor eller
er sjelf? Hvarföre står ni der och stirrar på
mig; likasom hade ni aldrig sett en gentleman
förr? Hvarföre går ni icke till posten, såsom
jag har befallt?
— Ni har ej lemnat mig brefven ännu, herre;
svarade Frank.
— Tag dem då, sade herr Robert, i det han
med en viss värdighet lade dem från sig på
ipulpeten; Och spring nu; såvida ni ej vill att
jag genom något extra medel skall sätta fart i
benen på er.
— Nu; Cleverdon; när den lille morsgrisen
kar gått sin väg, skall jag tala om att vår
principal är borta: Han kommer efter all san-:
nelikhet icke hem förrän sent i qväll. Derföre
inser jag ej; hvad det tjenar till att jag stan-
nar här längre; Träffar jag er, ni vet hvar?
— Nej; icke i afton, tror jag; herr Robert;
genmälde herr Cleverdon; 0 jag hoppas att
icke heller ni går dit för ofta. Det är ettfar-
ligt ställe; skall jag säga er.
— Nej; det tycker jag visst icke;::: Den