XIX. — Hör hit; Frank, ropade herr Robert en dag på kontoret; spring till posten med dessa bref och kom snart tillbaka. Skynda er nu! Låt se att ni icke påträffas sysselsatt med att leka på gården; förslösande er husbondes tid; Hör ni det? — Jag förslösar aldrig min husbondes tid, herre; svarade Erank: Jag vet, det är mycket orätt att göra så: Det har min mor sagt mig. — Låt bli att svara mig, pojke! yttrade Blackburn: Annars trakterar jag er med en dugtig örfil: Hvad bryr jag mig om er mor eller er sjelf? Hvarföre står ni der och stirrar på mig; likasom hade ni aldrig sett en gentleman förr? Hvarföre går ni icke till posten, såsom jag har befallt? — Ni har ej lemnat mig brefven ännu, herre; svarade Frank. — Tag dem då, sade herr Robert, i det han med en viss värdighet lade dem från sig på ipulpeten; Och spring nu; såvida ni ej vill att jag genom något extra medel skall sätta fart i benen på er. — Nu; Cleverdon; när den lille morsgrisen kar gått sin väg, skall jag tala om att vår principal är borta: Han kommer efter all san-: nelikhet icke hem förrän sent i qväll. Derföre inser jag ej; hvad det tjenar till att jag stannar här längre; Träffar jag er, ni vet hvar? — Nej; icke i afton, tror jag; herr Robert; genmälde herr Cleverdon; 0 jag hoppas att icke heller ni går dit för ofta. Det är ettfarligt ställe; skall jag säga er. — Nej; det tycker jag visst icke;::: Den