Det under resan begagnade sjökortet företeddes
inför rätten och undergöktes, äfvensom loggboken.
Kapten Lind af Hageby, sekond å Orädd, afgaf
härefter en särdeles fullständig berättelse om skepps-
brottet. Han ansåg att korvetten vid sin afgång
från Havre var i fullt segelbart tillstånd, Vinden
var, då korvetten, måndagen d. 3 dec., lemnade
Havre, dubbelrefvad märssegelskultje, men växte
frampå dagen till 3-refvad d:o. På e. m. mellan 5
och 6 rapporterades ned att en fyr syntes, då genast
chefen och omedelbart derefter kapt. Lind af H.
gingo upp på däck. Chefen betraktade fyren, men
hr L. af H. sade att det ej var någon fyr, i hvil-
ken åsigt chefen tycktes instämma. Den sednare
frågade lotsen om fyren, och hr L. af H. gick
upp till lotsen och sade: det der måtte ej vara
någon fyr; lotsen svarade ej något egentligen,
utan tycktes tvehogsen; emellertid märkte hr L. af
H. att lotsen låtit ändra kursen, men hörde ej kom-
mando-orden derom. — Hvad lotsen John Abley
beträffar, yttrar kapten L. af H. att denne, som
lotsat korvetten till Havre, syntes vara skicklig,
hade förut i skymning lotsat korvetten genom
Downs — hvilket är ganska svårt — samt var full-
komligt nykter. — Hr L. af H. gick sedan ned i
gunrummet, men hann blott till bordet, då en be-
synnerlig rörelse hos fartyget förmärktes, den hr
L. af H. ej då kunde förklara, utan yttrade, att
det måtte vara en besynnerlig sjö, som för-
orsakade att fartyget fick en sådan rörelse, men
straxt derefter kände han ännu häftigare rörelser,
hvilka öfvertygade honom att det stötte mot. Då
sprang hr L. af H. upp på däck, der han, ove-
tande om chefen fanns på däck, ropade stopp!
och back! hvilka kommando-ord chefen alldeles
samtidigt utropade. Herr L. af H. gick upp på
kommandobryggan, der han utförde chefens befall-
ningar, såsom att låta berga toppseglet (det enda,
som, jemte förstängstagseglet, vid tillfället fördes),
hvarefter gjordes klart att utsätta barkassen och
slupen. Alle man hade vid stötarne skyndat upp
på däck. Fartyget fortfor att stöta allt hårdare
och hårdare; lod kastades för, akter och midskepps.
— (Man hade icke lodat förr denna dag.) — Machi-
nen gick back utan framgång. Lotsen trodde nu
att ljuset, som synts en tid och sedan försvunnit,
var Hastings fyr. Kapten L. af H. anser numera
att det varit från staden Rye. Detta sken var
hvitt, men kort efter strandningen observerades
ett ögonblick ett rödt sken, som sannolikt var
Dungeness fyr. — Båtarne utsattes om styrbord,
som för tillfället var lä, och der de först lågo
mycket väl. I dem voro icke beordrade andra
än det till dem delta manskapet. Emellertid
nödgade fartygets våldsamma rörelser chefen att
låta kapa fockmasten, och sedan den gått öfver
bord, minskades visgerligen fartygets rörelser,
men det ändrade sitt läge och svängde så att
sjön kom rätt akter ifrån, hvarigenom det blef
svårt att hålla båtarne fast. Order gafs om för-
stärkning af båtarnes förtöjningar, och förstärkning
gjordes också medelst ändar. Afven gaf chefen or-
der att upptaga en kabel; hr L. af H. såg dock ingen
sådan. Straxt derefter såg han slupen slitas loss,
men såg ej barkassen (som kanske då redan var
borta). Hr L. af H. anser att de ej blifvit lös-
gjorda med fit, utan slitits loss af sjön. Order
voro gifna åt löjtnant Puke, som hade uppsigt öf-
ver båtarne, att ingen fick gä nedi dem, utan de
som skulle hålla fast. Kapten L. af H. förklarar
att det var omöjligt att hjelpa båtarne, ty sjö och
flod drefvo dem genast mot land. Från första stund
fartyget stötte på sköts skott och visades blänk-
fyrar. Machinisten rapporterade ordentligt tid ef-
ter annan huru vattnet steg och slutligen nådde
askugnarne, samt att pannorna voro rörda ur sitt
läge: Raketkastningen från land hörjade innan
fockmasten föll, och således äfven förrän båtarne
lösrycktes, och äfven syntes lanternorna till en
lifbåt, som dock icke kunde komma fram.
Fartyget dref under tiden oupphörligt och kasta-
des slutligen på en kabellängds afstånd från stran-
den. Raketiinan var ombord innan 1:a ankaret
fälldes. Raketen förde linan ombord först 24 tim-
me efter båtarnes lösryckande. Sedan räddnings-
stolen blifvit i ordning, börjades räddningsarbetet.
Först skickades konstapeln Jansson i land, deref-
ter några af manskapet, och så löjtnant Norden-
skjöld, som skulle i land kommunicera sig med
folket. Under räddningsarbetet gjorde hr L. af H.
två särskilda gånger rond under däck; efter sista
ronden var blott han sjelf, chefen och lotsen qvar
ombord, hvarefter hr L. af H. for i land, sedan
chefen, och sist lotsen emellan 11 och 12 på nat-
ten. Genast dagen efter börjades bergningen af
proviant, folkets effekter, samt inventa ier; alla berg-
ningsdagarne fortfor blåsten från samma håll, jemte
uppsjö. Manskapet var inqvarteradt i närbelägna
hus å landet och blef mycket väl bemött. Särskildt
omnämnes m:r Higas, den man som skötte raket-
apparaten, för sin oförtröttade välvilja mot de
skeppsbrutne. — Ur L. af H. nämnde äfven, att
han af chefen hört, det ännu ett af de drunknades
lik, utom de 4 som begrofvos å Lydds kyrkogård,
blifvit sedermera funnet, men som var oigenkän-
ligt. På fredagen marscherades till Rye, och der
dröjdes till söndags morgon, då återfärden togs öf-
ver London. De skeppsbrutne marcherade direkt
från Londons bangård, ombord på ångaren Carl
XV, som en halftimma sednare afgick till Göte-
borg. — I Jönköping lemnades 2:ne båtsmän, hvilka
insjuknat.
Löjtnant Beckström berättade, att han
mottog vakten kl. 4 på måndagens e. m. och var
hela tiden på kommandobryggan. Innan ännu ske-
net syntes, frågade löjtnant B. lotsen om han ön-
skade lodning, men denne svarade då, att deticke
behöfdes, men att om man ej fick sigte på Dun-
geness fyr inom en timma så horde lodning ske.
Något vidare tal om lodning förekom ej. Skenet
började synas straxt efter kl. 5, och löjtnant B.
och lotsen samtalade härom. Skenet syntes något
förligare än tvärs om babord, och var mycket
svagt, liksom en reflektion. Kort förrån skenet
-synteg hade kursen, pä lotsens begäran, blifvit än-
drad ifrån N.O.t. N. till N.O. på kompassen, men
straxt efter det skenet varsnades, Jät lotsen ändra
a PETE AR NR RR