Kristus och Petrus på resa, Skådespelaren Zimmermann; som öfverallt skördade rikligt bifall för sitt spel; hade en gång gifvit gästroller i Danzig och der förtjent mycket pengar. Men det oaktadt voro pengarne inom några dagar upprumlade; och en morgon var den namnkunnige skådespelaren — hvilken i syunerhet såsom Hamlet i hög grad förtjust publiken — spårlöst försvunnen: Några, år senare stod en man; iklädd en brokig jacka, på torget i en liten pommersk by och förkunnade med hög röst att ett namnkunnigt skådespelaresällskap samma afton i stora salen på värdshuset Blå oxen skulle uppföra en storartad dram: Öfverallt på husknutarne voro äfven alnslånga affischer uppklistrade, och på dessa lästes med jättestora ord: I dag skall man ha äran att uppföra: Kristus och Petrus på resa; Stor biblisk dram i 5 akter. Personerna: Kristug . . . . . . . Hr Zimmermann. Petrus . Pumpendorff. Soldater, jungfrur, judar, barn, menniskor, folk. Början sker kl. 7 e. m. Entrå: 2 groschen. Honoratiores betala efter godtycke. De hederliga pommerska bönderna slogo händerna tillsammans i förtjusning öfver den förväntade herrligheten, som de skulle få skåda på Blå Oxem; och emhvar, som icke egde två groschen; lånade sig fram för att få njuta af spektaklet: De enfaldiga landtboarna anade icke att det stora skådespelaresällskapet bestod af blott en enda person, den namnkunnige Zimmermann, ty hans kamrat Pumpendorff var ingen annan än krögar-drängen; hvilken han inlärt Petri roll. Klockan 7 var Blå Oxens sal öfverfylld: — Till och med amtmannen; fogden och barberaren voro der och hade intagit hedersplatserna på första bänken: Just som klockan slog 7; uppdrogs mot taket det skynke, som skulle föreställa ridå, och Kristus jemte Petrus visade sig på scenen, begge. utstyrda med hvar sitt långa svarta skägg och insvepta i hvita lakan: Dagen redan gryr! deklamerade Kristus med patos. Vänta mig här, min käre Petrus! Så snart tuppen gal, är jag åter hos dig.. Derefter aflägsnade han sig gravitetiskt genom fonddörren. Petrus började att med stora steg gå af och an, och efter en suck utbrast han: Ack, om tuppen bara ville gala; men ännu hörs han inte afl Derpå stannade han, lade handen för bröstet, suckade ånyo och upprepade: Ack; om tuppen bara ville gala, men ännu hörs han inte af Nu tog han åter några steg och reciterade för tredje gången: Ack; om tuppen bara ville gala, men ännu hörs han inte afl Publiken lyssnade andäktigt och med verkligt tyskt tålamod en hel qvart på dessa ord, men då förlorade den tålamodet. Äfven Petrus sjelf började känna sig otreflig till mods: Han upprepade likväl troget sitt: Ack, om tuppen bara ville gala, men ännu hörs han inte afl Vidare; vidare i textenl! dristade sig slutligen amtmannen att utbrista, i det han reste sig. Ska vi inte få höra något annat för våra pengar? Då utropade Petrus med ännu mer klagande röst, i det han aftog skägget och med detsamma torkade ångestsvetten ut pannan: Ack; herr amtman; om tuppen bara ville gala, men ännu hörs han inte afl Nå, men se Jonas!s utbrast härvid hela publiken oeh störtade in på scenen, misstänkande att något gyckel var å färde. Man fann der ej heller någon mer än Petrus : : : Kristus hade gett sig af med kassan. De lurade bönderna. vände nu sin harm mot Jonas, som emellan de på hans rygg haglande käpprappen envist upprepade: Ack, go vänner, om tuppen bara ville gala — gala; ja. men ännu hörs han inte afl,