Kristus och Petrus på resa,
Skådespelaren Zimmermann; som öfverallt
skördade rikligt bifall för sitt spel; hade en
gång gifvit gästroller i Danzig och der för-
tjent mycket pengar. Men det oaktadt voro
pengarne inom några dagar upprumlade; och
en morgon var den namnkunnige skådespelaren
— hvilken i syunerhet såsom Hamlet i hög
grad förtjust publiken — spårlöst försvunnen:
Några, år senare stod en man; iklädd en
brokig jacka, på torget i en liten pommersk
by och förkunnade med hög röst att ett namn-
kunnigt skådespelaresällskap samma afton i
stora salen på värdshuset Blå oxen skulle
uppföra en storartad dram: Öfverallt på hus-
knutarne voro äfven alnslånga affischer uppkli-
strade, och på dessa lästes med jättestora ord:
I dag skall man ha äran att uppföra:
Kristus och Petrus på resa;
Stor biblisk dram i 5 akter.
Personerna:
Kristug . . . . . . . Hr Zimmermann.
Petrus . - Pumpendorff.
Soldater, jungfrur, judar, barn, menniskor, folk.
Början sker kl. 7 e. m.
Entrå: 2 groschen. Honoratiores betala
efter godtycke.
De hederliga pommerska bönderna slogo hän-
derna tillsammans i förtjusning öfver den för-
väntade herrligheten, som de skulle få skåda
på Blå Oxem; och emhvar, som icke egde två
groschen; lånade sig fram för att få njuta af
spektaklet:
De enfaldiga landtboarna anade icke att det
stora skådespelaresällskapet bestod af blott en
enda person, den namnkunnige Zimmermann,
ty hans kamrat Pumpendorff var ingen annan
än krögar-drängen; hvilken han inlärt Petri roll.
Klockan 7 var Blå Oxens sal öfverfylld: — Till
och med amtmannen; fogden och barberaren
voro der och hade intagit hedersplatserna på
första bänken:
Just som klockan slog 7; uppdrogs mot taket
det skynke, som skulle föreställa ridå, och
Kristus jemte Petrus visade sig på scenen, begge.
utstyrda med hvar sitt långa svarta skägg och
insvepta i hvita lakan:
Dagen redan gryr! deklamerade Kristus
med patos. Vänta mig här, min käre Petrus!
Så snart tuppen gal, är jag åter hos dig.. Der-
efter aflägsnade han sig gravitetiskt genom fond-
dörren.
Petrus började att med stora steg gå af och
an, och efter en suck utbrast han: Ack, om
tuppen bara ville gala; men ännu hörs han inte
afl Derpå stannade han, lade handen för
bröstet, suckade ånyo och upprepade: Ack; om
tuppen bara ville gala, men ännu hörs han inte
af Nu tog han åter några steg och recite-
rade för tredje gången: Ack; om tuppen bara
ville gala, men ännu hörs han inte afl
Publiken lyssnade andäktigt och med verk-
ligt tyskt tålamod en hel qvart på dessa ord,
men då förlorade den tålamodet. Äfven Pe-
trus sjelf började känna sig otreflig till mods:
Han upprepade likväl troget sitt: Ack, om
tuppen bara ville gala, men ännu hörs han
inte afl
Vidare; vidare i textenl! dristade sig slut-
ligen amtmannen att utbrista, i det han reste
sig. Ska vi inte få höra något annat för våra
pengar?
Då utropade Petrus med ännu mer klagande
röst, i det han aftog skägget och med det-
samma torkade ångestsvetten ut pannan: Ack;
herr amtman; om tuppen bara ville gala, men
ännu hörs han inte afl
Nå, men se Jonas!s utbrast härvid hela pu-
bliken oeh störtade in på scenen, misstänkande
att något gyckel var å färde.
Man fann der ej heller någon mer än Pe-
trus : : : Kristus hade gett sig af med kassan.
De lurade bönderna. vände nu sin harm mot
Jonas, som emellan de på hans rygg haglande
käpprappen envist upprepade: Ack, go vän-
ner, om tuppen bara ville gala — gala; ja.
men ännu hörs han inte afl,