treflige krogen stod redan lefvände för den döde kämpen; under det att drabanterna lyftade upp honom för att deponera honom bakom kulisserna; då han plötsligt till sin bestörtning hör höfdingens röst: Nej, låt honom ligga qvar! Han lefver visst ännu, — men skaffa fort bort de andrela För öppen ridå måste den olycklige ligga till aktens slut, och förmådde blott gifva sin harm luft i en arg hviskning,; då hans höfvitsman; under synbara tecken af oro; lutade sig ner öfver honom för att undersöka; huru nära döden han var; men i sjelfva verket för att säga: I qväll följas vi åt hem.