treflige krogen stod redan lefvände för den döde
kämpen; under det att drabanterna lyftade upp
honom för att deponera honom bakom kulis-
serna; då han plötsligt till sin bestörtning hör
höfdingens röst: Nej, låt honom ligga qvar!
Han lefver visst ännu, — men skaffa fort bort
de andrela
För öppen ridå måste den olycklige ligga
till aktens slut, och förmådde blott gifva sin
harm luft i en arg hviskning,; då hans höfvits-
man; under synbara tecken af oro; lutade sig
ner öfver honom för att undersöka; huru nära
döden han var; men i sjelfva verket för att
säga: I qväll följas vi åt hem.