med tillit påräknande eder upplysta medverkan i allt som är afsedt att bereda allmänt väl, tillönskar jag eder den frukt af edra öfverläggningar; att ett tacksamt fädernesland :må räkna eder bland dem, :som varaktigt främjat dess ära och lycka: jag förklarar nu denna riksdag öppnad och förblifver eder, gode herrar och svenske män, alle samtligen samt hvar och en i synnerhet, med all kunglig nåd och ynnest städse väl bevågen. fäDerefter uppläste justitie-statsministern, frih. de Geer delar af berättelsen om hvad i rikets styrelse tilldragit sig sedan sednaste riksdagen: w, Första kammarens talman; grefve Lagerbjelke framträdde derpå och talade: aStormäktigste allernådigste konung!4 Till följd af grundlagens bud och hjertats maning anhåller riksdagens förste kammare att inför E. K. M:t få frambära uttrycken af djup vördnad och undersåtlig tillgifvenhet. bkäFrån fordomtima hafva folkfrihet och konungamakt varit krafter, som åt det svenska samhället gifvit frisk utveckling och hållfast styrka. Förenade genom enig samverkan hafva det fört detta samhälle till ärans och ryktets höjder; och om når gon gång deras förbund rubbats, var alltid för det ela ofärd nära. Ett nytt insegel under samma för bund är den riksdagsordning, som nu för första gången tillämpas. Föreslagen af konungen gör den riksdagens sammansättning uteslutande beroende af folket: fn makt står dock öfver både konung och folk — lagens välde. Under lagen, med konungen, genom folket, är på samma gång inledningen och grundstenen i den svenka statsrätten. Denna rätt, urgammal till sin grund, föryngrad till sin form, är mäktig att hos sig förena den friska kärna af det amla med den lifvade kraften af det nya. Måtte erföre enighet och förtroende, upplysning och kraft alltid herrska; måtte det högsta målet städse törblifva konungs och fäderneslands sanna ära och ycka. . Då rikets ständer sednast åtskildes brann kriget inom vår verldsdel, och ingen kunde då förutsäga huru långt dess förhärjande eld skulle sträcka sig. Detta krig, ehuru betydelsefullt till sina följder, blef endast af kort varaktighet, och vårt land har, deraf oberördt, fått njuta fredens välsignelser, men tillika erhållit en kraftig maning att i egen styrka söka sin trygghet. Denna tid har dock i mer än ett afseende äfven för Svea land varit en tid af prötning, Den har varit det genom en farsots härjningar; den har varit det synnerligast genom förlägenhet i penningrörelsen. Denna förlägenhet har ännu icke upphört; men kraften i det svenska sinnet låter sig icke af svårigheter förlamas, den här sökt bjelp i ihärdighet och arbete. ed saon känsla af liflig tacksamhet för E. K. M:ts landsfaderliga omsorger för sitt folks väl, och under nedkallande af den Högstes välsignelse öfver konung och konungahns, anhäller första kammaren underdånigst att i E. K. M:ts nåd och ynnest städse få vara innesluten. Andra kammarens talman; biskop Sundberg; höll derefter följande tal: Stormäktigste allernådigaste Konung. Denna stund, då svenska: folkets ombud första gången efter nu gällande riksdagsordning stå sam ade inför E. K. M:ts tron, är en stund gom manar fram stora minnen och stora förhoppningar. Hon återför nemligen tanken tillbaka på afslutade århundraden, under hvilka de fyra riksstånden utöfvat folkets lagstiftningsrätt och här afgifvit försäkringar, dem de genom en ärorik verksamhet bekräftat. Men hon hänvisar tillika på en i mer än vanlig bemärkelse ny framtid, i det hon slår upp första sidan af en bok, hvars alla blad ännu äro oskrifna. Vi tro och vi hoppas, atthvad som från i dag kommer att på dem upptecknas skall, äfven det, bära vitnesbörd om redligt arbete för ett älskadt fäderneslands välgån i hjerta, att Gud dertil HBland de många vigtiga angolä enheter, som när mast skola af riksdagen behandlas, kan måhända ingen göra anspråk på bestämdt företräde framför de öfriga. Två frågor hafva emellertid de sist gångna månaderna synnerligen varit föremål för öfverläggningar och samtal man och man emellan. Denoena af dessa rör penningställningen i landet, den andra törsVarsverket. Om ock, hvad den förra beträffar, åsigterna icke alltid visat sig tillräckligt klara an åenderepresentationens förmåga att afbjolpa tillfälliga förlägenheter, så har likväl med omisskännelig tydlighet och kräft nödvändigheten af sparsamhet blifvit allmänt uttalad. Feke desto mindre kräfver den sistnämnda frågans nöjaktiga lösning betydliga uppoffringar, hvilka manlika allmänt är beredvillig att underkasta sig, ty icke ens blodet får sparas, om det gäller att dermed: betrygga fosterjordens frihet. Sannolikt blifva väl meningarne delade om sättet och medlen för sakens befrämjande, men fullkomlig enighet råderi orubblig trohet samt den djupaste vördnad och tillgifvenhet för E. K. M:t och dess hus. Då riksdagens andra kammare nu härom i underdånighet afgifver sin lifliga försäkran, anhåller den äfven att i E.K. M:tslnådiga ynnest och bevågenhet städse 1å vara innesluten. seRiksmarskalken kom nu och gjorde med sin staf ett tecken, hvatpå talmännen framgingo och kysste konungen på hand — en ceremoni som vi trott nu ej mer skulle komma i fråga; och hvilken för sjelfständige och förståndige män bör förefalla både löjlig och motbjudande såsom etikettssak;: Processionen aflägsnade sig nu i samma ordning som den kommit: De båda drottningarne; hertiginnorna, prinsessan Lovisa samt tre af de små arffurstarne åsågo akten från en särskild plats å läktaren till venster om tronen; På en läktare å motE och vi bedja af innersta ville gifva sin välsignelse.