med tillit påräknande eder upplysta medverkan
i allt som är afsedt att bereda allmänt väl,
tillönskar jag eder den frukt af edra öfverlägg-
ningar; att ett tacksamt fädernesland :må räkna
eder bland dem, :som varaktigt främjat dess
ära och lycka:
jag förklarar nu denna riksdag öppnad och
förblifver eder, gode herrar och svenske män,
alle samtligen samt hvar och en i synnerhet,
med all kunglig nåd och ynnest städse väl
bevågen.
fäDerefter uppläste justitie-statsministern, frih.
de Geer delar af berättelsen om hvad i rikets
styrelse tilldragit sig sedan sednaste riksdagen:
w, Första kammarens talman; grefve Lagerbjelke
framträdde derpå och talade:
aStormäktigste allernådigste konung!4
Till följd af grundlagens bud och hjertats maning
anhåller riksdagens förste kammare att inför E. K.
M:t få frambära uttrycken af djup vördnad och un-
dersåtlig tillgifvenhet.
bkäFrån fordomtima hafva folkfrihet och konunga-
makt varit krafter, som åt det svenska samhället
gifvit frisk utveckling och hållfast styrka. Före-
nade genom enig samverkan hafva det fört detta
samhälle till ärans och ryktets höjder; och om når
gon gång deras förbund rubbats, var alltid för det
ela ofärd nära. Ett nytt insegel under samma för
bund är den riksdagsordning, som nu för första gån-
gen tillämpas. Föreslagen af konungen gör den
riksdagens sammansättning uteslutande beroende af
folket: fn makt står dock öfver både konung och
folk — lagens välde. Under lagen, med konungen,
genom folket, är på samma gång inledningen och
grundstenen i den svenka statsrätten. Denna rätt,
urgammal till sin grund, föryngrad till sin form, är
mäktig att hos sig förena den friska kärna af det
amla med den lifvade kraften af det nya. Måtte
erföre enighet och förtroende, upplysning och kraft
alltid herrska; måtte det högsta målet städse tör-
blifva konungs och fäderneslands sanna ära och
ycka.
. Då rikets ständer sednast åtskildes brann kriget
inom vår verldsdel, och ingen kunde då förutsäga
huru långt dess förhärjande eld skulle sträcka sig.
Detta krig, ehuru betydelsefullt till sina följder, blef
endast af kort varaktighet, och vårt land har, deraf
oberördt, fått njuta fredens välsignelser, men tillika
erhållit en kraftig maning att i egen styrka söka
sin trygghet. Denna tid har dock i mer än ett af-
seende äfven för Svea land varit en tid af prötning,
Den har varit det genom en farsots härjningar; den
har varit det synnerligast genom förlägenhet i pen-
ningrörelsen. Denna förlägenhet har ännu icke upp-
hört; men kraften i det svenska sinnet låter sig icke
af svårigheter förlamas, den här sökt bjelp i ihär-
dighet och arbete.
ed saon känsla af liflig tacksamhet för E. K.
M:ts landsfaderliga omsorger för sitt folks väl, och
under nedkallande af den Högstes välsignelse öfver
konung och konungahns, anhäller första kammaren
underdånigst att i E. K. M:ts nåd och ynnest städse
få vara innesluten.
Andra kammarens talman; biskop Sundberg;
höll derefter följande tal:
Stormäktigste allernådigaste Konung.
Denna stund, då svenska: folkets ombud första
gången efter nu gällande riksdagsordning stå sam
ade inför E. K. M:ts tron, är en stund gom
manar fram stora minnen och stora förhoppningar.
Hon återför nemligen tanken tillbaka på afslutade
århundraden, under hvilka de fyra riksstånden ut-
öfvat folkets lagstiftningsrätt och här afgifvit för-
säkringar, dem de genom en ärorik verksamhet be-
kräftat. Men hon hänvisar tillika på en i mer än
vanlig bemärkelse ny framtid, i det hon slår upp
första sidan af en bok, hvars alla blad ännu äro
oskrifna. Vi tro och vi hoppas, atthvad som från
i dag kommer att på dem upptecknas skall, äfven
det, bära vitnesbörd om redligt arbete för ett älskadt
fäderneslands välgån i
hjerta, att Gud dertil
HBland de många vigtiga angolä enheter, som när
mast skola af riksdagen behandlas, kan måhända
ingen göra anspråk på bestämdt företräde framför
de öfriga. Två frågor hafva emellertid de sist gångna
månaderna synnerligen varit föremål för öfverlägg-
ningar och samtal man och man emellan. Denoena
af dessa rör penningställningen i landet, den andra
törsVarsverket. Om ock, hvad den förra beträffar,
åsigterna icke alltid visat sig tillräckligt klara an
åenderepresentationens förmåga att afbjolpa tillfäl-
liga förlägenheter, så har likväl med omisskännelig
tydlighet och kräft nödvändigheten af sparsamhet
blifvit allmänt uttalad. Feke desto mindre kräfver den
sistnämnda frågans nöjaktiga lösning betydliga upp-
offringar, hvilka manlika allmänt är beredvillig att un-
derkasta sig, ty icke ens blodet får sparas, om det
gäller att dermed: betrygga fosterjordens frihet. San-
nolikt blifva väl meningarne delade om sättet och
medlen för sakens befrämjande, men fullkomlig enig-
het råderi orubblig trohet samt den djupaste vördnad
och tillgifvenhet för E. K. M:t och dess hus. Då
riksdagens andra kammare nu härom i underdånig-
het afgifver sin lifliga försäkran, anhåller den äfven
att i E.K. M:tslnådiga ynnest och bevågenhet städse
1å vara innesluten.
seRiksmarskalken kom nu och gjorde med sin
staf ett tecken, hvatpå talmännen framgingo och
kysste konungen på hand — en ceremoni som
vi trott nu ej mer skulle komma i fråga; och
hvilken för sjelfständige och förståndige män
bör förefalla både löjlig och motbjudande så-
som etikettssak;: Processionen aflägsnade sig nu
i samma ordning som den kommit:
De båda drottningarne; hertiginnorna, prin-
sessan Lovisa samt tre af de små arffurstarne
åsågo akten från en särskild plats å läktaren
till venster om tronen; På en läktare å mot-
E och vi bedja af innersta
ville gifva sin välsignelse.