Riksståndens sessionsrum förr i tiden, Det är icke endast inom den ena statsmakten som lyxen här stigit, utan äfven hos den andra är den, såsom nya riksdagshuset bevisar; större än förr. Man upplyses härom af ettintressant bref i Göteborgs-Posten: Det skall kanske intressera er att känna huru rikets ständer förr voro logerade. Anda till på 1820-talet var den stora riddarhussalen under hela vintern alls icke uppvärmd. Adelns ledamöter begagnade derföre ytterplaggen inne i salen. Landtmarskalken satt i stor pels och ytterstöflor af skälskinn. Vid 1818 års riksdag föranledde ett förslag om kakelugnarz anskaffande en liflig debatt. För min del tycker jag, yttrade öfverste Ambrosius Bergman, att ridderskapet och adelns ledamöter och särdeles de yngre ej böra nitälska för konstlad värme. Fosterlandskärleken bör värma 088. Våra förfäder tvekade ej att sofva på slagfälten, utan att som vi begagna vargskinnspelssr inom hus. Adeln hade dock en egen lokal; men icke något af de öfriga stånden. Presteståndets sessioner höllos i Stockholms konsistoriilokal i Storkyrkan. Den var både trång och kall — så kall att vid 1818 årg riksdag samlades ståndet under januari månad i erkebiskopens egen våning emedan den nödtorfteligen kunde uppvärmas. Borgareståndet samlades på börsen, och trifdes der så väl, att ståndet envist vägrade att samtidigt med de öfriga ofrälse stånden fytta till det af riksgäldskontoret afträdda, för de tre stånden inredda huset på Riddarholmen, som nu blifvit förvandladt till riksdagshus. Borgareståndet kunde ej förmås 1830 taga sin nya lokal till godo. När ståndet vid nämnde riksdag fordrade en beqvämare ioredning, än den nyss verkställda, yttrade Anders Joachimson från Östergötland: Borgarnes anspråk på stor beqväm