Riksståndens sessionsrum förr i
tiden,
Det är icke endast inom den ena statsmak-
ten som lyxen här stigit, utan äfven hos den
andra är den, såsom nya riksdagshuset bevisar;
större än förr. Man upplyses härom af ettin-
tressant bref i Göteborgs-Posten:
Det skall kanske intressera er att känna huru
rikets ständer förr voro logerade. Anda till på
1820-talet var den stora riddarhussalen under hela
vintern alls icke uppvärmd. Adelns ledamöter be-
gagnade derföre ytterplaggen inne i salen. Landt-
marskalken satt i stor pels och ytterstöflor af skäl-
skinn. Vid 1818 års riksdag föranledde ett förslag
om kakelugnarz anskaffande en liflig debatt. För
min del tycker jag, yttrade öfverste Ambrosius
Bergman, att ridderskapet och adelns ledamöter
och särdeles de yngre ej böra nitälska för konst-
lad värme. Fosterlandskärleken bör värma 088.
Våra förfäder tvekade ej att sofva på slagfälten,
utan att som vi begagna vargskinnspelssr inom
hus. Adeln hade dock en egen lokal; men icke
något af de öfriga stånden. Presteståndets sessio-
ner höllos i Stockholms konsistoriilokal i Storkyr-
kan. Den var både trång och kall — så kall att
vid 1818 årg riksdag samlades ståndet under janu-
ari månad i erkebiskopens egen våning emedan
den nödtorfteligen kunde uppvärmas. Borgarestån-
det samlades på börsen, och trifdes der så väl, att
ståndet envist vägrade att samtidigt med de öfriga
ofrälse stånden fytta till det af riksgäldskontoret
afträdda, för de tre stånden inredda huset på Rid-
darholmen, som nu blifvit förvandladt till riksdags-
hus. Borgareståndet kunde ej förmås 1830 taga
sin nya lokal till godo. När ståndet vid nämnde
riksdag fordrade en beqvämare ioredning, än den
nyss verkställda, yttrade Anders Joachimson från
Östergötland: Borgarnes anspråk på stor beqväm-