Operamaskeraden, Under gårdagens lopp ha vi erhållit en mängd muntliga och skriftliga meddelanden af det starka missnöje, som väckts deraf att kungl. teaterdirektionen insläppt ett alltför stort antal gäster å sin maskerad och illa sörjt för beqvämlighet vid ingången. Många hafva äfven ansett att Dagens Nyheter i sin berättelse alltför beskedligt omtalat dessa missförhållanden. Vi meddela en af skrifvelserna, hvilken fäster uppmärksamhet på en omständighet, som kungl. teaterdirektionen bör göra det största afseende uppå vid en annan maskerad. Att vi icke skarpare betonat tadlet af felaktigheterna har sin förklaring deri, att kungl. teaterns direktion hade fullkomligt tillfälle nder sjelfva maskeraden att inse sina misstag och att från ett par tusen personer höra en så allmän och bitter klagan, att det skulle varit grymt att lägga ytterligare sten på börda. . Den insända skrifvelsen lyder som följer: 5 Till redaktionen af Dagens Nyheter! I himlens namn hvilken beskedlighetskänsla har fålt makt med er, min herre! Hade ni det verkligen så angenämt på maskeraden, som ni låter påskina i dagens nummer? Tillåt oss då tro och påstå, att det måtte ha varit icke bloit ett enstaka fall, utan ett fall under speciela omständigheter — och vi gratulera er då i alla afeeenden såsom lyckligt lottad. Men om eder kind blef smekt i hemlighet af lyckans fina små fingrar, min herre, så bör detta icke vara skäl mog för er att föra hela er stora publik bakom ljuset. Vi anse dock edert referat om maskeraden som ett försök att göra detta. I hvad afsigt? Bestämmas edra åtagna skyldigheter mot allmänheten af konsiderationer för enskilda? Vi vilja ej tro det om Dagens Nyheter! i Ni borde ha märkt, min herre, att trängseln var så stor att man ej hade tid (tilifälle?) att konversera eller skärskåda hvarandra, såsom ni påstår; men vi vilja lemna detta, glömma obehaget, att icke säga faran af att nödgas i den kalla qvällsluften sitta 1!2 timma i vagnen och derefter, till hälften ibjelklämd, få stå !2 timma i det rysligt dragiga afklädesrummet innan man kunde komma derifrån till salongen — vi anmärka i parenthes; att luften i stora. trappan var väl tjock och fet af ångorna dels. från operakällaren; dels ifrån buffeterna! — vi vilja som sagdt glömma detta; men säg oss, hr redaktör, huru skulle ni burit er åt ifall elden kommit lös inom teaterhuset? Der fanns till:räckligt med lågor och eldfängda saker för att man skulle kunna antaga en sådan olycklig :möjlighet — huru skulle ni burit er åt? Antag att elden kommit lös i korridoren utanför kungTiga logen; (den enda öppna utoch ingång) hvad hade följden blifvit? Ni hade släckt elden, säger ni? Vi heraställa dock om ett sådant antagande eller hopp bort afhålla maskerad-arranörerna från att tänka på möjligheten af den olyckligaste utgång, helst det här var fråga om 3,000 menniskors lif, som kunnat komma att sväfva i fara. Nu fick maskeraden i detta afseende en lycklig utgång, men det fanns tyvärr :så mycket annat som för mängden af besökande störande inverkade på det behagliga intryck. och angenäma minne, enhvar säkert hoppats få till vinst, för allt besvär med tillredelserna till denna maskerad (och deribland måste undertecknade tyvärr räkfa sig); att vi anse det alldeles olämpligt att uppstämma äfven de bäst maskerade lofsånger öfver en tillställning, som hvarken hr Blanch, (den Dagens Nyheter särskildt gjort sig besvär att få utpuffad!(?) eller kungliga teaterdirektionen ha någon särdeles heder af; Marie Louise. —