Operamaskeraden,
Under gårdagens lopp ha vi erhållit en mängd
muntliga och skriftliga meddelanden af det
starka missnöje, som väckts deraf att kungl.
teaterdirektionen insläppt ett alltför stort antal
gäster å sin maskerad och illa sörjt för be-
qvämlighet vid ingången. Många hafva äfven
ansett att Dagens Nyheter i sin berättelse allt-
för beskedligt omtalat dessa missförhållanden.
Vi meddela en af skrifvelserna, hvilken fäster
uppmärksamhet på en omständighet, som kungl.
teaterdirektionen bör göra det största afseende
uppå vid en annan maskerad.
Att vi icke skarpare betonat tadlet af felak-
tigheterna har sin förklaring deri, att kungl.
teaterns direktion hade fullkomligt tillfälle n-
der sjelfva maskeraden att inse sina misstag
och att från ett par tusen personer höra en så
allmän och bitter klagan, att det skulle varit
grymt att lägga ytterligare sten på börda.
. Den insända skrifvelsen lyder som följer:
5 Till redaktionen af Dagens Nyheter!
I himlens namn hvilken beskedlighetskänsla
har fålt makt med er, min herre! Hade ni det
verkligen så angenämt på maskeraden, som ni
låter påskina i dagens nummer? Tillåt oss då
tro och påstå, att det måtte ha varit icke bloit
ett enstaka fall, utan ett fall under speciela
omständigheter — och vi gratulera er då i alla
afeeenden såsom lyckligt lottad. Men om eder
kind blef smekt i hemlighet af lyckans fina små
fingrar, min herre, så bör detta icke vara skäl
mog för er att föra hela er stora publik bakom
ljuset. Vi anse dock edert referat om maske-
raden som ett försök att göra detta. - I hvad
afsigt? Bestämmas edra åtagna skyldigheter mot
allmänheten af konsiderationer för enskilda? Vi
vilja ej tro det om Dagens Nyheter! i
Ni borde ha märkt, min herre, att trängseln
var så stor att man ej hade tid (tilifälle?)
att konversera eller skärskåda hvarandra, så-
som ni påstår; men vi vilja lemna detta, glömma
obehaget, att icke säga faran af att nödgas i
den kalla qvällsluften sitta 1!2 timma i vagnen
och derefter, till hälften ibjelklämd, få stå !2
timma i det rysligt dragiga afklädesrummet
innan man kunde komma derifrån till salongen
— vi anmärka i parenthes; att luften i stora.
trappan var väl tjock och fet af ångorna dels.
från operakällaren; dels ifrån buffeterna! — vi
vilja som sagdt glömma detta; men säg oss, hr
redaktör, huru skulle ni burit er åt ifall elden
kommit lös inom teaterhuset? Der fanns till-
:räckligt med lågor och eldfängda saker för att
man skulle kunna antaga en sådan olycklig
:möjlighet — huru skulle ni burit er åt? Antag
att elden kommit lös i korridoren utanför kung-
Tiga logen; (den enda öppna ut- och ingång)
hvad hade följden blifvit? Ni hade släckt elden,
säger ni? Vi heraställa dock om ett sådant an-
tagande eller hopp bort afhålla maskerad-arran-
örerna från att tänka på möjligheten af den
olyckligaste utgång, helst det här var fråga om
3,000 menniskors lif, som kunnat komma att
sväfva i fara. Nu fick maskeraden i detta af-
seende en lycklig utgång, men det fanns tyvärr
:så mycket annat som för mängden af besökande
störande inverkade på det behagliga intryck. och
angenäma minne, enhvar säkert hoppats få till
vinst, för allt besvär med tillredelserna till denna
maskerad (och deribland måste undertecknade
tyvärr räkfa sig); att vi anse det alldeles olämp-
ligt att uppstämma äfven de bäst maskerade
lofsånger öfver en tillställning, som hvarken hr
Blanch, (den Dagens Nyheter särskildt gjort sig
besvär att få utpuffad!(?) eller kungliga
teaterdirektionen ha någon särdeles heder af;
Marie Louise.
—