II.
Han återkom efter få minuter förande. vid
armen en liten varelse; så fin och späd, act jag
genast fattade deltagande för henne: Hon, tyck-
tes vara på sin höjd 18 år; och hennes toilett
var ytterst elegant: Säkert hade hon; medan
hon klädde sig; tänkt på att behaga den otack-
samme hr von E:; och jag erfor ett innerligt
medlidande, blandadt med djup förtrytelse öfver
att se henne behandlas med ett så ovärdigt
lättsinne:
Hon satte sig bredvid mig och betraktade
mig nyfiket:
Hennes blyghet i tal och skick kontrasterade
så sällsamt mot det ställe; der vi befunno oss,
och den roll man lät henne spelas, att hon till-
vann sig min innerliga välvilja.
— Ja, mitt barn, — sade jag; — ni är en
intagande flicka, som förtjenar att vara älskad
utan delning. Eller hvad säger du; Hugo? fä:
— En mycket treflig början; svarade han
med harmsen förvirring:
Jag vände mig till den unga flickan och
återtog:
— Jag har velat se er för att få ge er ett
godt råd. Har icke herr v: E:; ofta sagt att
han älskar er, och ingen annan än er?
— Åck jo, min fru!
— Och ni älskar honom också?
— Ack ja; min fru!
(Forts.) 3