ster i den vägen, ty jag vet att du kort derefter gick och gällde för att vara kär öfver öronen i en annan qvinna. Man påstår till och med; att det var denna olyckliga passion; som dref dig bort ifrån Stockholm; Aldrig skall jag kunna glömma det ystra, klingande skratt, hvarmed herr v: E: inledde sitt svar: — Jag kär! Nå ja, det är möjligt, sådant händer mig ofta: Men olyckligt kär!.:;:ha ha ha!.:. det hörs att du icke känner mig; vackra :.masque! Man har grymt missbrukat din lättro:genhet, då man sagt dig något sådant: Jag har alltid vetat att i tid trösta mig öfver de -qvinnors hårdhet; som icke förstått att uppskatta mitt värde ss: Eljest; — tillade han med en mine : af obeskriflig; nästan älskvärd sjelfbelåtenhet; — Yhar olyckan varit mig så främmande; att jag ) knappt kan erinra mig henne; och till ytterrmera visso vill jag i förtroende omtala för dig, satt jag just i afton har i mitt sällskap en liten vet flicka; som väntar mig på tredje raden: Jag vill ingenting fördölja, och jag tillstår de Yföre att denna oväntade bekännelse af min ff I .illbedjare gjorde på mig ett föga angenämt intr vck. Han beröfvade mig en af mina illusic ner, 2 af dem som äro 0ss qvinnor kär rast, — derföre 2tt de icke kosta oss några uppoffring: I: Viss rligen var denna känsla endast 5fvergå: ne le; mer jag tyckte dock att han förjente cm liten inktan; ty antingen hade han bedragit mm ig några månader förut; då han visade sier på St ionerad och förtviflad; eller ock varrade as ha 2 2 då han alldeles förnekade lenna wvassio I: Oh sil ägo svarade jag; — hvarför od