ster i den vägen, ty jag vet att du kort der-
efter gick och gällde för att vara kär öfver
öronen i en annan qvinna. Man påstår till och
med; att det var denna olyckliga passion; som
dref dig bort ifrån Stockholm;
Aldrig skall jag kunna glömma det ystra,
klingande skratt, hvarmed herr v: E: inledde
sitt svar:
— Jag kär! Nå ja, det är möjligt, sådant
händer mig ofta: Men olyckligt kär!.:;:ha ha
ha!.:. det hörs att du icke känner mig; vackra
:.masque! Man har grymt missbrukat din lättro-
:genhet, då man sagt dig något sådant: Jag
har alltid vetat att i tid trösta mig öfver de
-qvinnors hårdhet; som icke förstått att uppskatta
mitt värde ss: Eljest; — tillade han med en mine
: af obeskriflig; nästan älskvärd sjelfbelåtenhet; —
Yhar olyckan varit mig så främmande; att jag
) knappt kan erinra mig henne; och till ytter-
rmera visso vill jag i förtroende omtala för dig,
satt jag just i afton har i mitt sällskap en liten
vet flicka; som väntar mig på tredje raden:
Jag vill ingenting fördölja, och jag tillstår
de Yföre att denna oväntade bekännelse af min
ff I .illbedjare gjorde på mig ett föga ange-
nämt intr vck. Han beröfvade mig en af mina
illusic ner, 2 af dem som äro 0ss qvinnor kär
rast, — derföre 2tt de icke kosta oss några upp-
offring: I: Viss rligen var denna känsla endast
5fvergå: ne le; mer jag tyckte dock att han för-
jente cm liten inktan; ty antingen hade han
bedragit mm ig några månader förut; då han vi-
sade sier på St ionerad och förtviflad; eller ock
varrade as ha 2 2 då han alldeles förnekade
lenna wvassio I:
- Oh sil ägo svarade jag; — hvarför
od