Anteckningar efter en jernvägsresa. Östergötland i början af januari 1867. JI sällskap med min faster, en enkeprostinna från Östergylln, hade jag varit och julat i Stockholm. På vanligt östgötavis åto vi fisk och gröt hos min farbror, voro i kyrkorna både ottesången och högmessan samt drucko andagsglöggen hos en tant på Ladugårdslandet. Vi voro tre gånger bjudna till teatern, en gång att se på skridskokungen samt två gånger till Berns. salong. Alltsammahs var utmärkt vackert, gubevars; men hur bra det än är borta, så är det bättre: hemma, tyckte faster och jag med; hvarföre vi den 4 januari med tillhjetp af ett par stadsbud be-gåfvo oss till södra bangården för att anträda återfärden. Bland den larmande mängden hördes ett par tjog pojkar oupphörligt ropa: ska de vara Aftonbladet, Allehanda, Söndagsnisse! Slutligen efter en halftimmas väntan blefvo vi ändtligen instufvade i en kupå, som genom vårt inträde blef fullsatt. Sällskapet bestod af två bönder, två militärer, en skollärare, ett par landtbrukare och en prest. Att diskussionen blef liflig, faller af sig sjelft, och aldrig hade jag föreställt mig, att det kunde vara så angenämt att resa i 3:dje klassens kupå. Ett sammandrag af samtalet må anföras, eftersom det rörde sig inom de områden, till hvilka landets vigtigaste frågor höra, nemligen nationalbeväpningen och folkskolan. Bönderna (från Nerike), som voro ifriga skarpskyttar, menade, att den stående armån blott är en statslyx, och att den icke gjort landet ringaste nytta för de oerhörda kostnader, som till den utgått under de 50 år, landet haft fred. De ansågo att skarpskyttesaken borde understödjas från staten och att alla infanterikårer samt beväringsmöten borde indragas. Häremot reserverade sig de båda militärerna, understödda af presten. Alla bönderna och skolläraren voro ense om, att folkskolan på långt när icke erhållit den utveckling, som är af nöden. Lärarnes aflöning borde höjas till 600 rdr som minimum, skollokaler och materiel skulle sättas i ett mera ändamålsenligt skick. Dessutom borde en mängd äldre oduglige skollärare pensioneras och ersättas af friskare viljor och bättre förmågor. De förmodade, att dessa ämnen skulle bli föremål för den snart sammanträdande riksdagens öfverläggningar. Denna diskussion hade nyss slutat, då konduktören öppnade kupådörren och yttrade: Gnesta, 15 minuters uppehåll! Under villervallan och trängseln sedan vid tågens afgång hade en bonde från Örebrotrakten gått in i vår kupå i stället för uppgående tåget; men har upptäckte ej misstaget, förrän vi kommo till Björnlunda, då han förvånad utropade: För böfveln, här var jag ju nyss! Penningerörelsen blef nu föremål för samtalet i vår kup6 och sedan hvar och en framställt sina funderingar om orsakerna till penningebristen, som öfverallt i landet gjort sig kännbar, kom man till det resultat, att det är lyxen, fåfängan och modet, som äro största orsakerna till den svåra penningbristen. Man var ense om, att under det tusentals handtverkare och arbetare här i Sverge sakna arbetsförtjenst, utgå millioner rdr årligen till utlandet för importerade lyxartiklar, hvaraf butikerna i de större städerna äro uppfyllda. Att det täcka könet härvidlag ganska allvarsamt klandrades, är naturligt; men hvarken faster eller jag behöfde ta åt oss de skarpa anmärkningarna öfver damernas äflan att följa modet; ty vi hafva för länge sedan lagt bort krinolin, och begagna ej annat än hemväfda tyger, hvilket föredöme haft det goda till följd, att de flesta fruntimmer i vår socken följt exemplet, så att en flicka der klädd i krinolin, chignon och annat krams skulle bli utskrattad. Vidare hörde jag det påstående, att embetsmännens aflöning äfven skall vara en bidragande orsak till de berättigade klagomålen öfver nöden och fattigdomen i landet samt de årligen ökade kommunaloch statsskatterna. Man kan möjligen få anstånd med andra skulder, men utskylderna till kommunen, till kyrkan, till presten och kronan pantas ut till sista skärfven. Mången torpare har på så sätt blifvit af med sin enda ko, och mången annan ännu fattigare har man tagit till och med sängkläderna ifrån. Dessa förhållanden äro lika sanna som bedröfliga, mente man, och så framt man vill förekomma en allmän nöd måste något göras och det snart. I denna anda fortsattes samtalet tills tåget kom till Katrineholm, hvarest vi intogo kaffe, hvarefter regan fortsattes till Norrköping, sedan sällskapet blifvit minskat med 4 personer. De öfriga talte om det bestyr man haft och har med det nya geväret, som man ännu ej kommit under fund med eller fått modell till. Det vore en skam för Sverge, sade bönderna, om man skulle behöfva antaga en utländsk modell. Vid Norrköping blef samtalet och bekantskapen slut; vi hemtades vid bangården af fasters kusk, som hade stjälpt 3 gånger på 2!3 mils väg, tillföljd af de stora snödrifvorna. Underrättad härom tordes ej faster resa hem på qvällen utan tog in på hotell Svea. Efter hemkomsten har jag af det förda samtalet ur minnet antecknat dessa rader, och är jag nog fåfäng att tro dem kunna vara af någon nytta, om de blifva offentliggjorda. Erika. NPR SE VE TEESE SRS NNE NES SEE EEE —— —