Anteckningar efter en jernvägsresa.
Östergötland i början af januari 1867.
JI sällskap med min faster, en enkeprostinna från
Östergylln, hade jag varit och julat i Stock-
holm. På vanligt östgötavis åto vi fisk och gröt
hos min farbror, voro i kyrkorna både ottesången
och högmessan samt drucko andagsglöggen hos
en tant på Ladugårdslandet.
Vi voro tre gånger bjudna till teatern, en gång
att se på skridskokungen samt två gånger till Berns.
salong. Alltsammahs var utmärkt vackert, gube-
vars; men hur bra det än är borta, så är det bättre:
hemma, tyckte faster och jag med; hvarföre vi
den 4 januari med tillhjetp af ett par stadsbud be--
gåfvo oss till södra bangården för att anträda åter-
färden.
Bland den larmande mängden hördes ett par
tjog pojkar oupphörligt ropa: ska de vara Afton-
bladet, Allehanda, Söndagsnisse! Slutligen efter
en halftimmas väntan blefvo vi ändtligen instufvade
i en kupå, som genom vårt inträde blef fullsatt.
Sällskapet bestod af två bönder, två militärer, en
skollärare, ett par landtbrukare och en prest.
Att diskussionen blef liflig, faller af sig sjelft,
och aldrig hade jag föreställt mig, att det kunde
vara så angenämt att resa i 3:dje klassens kupå.
Ett sammandrag af samtalet må anföras, efter-
som det rörde sig inom de områden, till hvilka
landets vigtigaste frågor höra, nemligen national-
beväpningen och folkskolan.
Bönderna (från Nerike), som voro ifriga skarpskyt-
tar, menade, att den stående armån blott är en
statslyx, och att den icke gjort landet ringaste
nytta för de oerhörda kostnader, som till den
utgått under de 50 år, landet haft fred. De anså-
go att skarpskyttesaken borde understödjas från
staten och att alla infanterikårer samt bevärings-
möten borde indragas.
Häremot reserverade sig de båda militärerna,
understödda af presten.
Alla bönderna och skolläraren voro ense om, att
folkskolan på långt när icke erhållit den utveck-
ling, som är af nöden. Lärarnes aflöning borde
höjas till 600 rdr som minimum, skollokaler och
materiel skulle sättas i ett mera ändamålsenligt
skick. Dessutom borde en mängd äldre oduglige
skollärare pensioneras och ersättas af friskare vil-
jor och bättre förmågor. De förmodade, att dessa
ämnen skulle bli föremål för den snart samman-
trädande riksdagens öfverläggningar.
Denna diskussion hade nyss slutat, då konduktö-
ren öppnade kupådörren och yttrade: Gnesta, 15
minuters uppehåll!
Under villervallan och trängseln sedan vid tågens
afgång hade en bonde från Örebrotrakten gått in i
vår kupå i stället för uppgående tåget; men har
upptäckte ej misstaget, förrän vi kommo till Björn-
lunda, då han förvånad utropade: För böfveln,
här var jag ju nyss!
Penningerörelsen blef nu föremål för samtalet i
vår kup6 och sedan hvar och en framställt sina
funderingar om orsakerna till penningebristen, som
öfverallt i landet gjort sig kännbar, kom man till
det resultat, att det är lyxen, fåfängan och modet,
som äro största orsakerna till den svåra penning-
bristen. Man var ense om, att under det tusen-
tals handtverkare och arbetare här i Sverge sakna
arbetsförtjenst, utgå millioner rdr årligen till utlan-
det för importerade lyxartiklar, hvaraf butikerna i
de större städerna äro uppfyllda.
Att det täcka könet härvidlag ganska allvarsamt
klandrades, är naturligt; men hvarken faster eller
jag behöfde ta åt oss de skarpa anmärkningarna
öfver damernas äflan att följa modet; ty vi hafva
för länge sedan lagt bort krinolin, och begagna ej
annat än hemväfda tyger, hvilket föredöme haft
det goda till följd, att de flesta fruntimmer i vår
socken följt exemplet, så att en flicka der klädd i
krinolin, chignon och annat krams skulle bli ut-
skrattad.
Vidare hörde jag det påstående, att embetsmän-
nens aflöning äfven skall vara en bidragande orsak
till de berättigade klagomålen öfver nöden och fattig-
domen i landet samt de årligen ökade kommunal-
och statsskatterna.
Man kan möjligen få anstånd med andra skul-
der, men utskylderna till kommunen, till kyrkan,
till presten och kronan pantas ut till sista skärfven.
Mången torpare har på så sätt blifvit af med sin
enda ko, och mången annan ännu fattigare har
man tagit till och med sängkläderna ifrån.
Dessa förhållanden äro lika sanna som bedröfliga,
mente man, och så framt man vill förekomma en
allmän nöd måste något göras och det snart.
I denna anda fortsattes samtalet tills tåget kom
till Katrineholm, hvarest vi intogo kaffe, hvarefter
regan fortsattes till Norrköping, sedan sällskapet
blifvit minskat med 4 personer. De öfriga talte
om det bestyr man haft och har med det nya gevä-
ret, som man ännu ej kommit under fund med eller
fått modell till. Det vore en skam för Sverge,
sade bönderna, om man skulle behöfva antaga en
utländsk modell.
Vid Norrköping blef samtalet och bekantskapen
slut; vi hemtades vid bangården af fasters kusk,
som hade stjälpt 3 gånger på 2!3 mils väg, tillföljd
af de stora snödrifvorna.
Underrättad härom tordes ej faster resa hem på
qvällen utan tog in på hotell Svea.
Efter hemkomsten har jag af det förda samtalet
ur minnet antecknat dessa rader, och är jag nog få-
fäng att tro dem kunna vara af någon nytta, om de
blifva offentliggjorda. Erika.
NPR SE VE TEESE SRS NNE NES SEE EEE —— —